Sanna berättelser — vad visar de?

ORTSSKVALLER och sensationstidningar gör ofta stort nummer av berättelser om familjevåld, därför att människor i allmänhet har ett sjukligt intresse för sådana skildringar. Det är emellertid av ett helt annat skäl som vi presenterar följande sanna berättelser.a De återges för att vi skall kunna hämta lärdom av dem. Efter varje fall kommer vi därför att ställa några tankeväckande frågor. Begrunda dem. De exempel som anförs kan hjälpa dig att se var skulden till svårigheterna ofta ligger. De kan göra dig vaken för svagheter som orsakar problemet och kan hjälpa dig att urskilja olika sätt att lösa det eller att förhindra våld i hemmet. Detta är i överensstämmelse med det bibliska ordspråket: ”Förståndiga människor ser svårigheterna som kommer och undviker dem, men en tanklös människa går rakt in i dem och ångrar det senare.” — Ords. 22:3, ”Today’s English Version”.

Ett fruktansvärt ärr som går från Glorias haka till nyckelbenet är något av det första man lägger märke till hos denna 24-åriga New York-kvinna. Hon var ett av sex barn. När hennes far var drucken, slog han ofta sin hustru och döttrarna. För att komma undan våldet flydde Glorias mor ibland hemifrån, men hon återvände alltid.

Gloria började använda heroin för att komma ifrån det hela. Hennes nästa steg var att lämna hemmet och gifta sig med Robert, en annan narkoman. Han slog henne, men med tanke på sin barndom tyckte Gloria bara att det var en normal del av familjelivet. När Gloria blev havande, sökte hon vård för att övervinna heroinmissbruket. Sedan hennes son fötts, gjorde hans skrik livet ännu svårare. Hon började dricka våldsamt. Påfrestningarna i samband med äktenskapet och skötseln av barnet gjorde att Gloria började misshandla sonen — hon gav honom smäll, slog honom och brände hans fötter med ett hett strykjärn; en gång bröt hon till och med båda armarna på honom. När hennes son bara var drygt ett år, placerades han i fosterhem.

Robert svarade med att slå Gloria ännu värre, och slutligen lämnade han henne. Strax efteråt flyttade hon ihop med Albert och hoppades på en verklig förändring. Men han hade ett häftigt humör, och när han var rasande gick han lös på henne. Under ett slagsmål slog han Gloria så svårt att hon hamnade på sjukhus med brutna revben. Skrämde detta dem att göra förändringar? Knappast. När Albert hämtade hem henne från sjukhuset, fick han ett utbrott igen. Han tog upp en flaska från rännstenen, slog sönder den och skar upp Glorias hals, vilket efterlämnade det hemska ärr vi tidigare nämnde.

Familjen började få hjälp av socialarbetare. Gloria har slutat dricka och arbetar på att ge familjen en bättre avvägd kost. Albert försöker behärska sin vrede, och nu går det ibland flera veckor utan att han slår sin hustru.

Fråga dig själv: I VILKEN UTSTRÄCKNING BIDROG ALKOHOLEN TILL PROBLEMET? HUR PÅVERKADES GLORIA AV SINA ERFARENHETER FRÅN BARNDOMEN?

Saras äktenskap blev sannerligen inte lugnare med åren. Hennes man misshandlade henne allt oftare. Förutom de lugnande medel Sara tog, vittnade hennes upplevelser den senaste tiden — två brutna revben, en utslagen tand, blåmärken, rispor och att hon varit intagen på sjukhus tre gånger — om att hennes man allt oftare förlorade humöret. Hennes två tonåriga söner kunde också märka det.

