Jehova lovprisas på öarna

ÅR 1969 fick en missionär, ett Jehovas vittne, kontakt med Obasan, en medelålders hemmafru som var diakonissa i sjundedagsadventisternas kyrka i Belau, en vacker, tropisk ögrupp i västra Stilla havet. Ett bibelstudium sattes i gång i hennes hem, trots att missionären fortfarande kämpade med det palauanska språket, och detta studium hölls regelbundet varje vecka.

Ett skriftställe som gjorde djupt intryck på Obasan var Psalm 37:10, 11, där hon läste att det är Guds uppsåt att de ödmjuka skall besitta jorden och leva i stor frid. Hon fann snart att Jehova skall uppväcka de orättfärdiga och ge dem möjlighet att vinna evigt liv under Kristi tusenårsregering. — Apostlagärningarna 24:15.

Hon fick lära känna Guds kärlek, rättvisa och opartiskhet, och det var också något som gjorde ett djupt intryck på henne. Kyrkans ledare besökte henne dag och natt, och de försökte övertala henne att sluta studera bibeln tillsammans med Jehovas vittnen. Hon ställde frågor till dem angående bibeln och dess innehåll, men hon fick inga tillfredsställande svar. En dag blev hon anmodad i kyrkan att leda församlingen i bön. Hon visste att om hon bad till Jehova, skulle hon bli mycket kritiserad av kyrkans medlemmar. Men om hon inte bad till Jehova, skulle hennes bön vara i strid med den tro hon hade i sitt hjärta. Hon stod därför upp och riktade sin bön till Jehova, och detta ledde snart till att hon lämnade kyrkan. Hon förenade sig snabbt med missionärerna i att predika från hus till hus.

Hennes man motsatte sig hennes ”nya” religion. Han brukade dricka sig berusad och hota med att gå till missionärshemmet och kasta ett ljuster på dem. Obasan påminner sig: ”Mina släktingar skämdes, när de såg att jag predikade från hus till hus. De flesta av mina vänner lämnade mig, och när jag nu ser tillbaka, inser jag att jag aldrig skulle ha kunnat fortsätta utan Jehovas hjälp.” Missionärerna hjälpte henne att förstå den kristna principen om hustruns underdånighet, och hon berättar att när hon började tillämpa denna princip och undvek längre diskussioner med sin man, ”slutade han motstå mig och började till sist studera”. — Efesierna 5:22.

Obasan döptes år 1971 och har ägnat sig åt predikoverket på heltid sedan år 1975. Fyra personer som hon har studerat med har gjort sådana framsteg att de har överlämnat sitt liv åt Gud och symboliserat detta genom vattendopet. Hon har också hjälpt till med att översätta tidskriften Vakttornet och andra publikationer från engelska till sitt modersmål, palauanska. Genom människor sådana som Obasan uppfylls skriftstället: ”Ge Herren [Jehova] ära, och förkunna hans lov i havsländerna.” — Jesaja 42:12.