Mikrovågor — hur farliga är det?
DET har länge varit känt att precis som mikrovågor i en ugn kan värma upp kött, så kan de också upphetta människokroppens vävnader. Detta sker om strålningen är tillräckligt intensiv under tillräckligt lång tid och om den har vissa speciellt genomträngande frekvenser.
Linsen i ögat är till exempel särskilt känslig för värme, på grund av att den saknar ett effektivt cirkulationssystem för avkylning. Stark värme från mikrovågor kan därför upphetta ögats linsprotein på samma sätt som när denna värme får äggvita att koagulera.
Andra organ som också lätt tar skada av värmen från höga doser mikrovågsstrålning är magen, tarmarna och urinblåsan. Detta gäller också testiklarna, eftersom sädesceller bildas endast vid temperaturer som är lägre än själva kroppens temperatur. Höga doser mikrovågsstrålning kan leda till döden, smärtsamma brännsår, blindhet, sterilitet, mag- och tarmbesvär.
Mätning av mikrovågor
Vetenskapsmän mäter mikrovågor efter deras flödestäthet, det vill säga den mängd energi som varje sekund flödar genom en ytenhet. Vetenskapsmän i västvärlden trodde att allvarliga skador på grund av upphettning kunde uppkomma endast vid flödestätheter på eller över 100 milliwatt (100.000 mikrowatt) per kvadratcentimeter. Man teoretiserade om att en tiondel av det värdet, eller 10 milliwatt (10.000 mikrowatt) per kvadratcentimeter, borde vara ett säkert värde. I mitten av 1950-talet antog man därför i USA en rekommenderad säkerhetsnorm för arbetsplatser på 10.000 mikrowatt per kvadratcentimeter. Med små förändringar godtog man den här normen också i Canada, Storbritannien, Västtyskland, Nederländerna, Frankrike och Sverige.
År 1971 var Förenta staternas lagstadgade norm för tillåtet läckage från nya mikrovågsugnar 1.000 mikrowatt per kvadratcentimeter på ett avstånd av fem centimeter från ugnen. Under produktens livstid var normen fastställd till 5.000 mikrowatt per kvadratcentimeter. Dessa normer var grundade på uppfattningen att mikrovågsstrålningen var farlig endast vid höga intensiteter, som skulle kunna orsaka överhettning.
Forskning i Sovjetunionen
Medan vetenskapsmän i västvärlden studerade vilka verkningar värmen från mikrovågor med hög intensitet hade, började vetenskapsmän i Sovjetunionen och östeuropeiska länder rapportera om de samlade verkningarna av ständig exponering för låga intensiteter av mikrovågor — intensiteter som man i västvärlden betraktade som ofarliga. Det var särskilt i Sovjetunionen som man bedrev banbrytande forskning på det här området. Redan på 1930-talet började man där studera ämnet.
Sovjetiska forskare fann att mikrovågor inte bara kunde orsaka skador på grund av överhettning, utan de kunde också åstadkomma verkningar som inte kunde bero på enbart upphettning. Dessa verkningar kunde de lägga märke till vid exponeringsintensiteter på och under 10.000 mikrowatt per kvadratcentimeter — den i USA rekommenderade säkerhetsnormen för arbetsplatser. De sovjetiska vetenskapsmännen drog slutsatsen att de västerländska säkerhetsnormerna, som var grundade enbart på synpunkterna om upphettningseffekterna, tillät alldeles för höga intensiteter för att ge skydd och säkerhet.
I Sovjetunionen, såväl som i andra europeiska länder, har man därför infört stränga bestämmelser för att skydda arbetare som kommer i kontakt med mikrovågsstrålning. I Sovjetunionen är till exempel säkerhetsnormen för arbetsplatser 10 mikrowatt under en åttatimmarsdag eller upp till 100 mikrowatt under två timmar, medan den amerikanska säkerhetsnormen tillåter en exponering på 10.000 mikrowatt! Sovjetiska arbetare måste bära skyddsglasögon närhelst de blir tillfälligt utsatta för en mikrovågsstrålningsintensitet på 1.000 mikrowatt per kvadratcentimeter — den intensitet som tillåts läcka ut från amerikanska mikrovågsugnar. I Polen tillåter man inte att havande kvinnor blir utsatta för mikrovågor på sin arbetsplats, på grund av att man befarar fosterskador.
Under flera år har forskningsundersökningar från dessa länder visat funktionella förändringar i nervsystemet och hjärt- och kärlsystemet hos människor, till följd av att de blivit utsatta för mikrovågsstrålning av mycket låg intensitet. Man kallar det ”mikrovågssjukan”, som man erkänner som en särskild sjukdom. Sjukdomssymptomen kan inbegripa huvudvärk, smärtor i ögonen, lättretlighet, yrsel, oro, känslomässig obalans, dålig sömn, trötthet, depression, glömska, minskad effektivitet, dålig aptit, oförmåga att koncentrera sig, förändringar i hjärt- och kärlsystemet — till exempel långsam eller oregelbunden puls —, håravfall, förändringar i blodtrycket, förstoring av sköldkörteln, försämring av de endokrina körtlarnas funktion, större mottaglighet för infektionssjukdomar, hjärtklappning, andfåddhet och skakningar i armar och ben.
