Är du övertygad om att Gud existerar?
Är tron på Gud bara en krycka för svaga personer?
Kan du ge bevis till stöd för din tro?
”VI KANSKE skall be en bön nu. Vad skall vi be om?” Så frågade en lärarinna sin klass i ett kommunistiskt land. ”Låt oss be om karameller”, fortsatte hon. Barnen slöt glatt ögonen och bad uppriktigt om karameller. Snart öppnade de ögonen, och lärarinnan frågade besviket: ”Var är våra karameller?”
”Kanske vi använder fel namn. Låt oss säga ’Vår ledare’ i stället för ’Gud’. Låt oss riktigt enträget be Vår ledare om karameller och öppna inte ögonen förrän jag säger till.”
Medan barnen blundade, lade lärarinnan tyst en karamell på varje bänk och gick tillbaka till katedern. När barnen öppnade ögonen och fick se karamellerna, blev de överlyckliga! ”Jag skall jämt be till Vår ledare”, sade en av eleverna entusiastiskt. ”Jag också”, ropade en annan.
Lärarinnan avbröt jublet och sade: ”Barn, det var jag som lade karamellerna på era bänkar. Det spelar alltså ingen roll vem ni ber till — till Gud eller till någon annan. Det är bara era medmänniskor som kommer att ge er något. Att be till Gud om något är bortkastad tid.” Med en förtröstansfull glimt i ögonen stoppade barnen karamellerna i munnen, övertygade om att det inte finns någon Gud. — Se Reader’s Digest, juni 1964, sid. 103—107.
Denna händelse inträffade enligt uppgift i ett ateistiskt kommunistland, och man tar den som bevis för att det inte finns någon Gud. Men vad anser du?
Är Gud intresserad av själviska böner om karameller? Få människor skulle väl be om något så banalt som karameller. Det är mer sannolikt att de ber Gud om fred och trygghet. Ja, vi längtar efter frihet från den fruktan och osäkerhet som florerar på gatorna. Men vi har ingen trygghet i våra dagar. Eftersom många människors böner uppenbarligen förblir obesvarade, menar de att det inte finns bevis för att Gud existerar.
En del människor åberopar filosofer och vetenskapsmän som är ateister. Men bör det förhållandet att vissa högt utbildade individer förkastar Gud ge oss orsak att tvivla på hans existens?
Sådana människor kan ha ägnat många år åt studier och känner till många fakta, men sitter de verkligen inne med svaren på allt i denna moderna värld? Hur ser världsbilden ut trots deras inflytande?
Den moderna teknologin tycks utlova mycket gott. Ändå ställde New York Times för 28 november 1976 följande fråga i en rubrik: ”Kan världen bestå till 1984?” Den efterföljande artikeln hänvisade till de industrialiserade ländernas oroväckande sorglösa ”vanvett” när det gäller ”den tilltagande energikrisen”.
En annan tidningsnotis varnade för en tid sedan: ”Teknologins ostyrda och därför vanvettiga tillväxt har fört inte bara Amerika, utan hela världen, till branten av en katastrof av så enorma proportioner att vi inte kan göra oss en föreställning om dem.”
En värld på ”branten av en katastrof”. Det är den värld som frambringats av människor, av vilka många inte tror på Gud. Människan har sannerligen inte varit så framgångsrik i sina försök att skapa en säker och fridfull värld. Om det finns en Gud, behöver människan verkligen hans hjälp.
Visst finns det människor som säger: ”Jag vet att det finns en Gud. Jag känner det!” Men en sådan ”känsla” är inget övertygande bevis för Guds existens, eller hur? Du kanske tror att Gud existerar. Men antag att någon frågade dig: ”Hur vet du att Gud existerar?” Skulle du kunna ge övertygande bevis till stöd för din tro? Om du inte personligen är övertygad om att Gud finns, är det föga sannolikt att din tro kommer att hålla, om du utsätts för stora påtryckningar. Och hur är det med dina barn? Är du säker på att de inte tvivlar på Guds existens? Är deras övertygelse tillräckligt stark för att motstå det våldsamma angreppet från evolutionsundervisningen i skolan? Hade de kunnat genomskåda den ateistiska lärarinnans kortsynta, naiva resonemang?
Skulle det inte vara förståndigt att begrunda de tillgängliga bevisen för Guds existens, vare sig du är övertygad om att Gud existerar eller inte?