Tron — kan den verkligen förflytta ”berg”?

HUR stark är tron? För hundratals år sedan sade Jesus Kristus: ”Om ni har tro så stor som ett senapskorn, skall ni säga till det här berget: ’Flytta dig härifrån dit bort’, och det skall flytta sig, och ingenting skall vara omöjligt för er.” — Matt. 17:20.

Han visade att en sådan tro var så stark att inga bergliknande hinder kunde avhålla en människa från att ägna sig åt sin tillbedjan av Gud. Men är detta realistiskt? Är Jesu ord endast en ”välljudande filosofi”? Finns det något påtagligt bevis för att den tron finns bland somliga och att den kan ”förflytta berg”?

Vi inbjuder dig att begrunda följande erfarenheter. De är alla verkliga fall som hände i samband med nio internationella konvent ”Segerrik tro”, som hölls under hösten och vintern år 1978. Dessa sammankomster, som hölls i Fjärran Östern och i södra Stillahavsområdet, är betydelsefulla inslag i Jehovas vittnens tillbedjan. Vi skall begrunda några av de väldiga ”berg” som somliga av deltagarna ställdes inför.

Ekonomiska problem

I de områden där sammankomsterna hölls finns det mycken fattigdom bland folk i allmänhet. I vissa fall måste många delegater resa hundratals kilometer för att komma till närmaste konvent. Var skulle de få pengar ifrån till att betala tåg- och båtbiljetter?

I Burma var det rörande att höra erfarenheter om hur somliga hade sålt sina reservtillgångar av ris och många andra sina dyrbara ägodelar, som i vissa fall inbegrep deras enda ko, för att få de nödvändiga pengarna. Detta kanske inte verkar så mycket för somliga läsare, men för dem representerade det förlusten av deras materiella trygghet under vintersäsongen. Deras tillförsikt var att Skaparen skulle välsigna deras egna flitiga ansträngningar och ge dem vad de behövde för framtiden.

På Nya Kaledonien hade en kristen kvinna nyligen fått en större summa pengar från staten, därför att hennes man nyligen dött, och hon använde en del av denna summa till att vara med vid sammankomsten. Den del hon använde representerade tre års inkomst, men hon var lycklig över att göra denna speciella uppoffring tillsammans med sina två barn.

Bland dem som var med i Bangkok i Thailand var sju unga köttsliga bröder och systrar, som betalade sin resa som ena vägen var nästan 1.120 kilometer. För att få pengarna tog två av flickorna vara på mycket små rester av rågummi, som de fick där de var anställda och som de slutligen sålde. Likaså gjorde de enkla armband och sålde. De gjorde detta under ett års tid trots de ansträngningar deras mor, som är motståndare, gjorde för att hindra dem från att vara med vid sammankomsten.

I många fall, där arbetsgivare vägrade att bevilja delegater ledighet från arbetet, krävdes det en fast tro. Många fattade det svåra beslutet att vara med vid sammankomsten oberoende av följderna. Detta blev en brännande fråga i Australien, där sammankomsterna var fastställda till december, då försäljningsverksamheten mot slutet av året skulle vara på sin höjdpunkt. Vittnena som helhet handlade dock i tro och var med vid de fina sammankomsterna. Bland dem var ett vittne som avskedades därför att han skulle närvara vid konventet. Han lämnade under bön in en ansökan om ett annat arbete. Och vad blev resultatet? Han blev ombedd att börja arbeta den 18 december, tre dagar efter det att sammankomsten i Sydney hade slutat!

Hälsoproblem

Invaliditet kan tyckas som ett stort berg som hindrar en person från att komma till en sammankomst. Det var så i synnerhet för ett australiskt vittne, som beskriver sig själv som ”död från nacken och neråt”. Men detta vittne, som var förlamad i både armar och ben, handlade i tro och vädjade till sjukhuset, där han vårdades. Man gjorde särskilda anordningar så att han och hans två barn kunde flyga till sammankomsten, där hans exempel rörde många hjärtan.

