Vem skall man klandra — Ryssland eller turisten?

”JAG kommer aldrig att besöka det här landet igen”, sade en man som satt bredvid mig på en opera i Leningrad. Han hade just slutat sin skildring av en del irriterande erfarenheter han gjort under en turistresa i Sovjetunionen, och nu anklagade han landet för detta. Just då höll jag med honom, eftersom jag haft några otrevliga erfarenheter själv där. Men vem borde egentligen klandras — landet eller turisten? Läs och avgör själv.

Hur man handskas med kameran i Ryssland

Eftersom vi reste in från Finland, var Viborg den första ryska stad mina vänner och jag stannade i. Vi tänkte gå in på järnvägsstationen för att vila och växla en del pengar. Men då detta var mitt första tillfälle att få se den typiske ryssen i hans egen omgivning, kunde jag inte motstå frestelsen att ta några foton av människorna som var i rörelse på trottoaren.

Två soldater gick emot mig i folkmängden då jag knäppte ett kort. Men när jag sänkte kameran, stod de alldeles framför mig och stirrade på min kamera. En av dem pekade på den och gjorde några hastiga, uppfordrande gester. Det var tydligt att de ville att jag skulle öppna kameran, men eftersom de inte gick rakt på sak och inte yttrade ett ord, gav jag dem en förvånad blick i ett försök att få dem på andra tankar. De upprepade bara samma gester, den här gången mera bestämt. Jag märkte att de började bli otåliga, så jag öppnade min kamera i tro att de skulle nöja sig med att låta ljuset förstöra filmen. Mitt hopp var att åtminstone några av de bilder jag tagit skulle klara sig. Så överraskad jag blev när de beslagtog hela rullen med bilder som jag tagit de två senaste dagarna!

Min första reaktion var att klandra landet för den här episoden. Men vem skulle egentligen klandras? Jag kunde ju före besöket ha skaffat mig lite information om vilka regler som gällde för fotografering i Ryssland! Vid resor utomlands är det bra att komma ihåg att många länder förbjuder fotografering inom vissa känsliga områden eller under vissa känsliga förhållanden. En resehandbok om Ryssland förklarar helt enkelt: ”Fotografera aldrig något som klart är en ’känslig’ anläggning — flygplatser, fabriker, militära installationer eller personer, fängelser, järnvägsknutar eller -stationer osv.” Och fotografera aldrig personer utan deras medgivande. Det var ju det jag gjorde — tog bilder av soldater utanför en järnvägsstation! Vem skall man klandra för den pinsamma situation som uppstod — landet eller turisten? Att läsa lite om lokala seder och föreskrifter skulle ha besparat mig besvärligheter. Men jag skulle råka ut för fler överraskningar.

Hur man kommer in på museer

Vi var nu i Leningrad, också kallat Nordens Venedig. Det var där det första sovjetstyret (sovjet är ett ryskt ord som betyder ”råd”) upprättade sitt högkvarter. Vårt besök i Vinterpalatset påminde mig om att det var där som den siste tsaren residerade. Det var en spännande erfarenhet för mig att stå på exakt den plats där några av de mest betydelsefulla händelserna i rysk historia ägt rum. Mitt framför oss låg ett av de mest kända konstmuseerna i världen, Eremitaget, där man kan få beskåda berömda målningar av da Vinci, el Greco, Titian, Rubens, Velázquez, van Dyck, Rembrandt och andra. Men föreställ dig vår besvikelse när vi fick veta att Eremitaget inte ingick i vår rundtur.

Det var likadant med Kanzankatedralen vid Nevskij prospekt, som gjorts om till museum för religionshistoria och ateism. När vi frågade, fick vi veta att vi kunde få göra ett besök på egen hand. Vi gick dit en dag och fann att det var en massa folk där som försökte få komma in. Då och då öppnades dörrarna, men bara vissa personer släpptes in. Vi försökte räkna ut vad man gick efter, men gav upp. Till sist kom vi in, men först efter en del argumenterande med dörrvakten. Vems var felet?

Vid ett samtal nyligen med en representant för Sovjet i New York fick jag veta att även om somliga museer hade lång kö vissa dagar, så är allt en utlänning behöver göra att visa sitt pass för dörrvakten, så får han komma in utan att behöva stå i kö och ibland t. o. m. utan att betala. Ledsamt nog visste jag inte detta när jag var i Ryssland, och jag fick betala priset för att inte vara förberedd för min resa till ett annorlunda land. Skall jag vara ärlig nu, så har jag, turisten, bara mig själv att skylla.

Hur är det med möjligheten att ”shoppa”?

