Överraskad av tryckvågen från en terroristbomb!
ÄVEN om en människa är en hängiven Guds tjänare, kan hon inte vara säker på att hon skall bli mirakulöst beskyddad från sådana olyckshändelser och katastrofer som händer varje dag överallt i världen. Som exempel kan vi ta vad som hände mig och min lilla dotter söndagen den 29 juli 1979.
Medan min fru höll på att göra i ordning en måltid, beslöt jag att ta med vår fyraåriga dotter, Gemma, ut till en park i Madrid. Men på vägen dit frågade hon om vi inte i stället kunde gå till järnvägsstationen för att se på tågen. Hon älskar att stå och titta på tåg, och eftersom avståndet dit var ungefär detsamma, gick jag med på det.
När vi kom fram till stationen, köpte jag en glass åt henne, och sedan ställde vi oss och tittade på tågen som kom och gick. Vi vandrade omkring på stationen, och sedan beslöt vi att gå hem. Vi hade gått drygt 10 meter ut ur stora hallen, då min dotter fick syn på en fotoautomat. Hennes nyfikenhet drev henne att på barns vis sticka in huvudet och axlarna i hytten för att se mera.
Just då inträffade en våldsam explosion, och massor av glassplitter svepte förbi mig! Jag kände hur en stark kraft sög tag i mig och skilde mig från Gemma och kastade mig till golvet några meter längre bort. Sedan hörde jag en röst skrika ut: ”En bomb har exploderat!” Jag såg ett ofantligt stort, mörkt rökmoln komma ut ur den hall som vi just hade lämnat. Många måste ha omkommit, tänkte jag, då jag påminde mig hur många vi hade sett där inne.
Sedan var det någonting speciellt som fick mig att hoppa upp från golvet som om jag hade studsat upp ur en fälla. Min dotter! Min Gemma! Jag rusade bort till henne. Hon satt på golvet intill fotoautomaten. ”Pappa, vad har hänt?” frågade hon förskräckt. På grund av att hon hade varit halvvägs inne i hytten klarade hon sig från den värsta effekten av tryckvågen och från glassplittret. Eftersom jag tänkte ta henne till sjukhuset, lyfte jag upp henne från golvet och sprang bort till bilen. När jag kom dit, upptäckte jag att jag hade tappat nycklarna! Jag letade förgäves efter dem och blodade fullständigt ner våra kläder.
Jag kunde inte hitta nycklarna och blev förtvivlad. Just då stannade en taxi vid vår sida! Jag hoppade genast in i den och bad chauffören köra oss till närmaste sjukhus. Jag satte Gemma i mitt knä, och när jag började undersöka henne mera noggrant, fick jag se någonting fruktansvärt. Min älskade lilla Gemma hade fått ett jack i sin ögonglob! Hon tittade på mig med stel blick. Jag försökte trösta mig med att vad som än måtte hända, så kan Jehova återställa vilken skada som helst och göra det möjligt för henne att få uppleva fullkomlighet i hans nya tingens ordning. — Upp. 21:3, 4.
I själva verket fick varken Gemma eller jag lida några allvarligare konsekvenser av detta terroristdåd. Hennes öga läktes efter en mindre operation, och läkarna sade att hon inte skulle komma att förlora synen. Men andra hade inte en sådan tur som vi. Just den dagen exploderade tre bomber på olika platser i Madrid. Fem personer blev dödade, och mer än 100 skadades.
Men varför hade vi drabbats? Av den orsak som bibeln klart och tydligt framhåller: ”Tid och oförutsedd händelse drabbar dem alla.” (Pred. 9:11, NW) Denna erfarenhet har gjort att jag har dragits närmare Gud och det levande hoppet om hans rike, det som är den enda lösningen på dessa hemska ting som hemsöker vår vackra jord och människorna på den. — Insänt.