Till och med för en kraftig ung man med god hälsa skulle en 2.000 kilometer lång sömnlös resa på ett skakigt tåg vara ett eldprov. En av delegaterna, en 78 år gammal man (se bild), som var med vid sammankomsten i Indien, reste under fyra dagar och tre nätter för att komma fram till sammankomsten och fick under resan sitta på en hård träbänk i ett tåg! Varken hans ålder eller dåliga hälsa hindrade honom.

Den äldste sonen till en mycket fattig änka i Thailand är invalidiserad och kan förflytta sig bara genom att krypa. Förra året blev han ett av Jehovas vittnen. Men hur skulle han komma till sammankomsten? Han började dela med sig av sin nyfunna tro till sin mor och yngre bror. De gav gensvar, och båda följde med honom och hjälpte honom till sammankomsten (se bild). Hans bror var en av de 21 som blev döpta där. Människor har verkligen segerrikt övervunnit det som tycktes vara ”berg” i form av allvarliga fysiska handikapp.

Omskakningar frambragta av naturen och av människan

Flera veckor före sammankomsten i Bombay i Indien drabbades landet av våldsamma översvämningar, som orsakade tusentals människors död och lämnade milliontals människor hemlösa. Omkring 100 vittnen var beredda på att komma från Calcutta, som ligger omkring 2.000 kilometer från sammankomststaden. Åttio procent av Calcutta stod under vatten. En broder beskriver sina omständigheter så här:

”Vattnet började så småningom sjunka, men vi hade ingen mat, ingen fotogen och inget bränsle för matlagning. Något som förvärrade situationen var att man fruktade för en jordbävning — detta orsakade panik på de våta, smutsiga gatorna.

På grund av ledgångsreumatism kan min hustru inte gå. Hon sade därför i förtvivlan: ’Hur kan vi bara tänka på att resa till sammankomsten under dessa omständigheter och med tre barn?’ Efter att under bön ha begrundat det hela svarade jag: ’Om vi inte kan ta dessa påfrestningar nu, hur skall vi då kunna stå fasta under den stora vedermödan?’ Så vi lyckades komma till stationen för att stiga på tåget till Bombay för att resa till sammankomsten.”

Denna familj och andra trotsade modigt de farliga förhållanden under vilka de måste färdas för att komma till järnvägsstationen — endast för att upptäcka att alla tåg hade blivit inställda! Vattnet från översvämningarna hade orsakat skador på järnvägsspåren. Några åskådare skrek: ”Ni tror kanske järnvägen sätter in ett specialtåg bara för er!” Allt tycktes förlorat.

Flera timmar senare tillkännagavs det att man skulle sätta in ett tåg på prov, som skulle sändas till Bombay för att undersöka vilket skick järnvägsspåren var. Snart befann sig de häpna vittnena på väg till sammankomsten!

De var uttröttade efter en resa på 36 timmar men lyckliga över att kunna förena sig med andra delegater i Bombay och komma fram till konventlokalen. Den var stängd! De hälsades med de trista nyheterna att det inte skulle kunna bli någon sammankomst. Detta var bara några timmar innan det första mötet skulle börja.

Det var de arbetare som ansvarade för lokalen som hade gått i strejk, och man hade stängt lokalen. Detta var verkligen en omskakning frambragt av människor. Intensiva böner och åkallan steg upp från konventdeltagarna. Vittnena gjorde i sista minuten ett personligt besök hos fackföreningens ledare. Man framhöll att det var fredsälskande människor som önskade använda lokalen enbart för religiösa ändamål.

Sedan man haft en timmes samtal, gick fackföreningens ledare till lokalen och beordrade offentligen, vilket mycket sällan händer, att de strejkande skulle tillåta vittnena att använda byggnaden och inte störa vittnena. Det blev snart den största sammankomst som Jehovas vittnen någonsin har hållit i Indien.