Djurförsök med mikrovågsstrålning av låg intensitet bekräftar de lurande farorna. I dessa undersökningar fann man att exponering för mikrovågsstrålning av låg intensitet minskade djurens fysiska uthållighet, hämmade deras viktökning, medförde förändringar i blodtryck, puls och immunitet, minskade avsöndringen av magsafter och orsakade missfall och allvarliga fosterskador.
Västvärldens länder granskar säkerhetsnormerna på nytt
Fram till mitten av 1970-talet fann i allmänhet dessa rapporter inte något gensvar i västvärldens länder. Men vid den tiden började man i Förenta staterna göra ett systematiskt försök att upprepa de sovjetiska och östeuropeiska experimenten för att avgöra huruvida säkerhetsnormen på 10.000 mikrowatt var rimlig eller inte och för att se om man kunde finna samma verkningar av mikrovågsstrålning av låg intensitet som kollegerna i Öst sade att de hade funnit.
Även om inte all forskning är fullbordad ännu, har man nu funnit tillräckliga bevis för att allvarligt ifrågasätta västvärldens säkerhetsnormer. I ett antal länder, exempelvis Sverige, har man nyligen skärpt bestämmelserna, och i andra länder överväger man att göra likadant. I USA förväntas man inom kort införa hårdare bestämmelser.
I New York Times för 26 februari 1980 fanns en artikel med rubriken: ”Mikrovågshot sätter stopp för TV-tornet på World Trade Center”. Artikeln belyste kontroversen om säkerhetsnormerna för mikrovågor och framhöll:
”Oron gäller de 1,5 millioner människor som besöker utsiktsplattformen på den andra skyskrapan ... och de kontorsarbetare som har sina arbetsplatser på de nio översta våningarna. ...
Hamnmyndighetens uppgift har komplicerats av att vetenskapsmännen är oeniga om vad som utgör en godtagbar intensitet för mikrovågssändningar. Som ett resultat har det ännu inte utfärdats några federala eller lokala normer för sådana fall.
Prov tagna under de senaste veckorna har visat att de översta våningarna blir utsatta för mer än 360 mikrowatt — eller 360 milliondelar av en watt — mikrovågsstrålning per kvadratcentimeter. ... Det blev något av en diplomatisk skandal när den amerikanska ambassadpersonalen i Moskva för två år sedan protesterade över att sovjetisk avlyssningsutrustning hade utsatt dem för upp till 18 mikrowatt.
Arbetarskyddsstyrelsen [i USA] har rekommenderat att industriarbetare inte bör bli utsatta för mer än 10.000 mikrowatt, men många federala instanser studerar problemet, och både regeringen och enskilda vetenskapsmän räknar med att de tillåtna intensiteterna, speciellt för den exponering som allmänheten skall få utsättas för, kommer att sättas mycket lägre.”
Artikeln nämner fortsättningsvis om en vetenskapsman, som rekommenderade att det högsta tillåtna värde som allmänheten skulle få utsättas för borde sänkas till under 100 mikrowatt. En annan vetenskapsman rekommenderade att värdet skulle ligga under 50 mikrowatt.
På många amerikanska laboratorier har man rapporterat att människor påverkas av exponering för mikrovågor av låg intensitet. En del av vad de kommit fram till, jämte andra upplysningar om verkningarna av exponering för mikrovågor, presenteras på motstående sida under rubriken ”Vad vetenskapsmän kommer fram till”. Upplysningarna tål att noggrant granskas.
Vad betyder allt detta?
Det råder stor oenighet om hur dessa resultat av experimenten bör tolkas. En sak är i alla fall säker: Mikrovågor påverkar både djur och människor vid intensiteter som man i västvärldens länder en gång betraktade som ofarliga. Oroande är det förhållandet att detta är intensiteter som en stor del av världens befolkning redan kan utsättas för varje dag.
Oenigheten kommer av frågan om hur stor fara denna påverkan utgör. En del vetenskapsmän framhåller att det är stor skillnad mellan biologisk verkan och biologisk fara. Man kan med andra ord lägga märke till att mikrovågor av låg intensitet påverkar både djur och människor; förmågan att utföra olika uppgifter försämras, till exempel. Men hur allvarlig är denna påverkan?
”Ingen”, har en amerikansk regeringstalesman framhållit, ”bör utsätta sig för någon som helst onödig strålning. Problemet är att mycket av den strålning som människor utsätts för kommer från mikrovågsugnar, TV-sändare och många andra apparater, som är till stor nytta för människor och som de vill använda för att uträtta olika ting.”
Men är det verkligen farligt att under lång tid bli utsatt för mikrovågsstrålning av låg intensitet? Sovjetiska och östeuropeiska vetenskapsmän, som har studerat den här frågan mycket längre än vad västerländska vetenskapsmän har gjort, är redan av den uppfattningen att verkningarna av att bli utsatt för mikrovågsstrålning av låg intensitet är ackumulativa, dvs. ökar med exponeringstiden. De tror vidare att dessa verkningar inte går att upphäva, om exponeringen varar längre än två till sex år.
