Befrämjar julen habegäret?

Jesus lärde att det är bättre att ge än att få. Myten om jultomten lär att ”få” kommer i första rummet: om du är snäll skall du få, om du är stygg får du ingenting

FÖR några år sedan skrev biträdande huvudredaktören för tidskriften U.S. Catholic:

”Medan julens sanna lärdom är ett budskap om gudomlig barmhärtighet och offer, representerar jultomten penninggiriga företag och är för milliontals amerikanska barn en lärare i girighet. Han står som symbol för habegär och vinningslystnad. ... Han har sålt sig helt och hållet åt materialism och girighet. De stora leksakstillverkarna och varuhusen betalar honom. ... Ett barn med habegär är aldrig nöjt. Ett bortskämt barn uppskattar ingenting. Ett barn som man är efterlåten mot är övertygat om att den viktigaste personen i julfirandet inte är Kristus, utan barnet självt.”

Denne redaktör tyckte att jultomten borde ha lämnats kvar vid Nordpolen. I själva verket borde hela julfirandet ha lämnats kvar i det hedniska Rom. Kristus föddes inte den 25 december, utan detta var den dag på vilken romarna tillbad solguden. Deras saturnaliefest i december utmärktes av gåvogivande och uppsluppna fester. Några århundraden efter Kristus införlivade katolska kyrkan den dagen och högtiden med den avfälliga kristendomen och kallade den ”Kristi mässa” (engelska: Christmas).

Helt i överensstämmelse med det ursprung julen har firas den i många icke-kristna nationer i vår tid. I dagstidningen Daily Yomiuri i Japan stod det vid jultiden 1978 att läsa:

”Gräddtårtor med ’God jul’ skrivet på engelska på tårtan är ett måste för varje familj som har barn. De färdiga tårtorna har en miniatyrbild av ’Santa Ojisan’ — det är jultomten — och säljs för omkring 30 kronor per styck. Många familjer har ett litet julträd täckt med konstgjord snö. Denna helgdag, som man lånat från kristenheten, har blivit en stor affär i Japan.

’Vi japaner är julkristna’, sade Yukio Nomura, som intervjuades då han köpte en fjärrkontrollerad leksaksbil för nästan 1.000 kronor till sin 11-årige son. Nomura, som är anställd vid ett stort handelsföretag, sade att han inte är kristen men ändå firar helgdagen — ’den ger oss en ursäkt att äta och dricka’.

Julen är också en tid då många företag håller sina ’bonenkai’ — årsfester — som ofta följs av fortsatt festande hela natten på en rad olika barer. Extra polisstyrkor patrullerar i nöjeskvarteren för att hjälpa de uppsluppna festdeltagarna hem.”

Att veckor i förväg gå i affärer och julhandla är nervpåfrestande. Och att laga mat till familjemiddagar är mycket tröttande. Familjebudgeten har förstörts. De alltför tjocka och dästa äter för mycket, och alkoholisterna dricker för mycket, och till och med de som vanligtvis är mera måttfulla i sina vanor ökar några kilo i vikt och lider av illamående och huvudvärk dagarna efter. Den fattige känner sig ännu fattigare och den ensamme känner sig ännu ensammare. Många barn är olyckliga. Somliga fick inte vad de önskade, och somliga fick inte så mycket som de önskade, medan andra fick bara lite eller ingenting.

Doktor John Donnelly, överpsykiatriker vid det världsberömda Institute of Living, säger att om du skulle känna dig nedstämd under julen, är du inte ensam om att känna det så. Han anser att julen var en lyckligare tid för 45 år sedan, då människor hade mindre materiella tillgångar och kunde glädja sig åt de små tingen i livet.

Julen ger tillfredsställelse åt köttet — man göder sig. Skulle det kunna vara så att anden är uthungrad och därför är nedstämd?

”Vi har jul”, förklarade en femårig pojke, ”därför att föräldrarna firar jul, och då måste barnen också göra det. På så sätt får barnen några leksaker, och vuxna får kläder åt sig själva. Vi går inte i kyrkan.”

En flicka på sex år i Amerika sade: ”Min favoritjulsång lyder ungefär så här: När jultomten i skorsten’ fastna’, hördes han i mörkret gasta: Ni flickor och pojkar får inget att leka med, om ni inte mig ur skorsten’ drar ned.”

En pojke på 10 år hade den ekonomiska slutsumman uträknad: ”Jag har ett penningbidrag. Jag får 100 kronor som jag kan spendera under julen. Jag tycker mina föräldrar borde spendera 170 kronor på mig.”

Jesus sade: ”Det är lyckligare att ge än att få.” (Apg. 20:35) Detta är sant om givandet sker av ett kärleksfullt hjärta. Mycket av lyckan i givandet försvinner, om man gör det av tvång. Tidskriften Science Digest sade angående givandet vid jultiden: ”De flesta av oss säger (och menar att vi tror) att det är större välsignelse i att ge än i att få. Men när vi talar om att ’utväxla gåvor’, avslöjar vi att vi verkligen förväntar något litet i gengäld.”

Detta är inte det slags givande som Jesus menade, för han sade också: ”När du låter duka till middag eller kvällsmåltid, kalla då inte på dina vänner eller dina bröder eller dina släktingar eller rika grannar. Kanske de också någon gång bjuder dig igen, och det skulle bli en återbetalning till dig. Nej, när du låter duka till fest, bjud då in fattiga, krymplingar, ofärdiga, blinda, så kommer du att vara lycklig, eftersom de inte har något att återbetala dig med.” — Luk. 14:12—14.

Detta betyder inte att det inte kommer att bli ett återgäldande, men givandet görs inte med tanke på att få något i gengäld. ”Ta för vana att ge”, sade Jesus, ”och man skall ge åt er.” Även när du ger åt någon behövande, kommer du att få skörda frukterna av ditt givande: ”Den som förbarmar sig över den arme, han lånar åt HERREN [Jehova] och får vedergällning av honom för vad gott han har gjort.” — Luk. 6:38; Ords. 19:17.

Jultiden utmärker sig genom materiellt givande och utväxling av gåvor. Det ”strömmar” ner leksaker över barnen i många nationer. Men det finns en mycket större gåva som alla barn behöver — inte en eller ett par gånger om året, utan varje dag i sitt liv.

[Infälld text på sidan 4]

När människor inte hade så mycket av det materiella, var de lyckligare över det lilla.