Förföljelse

Religiös förföljelse på grund av missförstånd och djupt rotade känslor kan förefalla som ett oerhört stort ”berg”, i synnerhet för dem som studerar bibeln för att bli vittnen.

Detta var säkerligen fallet med ett australiskt par, som av hustruns far uppmanades att sluta upp med att samtala med vittnena. På grund av starka patriarkaliska seder har fadern i den här familjen stor auktoritet. För att ge mera kraft åt sina krav sparkade han sin dotter, som var havande i sjätte månaden, i magen och knäckte hennes näsa med knytnäven!

Hindrade detta det unga paret från att vara med vid sammankomsten? Nej, inte alls! Deras beslut gjorde i själva verket ett sådant intryck på fadern att han mjuknade och till och med tog hand om deras nyfödda baby, medan paret tillsammans med sin treårige son kunde glädja sig åt sammankomsten!

Vid sammankomsten på Fidjiöarna gjorde sig alla 25 dopkandidaterna i ordning för att bli döpta. Plötsligt kom mannen till en av dopkandidaterna in och högg tag i sin hustru och slog henne och drog henne med sig till sin bil. Han körde sedan i väg med henne omkring en och en halv kilometer bort och sade till henne att gå hem medan han åkte till arbetet. Återvände hon hem? Nej, hon sprang tillbaka till sammankomstplatsen och kom precis i tid för att bli döpt tillsammans med de övriga i gruppen!

Är detta bara enstaka fall? Knappast! I många länder, där sammankomsterna hölls, brukar det ofta förekomma religiösa motsättningar. De kristna är en minoritet som man ser ner på. Det blir många påtryckningar från samhällets sida när man blir ett Jehovas vittne. Många hundra delegater stod dock frimodigt upp emot sådant motstånd, och till och med före detta hinduer och buddister utgjorde en del av de församlade skarorna.

Fördomar mot olika raser och folk

Fördomar mot olika raser och kulturer är mycket vanliga i världen av i dag. I en nyligen gjord opinionsundersökning i England kommer det fram att varannan engelsman är oroad över relationerna mellan raserna och anser att staten ”borde betala invandrarna, så att de kan återvända till sina ursprungliga länder, sådana som Pakistan, Jamaica, Indien, Kenya och andra före detta brittiska kolonier”. De flesta religioner har inte kunnat avhjälpa situationen något nämnvärt. Man fann i en kanadensisk undersökning att 65 procent av baptister, lutheraner och presbyterianer är antingen ganska rasistiska eller mycket rasistiska. Skulle sådana fördomar visa sig vara ett bergliknande hinder, när besökare med olika bakgrund i fråga om ras och kultur var med vid dessa internationella sammankomster?

Hundratals delegater från Storbritannien, Förenta staterna, Canada, Tyskland, Sverige, Schweiz, Venezuela och andra länder var närvarande vid dessa sammankomster i Fjärran Östern och Stillahavsområdet. Men vilken markerad skillnad! Det fanns inte ens ett spår av rasfördomar från deras sida och inte heller från deras värdars sida. De utländska besökarna hälsades oftast hjärtligt välkomna redan vid flygplatsen. De fidjianiska vittnena gav en karakteristisk hälsning. En rapport berättar:

”Då delegaterna lämnade tullen, blev de överraskade när en mycket stor banderoll välkomnade dem och de blev prydda med doftande jasminer av leende fidjianska bröder som väntade på dem. Det var en gripande påminnelse om aposteln Petrus’ ord, då han talade om ’hela skaran av era bröder i världen’. (1 Petr. 5:9) Ett sådant varmt band av kärlek från människor som inte känner dem personligen, utan endast genom sin tro, kommer att bli ihågkommet under en lång tid.”

Snart fann besökarna att de själva helt och fullt omfattade sina hjärtliga värdars seder och bruk. Många besökare var glada över att få logera i sina medvittnens enkla hem i stället för i de mer bekväma hotellen. Detta inbegrep några från Jehovas vittnens världshögkvarter i New York.