Innan Saras man gick till arbetet en dag, sade han åt den 16-årige sonen att städa garaget. Vid lunchdags var det ännu inte gjort, och pojken sade att han skulle gå och simma med några vänner. Sara blev rädd, eftersom hon visste att hennes man skulle låta sin vrede gå ut över henne. Hennes knogar vitnade, då hon grep tag om köksstolen och sade till sonen: ”Du måste städa garaget i dag.” ”Sluta tjata!” skrek han och rusade uppför trapporna mot sitt rum. Sara sprang efter honom, grep tag i hans arm och sade: ”Du går ingenstans förrän ...” Hon hann inte avsluta meningen. Han svängde runt och knuffade till henne våldsamt mot bröstet. Sara grep efter räcket, men fick inte tag i det, utan föll nerför hela trappan.

Fråga dig själv: ATT VÄNTA — VAR DET LÖSNINGEN? VILKET SAMBAND TYCKS FINNAS MELLAN FADERNS OCH SONENS HUMÖR OCH HANDLINGAR?

Brev till en rådgivare: ”Jag är 13 år och skriver det här brevet inte bara för min egen skull utan också för mina fyra yngre syskon. De är 11, 10, 9 och 6. Det går inte en kväll utan att våra föräldrar slåss. Vi har fått nog av att man skriker och gapar och ropar skällsord, slår i dörrarna och kastar tallrikar. Pappa arbetar hårt och är en toppenkille. I samma ögonblick som han kommer in genom dörren överfaller mamma honom med en massa klagomål. Han säger åt henne att hålla mun, och sedan är striden i gång. När slagsmålet är över, gråter mamma och säger att pappa inte älskar henne. Men hon har fel. Han älskar henne mycket. Men skulle man kunna anklaga honom, om han inte gjorde det? Vem vill höra tjat hela tiden? Var snäll och hjälp oss att ordna upp det mellan de här två. Vi vill inte att vår familj skall splittras, men så här kan man inte leva.”

Fråga dig själv: VEM BAR ANSVARET FÖR DE VÅLDSAMMA SLAGSMÅLEN? VAD SKULLE KUNNA GÖRAS FÖR ATT FÖRHINDRA SÅDANA STORMIGA SCENER? KÄNNER DU NÅGRA BARN SOM SKULLE KUNNA HA ANLEDNING ATT SKRIVA ETT SÅDANT HÄR BREV?

Connie hade slagits nästan medvetslös av sin man, som hon varit gift med i många år. Hon tyckte det var för pinsamt att uppsöka sjukhus för nödvändig behandling och for därför till en central för misshandlade kvinnor, vilken inrättats i närheten, i San Antonio i Texas. Det som ledde till utbrottet var inte ömsesidiga spänningar eller missräkningar. Connie beskrev det tillfälle då hon blev slagen:

Hennes man hade kommit hem, men han var inte sitt vanliga jag. Han var drucken, raglade och stank av öl. I den känsloladdade konfrontation som följde, slog Connie till honom. Det var första gången i deras mångåriga äktenskap som hon gjort det. ”Sedan”, erinrar hon sig, ”fick han fast mig. Han började slå mig som om jag varit en man — slog mig med knytnävarna i magen, i ryggen. Och sedan jag fallit, sparkade han mig.” Det var ett brutalt angrepp, ren misshandel.

Fråga dig själv: VEM VAR SKYLDIG TILL VÅLDET I DET HÄR FALLET? HUR SKULLE EN SÅDAN STRID HA KUNNAT UNDVIKAS? VAD SKULLE DU HA GJORT, OM DU HADE VARIT CONNIE?

Dessa exempel berör inte alla sidor av våldet i hemmet, men de belyser några av de vanligaste aspekterna på problemet. De åtföljande frågorna kanske redan hjälpt dig att få en viss uppfattning om familjevåldet. I de följande artiklarna kommer några av omständigheterna i dessa sanna berättelser att behandlas. Vi skall också rikta uppmärksamheten på orsakerna till och följderna av våld som inbegriper äkta män, hustrur och barn. Vi kommer sedan att bättre kunna inse vad man kan göra för att lösa problemet eller förhindra denna vittutbredda farsot, som fördärvar så många familjer och förbittrar livet för så många människor i våra dagar.

[Fotnoter]