Nu finns det också amerikanska vetenskapsmän som är oroade över de lurande farorna med mikrovågor. ”Man känner egentligen inte till hur stor risken är för befolkningen”, medges det i en amerikansk regeringsrapport om mikrovågor. ”Det kan gälla speciella grupper, men det kan också mycket väl gälla hela befolkningen.” Den amerikanske vetenskapsman som på 1950-talet föreslog 10.000 mikrowatt som en säkerhetsnorm för arbetsplatser har sedan dess medgett att normen ”i högsta grad behöver korrigeras”, eftersom den har varit ”ungefärligt fastställd”.
Doktor Milton M. Zaret, professor i oftalmologi vid New York University Bellevue Medical Center, har under lång tid studerat de biologiska verkningarna av mikrovågor. Han varnar: ”Riskerna kan inte nog starkt betonas, för de flesta skador till följd av icke-joniserande strålning uppstår utan att man märker det, och de framträder vanligen inte förrän efter en period på flera år, och när skadorna väl blir uppenbara, inser man sällan vad som vållat dem.”
Hur hög intensitet kan man då utan risk utsätta sig för? ”Jag har ingen uppfattning om vilken intensitet som skulle vara ofarlig”, medger Zaret själv. ”Jag tror inte att det finns någon i världen som vet var gränsen går.”
Det är därför förståndigt att vara försiktig när man är i närheten av källor till mikrovågsstrålning — ett ämne som kommer att behandlas ytterligare i ett senare nummer av Vakna!
[Ruta på sidan 15]
VAD VETENSKAPSMÄN KOMMER FRAM TILL
● Inom amerikanska flottan framhåller man att den ”exponering för mikrovågsstrålning som flottans personal utsätts för är ett akut problem” och att ”det är sannolikt att till och med låga doser försämrar deras prestationsförmåga som har viktiga ansvarsställningar”.
● Av en undersökning genomförd av amerikanska flottan framgick det att människors förmåga att utföra enkla additioner försämrades betydligt, när de blev utsatta för mikrovågsstrålning av låg intensitet.
● I en undersökning tränade man råttor så att de skulle trycka ner spakar för att få mat. Efter sex månaders träning klarade de av att trycka ner spakarna på rätt sätt 80 procent av gångerna. Sedan blev de under 30 minuter utsatta för mikrovågor av intensiteterna 5.000, 10.000 och 15.000 mikrowatt per kvadratcentimeter. Deras förmåga att trycka ner spakarna på rätt sätt reducerades till under 50 procent. När mikrovågsexponeringen upphörde, kunde de återigen genomföra experimentet med samma prestationsförmåga som tidigare.
● Vid Johns Hopkins University i USA har man studerat frågan om det finns något samband mellan mikrovågsstrålning och cancer hos människor. Det finns en del som tror att det skulle kunna göra det. Doktor James M. Sontag vid National Cancer Institute i Bethesda i Maryland i USA säger: ”Möjligheten är ingenting att skratta åt. Det är sant att mikrovågor inte är joniserande strålning, och efter vad man kan anta är de därför inte cancerframkallande. Men ultraviolett ljus är inte heller joniserande strålning, men det kan framkalla cancer”, framhåller han. ”Det är på det sättet människor får hudcancer.”
● Professor Carpenter vid Tufts University i USA skrev: ”Vi har klart påvisat en ackumulativ skadlig verkan på ögonen av mikrovågsstrålning, så att enstaka strålningsdoser, som inte i sig själva är skadliga, kan bli verkligt farliga, om man utsätts för dem tillräckligt många gånger.”
● Ett antal veteraner inom amerikanska försvaret har framfört anspråk på ersättning för invaliditet, i det de gör gällande att de fått grå starr och andra skador på ögonlinsen till följd av att de blivit ständigt utsatta för mikrovågsstrålning av låg intensitet (från 1.000 till 10.000 mikrowatt per kvadratcentimeter), medan de var i tjänst. En del av anspråken avslogs, men flera fall har avgjorts till förmån för veteranerna.
● ”På New York Times har två textredigerare, som arbetar vid terminaler med videoskärm, fått grå starr vid anmärkningsvärt låg ålder (29 och 35 år)”, rapporteras det i New Times för 6 mars 1978.
● Att man blir utsatt för icke-joniserande strålning kan förändra hjärnans elektriska aktivitet, har experiment visat.
● Hos 9 av 10 människor som frivilligt ställt upp i ett av amerikanska flottan genomfört experiment steg blodserumhalterna av triglycerider till onormalt höga värden, sedan de under endast en dag blivit utsatta för ett magnetfält med mycket låg frekvens.
● I en bulletin utfärdad av amerikanska flygvapnet framhölls det att ”smärta i maggropen och/eller illamående tillfälligt kan uppträda vid så låga intensiteter som fem till tio milliwatt per kvadratcentimeter”.
[Bild på sidan 13]
Det 100 meter höga TV-tornet på World Trade Center i New York — utgör det en mikrovågsfara?