Varför de går åt var sitt håll
EFTER att ha läst om den ökande skilsmässofrekvensen kan någon helt förståeligt fråga: Varför upplöses så många fler äktenskap i våra dagar?
En orsak är att nya lagar gör det lättare att skiljas. En ny skilsmässolag infördes i Kalifornien år 1970, vilken innebär att äktenskap kan upplösas utan att någondera parten ges skulden för söndringen. Femtio stater och territorier i Förenta staterna har redan infört sådana liberaliserade skilsmässolagar.
Sedan december 1973 kan makar i England, som inte har barn, få skilsmässa genom att helt enkelt fylla i ett formulär, åtföljt av en bestyrkt förklaring om att äktenskapet har brutit samman, och sedan sända in handlingarna till myndigheterna. Andra länder har också liberaliserat sina skilsmässolagar.
Men det finns en mer grundläggande orsak till att skilsmässofrekvensen ökar.
Den har att göra med människors tänkesätt — deras värderingar, hur de ser på äktenskapet och vad de väntar sig av livet. I detta avseende har en plötslig, dramatisk förändring ägt rum.
Människor har lärt sig att förvänta och vilja ha mer. Många instämmer med en amerikansk ölreklam som lyder: ”Du lever bara en gång, så ta vara på all njutning du kan få.” När många finner att äktenskapet inte är så spännande som man kommit dem att förvänta, söker de därför en väg ut. De låter skilja sig. Det förekommer nu också ett vittutbrett experimenterande med olika slag av samlevnadsformer, vilka till och med kallas ”äktenskap”, som det påpekas i Seattle Post-Intelligencer:
”I Seattleområdet provar bankdirektörer och ingenjörer gruppäktenskap. Fria äktenskap är ett ämne för predikningarna på söndagsförmiddagarna. ... Olegaliserade äktenskap konkurrerar med legaliserade förbindelser. De äldre hånar tyst konventionen, och revolutionens barn växer upp med en ny sexualetik.”
Låt oss belysa hur plötsligt förändringen inträffade: På våren 1968, för bara tio år sedan, blev det skandal när en ogift studerande vid ett college i New York erkände att hon bott tillsammans med en man utanför skolan. Historien slogs upp på första sidan i New York Times, och det var nära att flickan blev relegerad från skolan. Nu för tiden har många större college gemensamma studenthem för manliga och kvinnliga elever, och att bo tillsammans är så vanligt att det knappast föranleder några kommentarer.
Trots att inställningen förändrats radikalt är ett lagligt ingånget äktenskap mellan en man och en kvinna fortfarande populärt. Men i stället för att betrakta äktenskapet som en livslång förening betraktar man nu skilsmässa som ett logiskt alternativ ”om det inte utfaller väl”. En nyligen företagen undersökning i Västtyskland visade att 26 procent av de tyska brudarna har skilsmässa i tankarna redan innan de gifter sig. Det är uppenbart att ett sådant tänkesätt bidrar till skilsmässorna.
De nutida rörelserna för ”frigörelse” har agiterat för att strävan efter att ägna sig åt ett yrke utanför hemmet eller någon annan levnadsbana kommer att leda till att man ”förverkligar sig själv”. Följden har blivit att man i våra dagar lägger mindre eftertryck vid förpliktelser och engagemang och mer betonar personlig tillfredsställelse. Människor är benägna att tänka först på sin egen lycka och välfärd, på att få ut allt de kan av livet NU. Denna inställning tycks vara orsaken till de många skilsmässorna i vår tid.
Det exempel som världens ledande män har föregått med har inte förbättrat situationen, enligt vad som sägs i Good Housekeeping för juni 1977:
”Medan nationens skilsmässofrekvens ökade, tycktes personer inom politiken leda rusningen till skilsmässodomstolarna. Kabinettsmedlemmar, kongressmän, ambassadörer, tjänstemän på hög nivå i Vita huset upplöste sina äktenskap lika ogenerat som resten av befolkningen, om inte ännu mer, utan att det påtagligt skadat deras karriärer eller anseende hos allmänheten.”
Sådana exempel har bidragit till lavinen av skilsmässor; och själva familjeinstitutionen, liksom hela samhällsbyggnaden, har påverkats. Finns det någon lösning? Kan människor finna verklig lycka för sig själva och sina familjer?