Nedrustning eller illusion?
”Att undanröja hotet om ett världskrig — ett kärnvapenkrig — är den mest överhängande och viktigaste uppgiften i dag. Mänskligheten står inför ett val: vi måste sätta stopp för kapprustningen och börja nedrusta, annars ställs vi inför förintelse.” — Slutdokumentet för Förenta nationernas första särskilda session om nedrustning år 1978.
Har man gjort framsteg i att ”undanröja hotet om ett ... kärnvapenkrig”? För att få ett svar på den frågan och för att ta ett steg hän emot global nedrustning hölls den andra särskilda sessionen om nedrustning den 7 juni till den 9 juli 1982. Lägg märke till de anmärkningar statsöverhuvuden och ledande män i världen gjorde vid denna andra särskilda session:
● Japans premiärminister, Zenko Suzuki: ”Under dessa fyra år har kapprustningen skärpt hotet mot freden, ökat folkens ängslan och lagt tyngre bördor på varje nation på bekostnad av dess ekonomiska och sociala utveckling.”
● Budskap från påven, framfört av kardinal Agostino Casaroli, Vatikanstatens statssekreterare: ”Knappast någon förbättring tycks ha ägt rum. Några menar rentav att det har skett en försämring, åtminstone i det avseendet att de hopp som föddes under den perioden nu kan beskrivas som endast illusioner.”
● Finlands statsminister, Kalevi Sorsa: ”Hängivna och uppriktiga statsmän — många av dem finns här i salen — har gjort sitt yttersta för att hejda denna utveckling. Ändå fortsätter kapprustningen. Det är som om kapprustningen har kommit utanför rationell mänsklig kontroll.”
● Ugandas premiärminister, M. Otema Allimadi: ”Bilden är verkligen dyster. ... Under de fyra senaste åren har förhoppningarna som en gång väcktes ... undergrävts så att det nu nästan råder hopplöshet.”
● Förenta staternas president, Ronald Reagan: ”Förenta nationerna är ägnat åt världsfreden, och dess stadga förbjuder otvetydigt internationellt bruk av våld. Ändå fortsätter stridslystnadens tidvattensvåg att växa. Stadgans inflytande har försvagats bara på de fyra år som gått sedan den första särskilda sessionen om nedrustning.”
● Canadas premiärminister, Pierre Elliot Trudeau: ”Jag tror att vi måste acceptera att fullständig säkerhet har för alla länder blivit ett ouppnåeligt mål i dagens värld.”
● Storbritanniens premiärminister, Margaret Thatcher: ”Vi måste söka efter ett bättre system att förhindra krig än avskräckning genom kärnvapen. Men att antyda att ett sådant system finns inom räckhåll mellan Öst och Väst för närvarande vore att komma med en riskfylld förespegling.”
Var den andra särskilda sessionen på något sätt framgångsrikare än den första? FN:s generalförsamlings president, Kittani, svarar: ”Trots alla våra förberedelser och ansträngningar har den här sessionen inte blivit framgångsrik. Våra, och även oräkneliga millioner andra människors, förhoppningar och strävanden har fortfarande långt ifrån infriats eller haft framgång.”