Det misstag som många turister gör är att de förväntar sig exakt samma förhållanden utrikes som de har hemma. Så var det med oss, när vi en dag beslöt oss för att gå ut och köpa lite matvaror på det närliggande Nevskij prospekt. Det visade sig inte vara så lätt som vi trodde. Efter att ha försökt i flera affärer kunde vi ändå inte räkna ut vilken procedur man skulle följa för att få köpa något. Vi försökte med gester och pekade ut precis vad vi ville ha, men det fungerade inte. Slutligen lyckades vi få köpa en limpa och lite ost, men först efter det vi försökt under två timmar och i åtskilliga affärer!

Några månader senare läste jag i en resehandbok hur det går till att handla i Ryssland. ”Du upptäcker att du måste stå i kö tre gånger. Först för att välja ut vad du vill ha och lösa en biljett, sedan köa vid kassan för att betala och få biljetten stämplad och till sist köa för att hämta ut varorna.” Ja, där fanns upplysningarna tillgängliga, men det var till föga nytta att läsa dem nu när resan var över. Rätta tiden för att bekanta sig med landet man tänker besöka är inte efter, och inte heller under tiden man är där, utan innan man besöker det.

Språkbarriären

Det är uppenbart att merparten av de här malörerna inte skulle ha inträffat, om jag hade kunnat tala landets språk. Naturligtvis förväntas det inte att någon skall lära sig språket innan han besöker Ryssland, och inte heller är det så i något annat land. Men om man har möjligheter till det, så är det till stor hjälp om man lär sig vissa vardagsfraser. En fickordbok med vardagsfraser borde vara ett måste. Man kan alltid peka på ord när man försöker samtala.

Språkbarriären var orsaken till några av mina irriterande misslyckanden i Ryssland. Men varför klandra landet för detta? Det kan vara bra att tänka på att samma sak kan turister få uppleva när de besöker vårt land.

Olagliga handlingar

En del turister hamnar till sist i verkligt bekymmersamma situationer därför att de uppsåtligt ger sig in på olagliga handlingar bara för att få lättförtjänta pengar. Detta visar bristande respekt för dem som gästvänligt öppnat dörrarna till sitt land.

Mer än en gång hände det att personer kontaktade oss och försökte köpa kläder eller valuta av oss. Jag kommer ihåg en som kom fram till mig och frågade: ”Har du inte något du kan sälja?” Det är inte att undra på att resehandböcker varnar för att ha något att göra med den svarta marknaden, vare sig det gäller valuta, kläder, kameror eller något annat.

Fast många andra gjorde det, så samarbetade aldrig vi med den svarta marknaden, eftersom vi är Jehovas vittnen. Vi deltog inte heller medvetet i något annat som var olagligt. (Episoden med kameran berodde på okunnighet från vår sida.) Som kristna måste vi visa respekt för de lokala myndigheterna. Vi ger kejsaren det som tillhör kejsaren. (Matteus 22:21, 1981) Om man är tveksam om något, kanske det vore bättre att följa denna regel: Om du inte är säker på att det är tillåtet, så är det bättre att förutsätta att det är definitivt förbjudet. En sådan inställning fungerar som ett skydd när man är ute och reser, oavsett vilket land man besöker.

Vad blir ditt domslut?

Vad blir då ditt domslut? Vem skall klandras — Ryssland eller turisten? Tveklöst är det turisten och inte landet som bör klandras mest. Så förhåller det sig måhända med många andra som har besökt Ryssland eller andra länder där kultur och statsskick är annorlunda. Slutsatsen man kan dra är att många resenärer, fast de är väl förberedda i andra avseenden, inte är beredda på att komma i kontakt med ett främmande land. Så, när du förbereder dig för din nästa tripp utomlands, fråga då dig själv: Hur mycket vet jag om folket jag kommer att möta, deras språk och sedvänjor? Du kan komma att finna att även om ditt bagage är redo, så är inte ditt sinne det.

Men, frågar du kanske, är verkligen all denna information tillgänglig? Ja, och rikligt av den också! Om du till exempel reser till Sovjetunionen, skall du finna att resebyrån Intourist, som ägs av den sovjetiska staten, har kontor i de flesta länder, och där är man villig att ge all möjlig hjälp. Från den kan du få officiella upplysningar om de senaste lagarna och förordningarna såväl som all annan praktisk information.

Det finns också en mängd resehandböcker för resor till olika länder, och dem kan man i de flesta fall skaffa sig i bokhandeln eller låna på ett bibliotek. Varför inte läsa en sådan gällande det land du planerar att besöka innan du gör din resa? Det kommer att leda till att du får glädje av din resa, undviker onödiga besvärligheter och till och med kan komma hem utan att behöva få en värdefull filmrulle beslagtagen!

Så nästa gång du råkar ut för en irriterande erfarenhet medan du semestrar utomlands, vem kommer du att klandra? Landet eller dig själv? — Från en av våra läsare.