Serietidningar — bör ditt barn läsa dem?

”VISHETEN skall dra in i ditt hjärta och kunskapen kännas ljuvlig för din själ”, sade Salomo, ”eftertänksamheten skall vaka över dig, klokheten skall beskydda dig.” (Ordspråksboken 2:10, 11) Kloka föräldrar intresserar sig för vad deras barn läser. Hur är det då med serietidningar?

Det skulle vara orättvist att generellt fördöma alla serietidningar. För det första finns det så många olika typer av serier. En del är fortfarande som de var förr — skämtsamma, roande, underhållande. Serier kan också vara lärorika. Vissa serier hjälper barnen att uppodla intresse för klassisk litteratur. Även bibliska berättelser har skildrats i serieform. Och eftersom TV-n nu drar så många unga människor bort från böckernas värld, anser somliga pedagoger att serier kan användas till att blåsa liv i läsintresset.

Fantasi — på gott och ont

”Men är det nyttigt att låta ett barn sysselsätta sitt sinne med fantasier?” kanske någon frågar. Ja, ett visst mått av fantasi tycks vara en naturlig del av uppväxttiden. Titta på små barn när de leker, så får du se hur lätt en låda blir ett rymdskepp, eller hur de älskar att härma en accelererande bil. Att låta barn stifta en viss bekantskap med fantasiskildringar behöver därför inte vara skadligt.

Man bör emellertid noga tänka på vad som faktiskt förekommer i en del serier. Vad är det för slags fantasivärld ditt barn träder in i? Är de fantasifigurer det tycker om personer med någorlunda sunda värderingar, eller tycker det om att läsa om mystiska eller demoniska skurkar? Läggs tonvikten vid konstruktiva lösningar på problemen, eller löses allting ”med puffran”?

Vissa barn har svårt att skilja mellan fantasi och verklighet. Ju yngre barnet är, desto mindre erfarenhet har det när det gäller detta. Så om ditt barn läser serier, kanske du önskar ge akt på om han eller hon blir negativt påverkad av dessa. Ser ditt barn på dessa seriehjältar som blott och bart fantasifigurer, eller talar det överdrivet mycket om dessa figurer?

Serievåldet

En annan källa till oro kan vara det våld som förekommer i serietidningarna. Författaren till boken Seduction of the Innocent, dr Wertham, hävdade att ”serietidningar kan påverka barn på så många olika sätt, från förvrängda uppfattningar om mänskliga värden till mardrömmar och våldslekar”. En undersökning som gjordes år 1976 rörande sporadiskt läsande av våldspräglade serier fann emellertid inte något samband mellan serierna och aggressivitet hos barn.

Därför är det faktiskt föräldrarna själva som måste avgöra om serierna har en skadlig inverkan på deras barn. Om ett barn ständigt fantiserar om ”puffror” eller dödande, kan en förälder komma till den förståndiga slutsatsen att annat läsestoff är mera lämpligt.

Visserligen finns det somliga som hävdar att serier ”ger läsaren både en möjlighet att få utlopp för fientliga och aggressiva tendenser och ett sätt att lära sig bemästra dem”. Men det är inte på det sättet bibeln rekommenderar att man tar itu med sådana känslor. Den säger i stället: ”Slutligen, bröder, vadhelst som är sant, vadhelst som är av allvarlig betydelse, vadhelst som är rätt, vadhelst som är kyskt, vadhelst som är värt att tycka om ... detta skall ni fortsätta att tänka på.” — Filipperna 4:8; se också Kolosserna 3:5—9.

En serietidningsfantast berättar

Danny, en kristen man som är i det närmaste trettio år, tycker fortfarande om att någon gång bläddra i en serietidning. Men han kommer också ihåg den tid då han mer eller mindre var slav under serierna och kunde ge ut omkring 400 kronor i månaden på dem! ”Jag är något av en drömmare, och därför tyckte jag om serier för att de satte min fantasi i rörelse. Det var inte de där extrema superhjältarna jag gillade — de var för otroliga. Men jag tyckte om sådana som till exempel Spindelmannen, som använde sig av sin akrobatiska skicklighet. Jag ville vara som han. Om man inte aktar sig, så blir seriehjältarna ens idoler, och man vill vara som de, härma dem. Mina kamrater och jag brukade till exempel låtsas att vi var Captain America. Captain America hade alltid en sköld, som han brukade kasta. Vi låtsades att soptunnelocken var sköldar och brukade kasta dem på varandra.”

Men hur kunde han bli så förslavad att han kastade bort så mycket pengar på serietidningar? ”De är precis som TV-serier”, förklarade han. ”De slutar just som din favorithjälte är i knipa, och du kan knappt vänta till nästa avsnitt för att få veta vad som skall hända med honom. Innan jag visste ordet av, hade jag jättelika högar av serietidningar. Och när jag gick till kiosken, köpte jag inte bara en enda tidning, utan köpte för sextio, sjuttio kronor.”

Blev han påverkad av så stora doser fantasihistorier? ”Jag måste medge att jag blev det”, säger Danny. ”Jag kunde ofta gå ut och promenera en kall vinterdag och bara låta tankarna fara och drömma om de äventyr jag läst om i mina serietidningar. Innan jag märkte var jag var, kunde jag ha gått över en halvmil — och jag kände inte ens hur kallt det var!”

Lär barnen att vara selektiva

En del föräldrar kanske reagerar på detta genom att helt enkelt göra sig kvitt alla serietidningar som finns i huset. Men Danny säger att ”om serietidningar används på ett balanserat sätt, kan de vara riktigt roliga”. Serietidningar är också så populära bland ungdomar att det nära nog är omöjligt att helt hindra dem från att läsa dem. En del av dina barns skolkamrater kanske har hundratals i sina samlingar. En tonåring sade: ”Jag har över 600 serietidningar i min samling. Men en del kompisar har mycket större samlingar.”

Så i stället för att helt enkelt införa ”censur” kanske du kunde försöka dig på en mer positiv metod — att lära ditt barn att vara selektivt. Doktor Gary Stollack vid Michigan State University ger föräldrar följande förslag: ”Ta dig tid att läsa igenom stoffet och tala om det med [ditt] barn. Besynnerligt och omoraliskt stoff kan på så sätt undan för undan visas i sitt rätta ljus, barnets omdömesförmåga skärps och dess smak förbättras.”

Försök att ta reda på vad ditt barn tycker om serierna. Vad är det i dessa serier som tilltalar barnet? Har ni något annat läsestoff i hemmet som skulle kunna intressera ett barn i den åldern? I stället för att fördöma alla serier, skulle det inte vara bättre att uppmuntra barnet att utveckla sina läsvanor? Om något av det ditt barn läser är olämpligt, varför inte förklara vad du tycker om det barnet läser och varför du tycker så? Att hjälpa barnen att vara selektiva i fråga om sina läsvanor är mycket svårare än att helt enkelt bestämma vad de får läsa. Men som en förälder som verkligen bryr sig om sitt barns bästa bör du kanske ändå försöka göra det.

Naturligtvis är serier endast en liten del av det enormt populära ”fantasiutbud” som riktar sig till såväl barn som till vuxna. Men är det förståndigt att fördjupa sig alltför mycket i fantasiberättelser? Finns det en risk att man börjar blanda ihop dikten med verkligheten?

[Bild på sidan 9]

Bryr du dig om ifall dina barn söker efterlikna våldspräglade seriefigurer?