På Nya Kaledonien blev människor förvånade, när de såg vittnen av olika raser arbeta tillsammans. En kvinna som bodde i närheten av konventplatsen hälsade hjärtligt på två vittnen som besökte hennes hem och sade: ”Är ni vittnen? Då skall jag med glädje ta emot er broschyr! Vet ni att min lägenhet ligger så nära att jag kan se och höra hela sammankomstprogrammet? Jag är mycket imponerad på grund av de många nationaliteterna!”

En av medlemmarna av Jehovas vittnens styrande krets besökte Burma, där de ödmjuka människorna känner det som om ”västerlänningar” ser ner på deras kultur och sätt att klä sig. Till burmanernas förtjusning bar han en longi eller skjorta som man hade gett honom. Han höll rentav sina föredrag iklädd ”skjortan”. Olikheter i fråga om ras och kultur skulle ha kunnat bli ett söndrande ”berg”, men det blev förflyttat genom sann tro.

Vad frambragte en sådan tro?

Vi har endast skrapat på ytan av de många personliga exempel där tro flyttade ett stort hinder. Men hur har en sådan tro åstadkommits? Detta belystes genom följande erfarenhet av en av konventdeltagarna:

En man i Thailand var drinkare och spelade också bort sina pengar. Han slog regelbundet sin hustru och sina barn. Sex månader före sammankomsten började han och hans hustru studera bibeln tillsammans med vittnena.

Han började genast tillämpa bibelns principer och slutade upp med sina dåliga vanor. Han blev en skötsam familjeförsörjare och lyckades spara ihop tillräckligt med pengar för sig själv, sin hustru och sex andra familjemedlemmar, så att de kunde vara med vid sammankomsten. Från att ha varit en försupen spelare blev han inom bara sex månader en god familjefar — allt tack vare bibeln!

Samma sak kom fram på Fidjiöarna, där man hade ett speciellt program för de engelsktalande besökarna. Ordföranden för sammankomsten, en infödd fidjian, begrundade hur många av de fidjianska vittnena fordom kunde ha uppfört sig och sade: ”Vi var huvudjägare och kannibaler.” Han höll sedan dramatiskt upp bibeln och fortsatte:

”Om det inte hade varit för den här boken, skulle ni besökare troligtvis ha varit i våra grytor!”

Ja, bibeln är källan till sann tro. Den kan hos människor frambringa en äkta kärlek till rätta principer. Det är från denna bok som tron också kan byggas upp, en tro som är tillräckligt stark för att ”förflytta berg”.

[Tabell på sidan 22]

HÖGSTA ANTAL

ANTALET VITTNEN

STAD NÄRVARANDE I LANDET

Bangkok, Thailand 1.026 720

Sydney, Australien 27.808

27.864

Perth, Australien 9.043

Bombay, Indien 4.456 4.506

Ba, Fidjiöarna 2.282 610

Nouméa, Nya Kaledonien 816 372

Papeete, Tahiti 985 437

Auckland, Nya Zeeland 12.328 6.520

Rangoon, Burma 901 884

SUMMA 59.645 41.913

[Karta på sidan 22]

INDIEN

Bombay

BURMA

Rangoon

THAILAND

Bangkok

AUSTRALIEN

Perth

Sydney

NYA ZEELAND

Auckland

NYA KALEDONIEN

Nouméa

FIDJIÖARNA

Ba

TAHITI

Papeete

[Bild på sidan 24]

En 78 år gammal delegat vid den indiska sammankomsten

Invalidiserad thailändsk delegat tillsammans med sin mor och bror

[Bild på sidan 25]

Konventdelegat delar med sig av budskapet till en buddistisk munk trots översvämningar på Bangkoks gator

[Bild på sidan 26]

Konventdeltagare av många olika raser församlade tillsammans i äkta kärlek