Slutet på en dröm

NATIONERNAS FÖRBUND hade bildats och höll sitt första möte år 1920 i Genève i Schweiz. Trots vacklande hälsa och de långa och ansträngande fredsförhandlingarna i Paris verkade det nu som om Woodrow Wilsons ansträngningar hade krönts med framgång.

Genom detta förbund skulle Wilson sprida ”sanningen om rättvisa och om frihet och om fred”. I ett av sina tal sade han: ”Vi har accepterat den sanningen och vi skall fortsätta att ledas av den, och den skall leda oss [det amerikanska folket], och genom oss världen, ut till sådana rofyllda och fredliga betesmarker som världen aldrig tidigare drömt om.” Sådan var hans dröm.

Till den amerikanska senaten sade han: ”Ridån har gått upp, allt är uppenbarat. Detta har inte kommit till stånd genom våra egna planer eller idéer, utan genom Guds hand som lett oss in på denna väg. ... Vi kan bara gå framåt och med upplyfta ögon och nya krafter följa den uppenbarelse vi fått.” (Kursiverat av oss) Drömmaren hade talat igen. Han trodde fortfarande att han var Guds redskap för att skänka mänskligheten fred.

Kritiserad i hemlandet

I Europa hade president Wilson hälsats som en frälsare. Men redan innan han reste till fredskonferensen hade varningssalvor avfyrats mot honom i Förenta staterna. Författaren Elmer Bendiner berättar: ”Theodore Roosevelt överlämnade domen [från den amerikanska kongressen]: ’Våra allierade och våra fiender och Mr. Wilson själv bör alla förstå att Mr. Wilson inte har någon som helst myndighet att tala för det amerikanska folket vid denna tidpunkt. ... Mr. Wilson och hans fjorton punkter ... har inte längre den minsta rätt att betraktas som ett uttryck för det amerikanska folkets vilja.’”

Woodrow Wilson begick misstaget att sälja sin dröm i Europa utan att fästa avseende vid kritikerna i sitt eget land. I mars 1920 beslöt den amerikanska kongressen att inte ansluta sig till Nationernas förbund.

Förblindad av sin sak plöjde Wilson obekymrat vidare. I hans sista offentliga tal klingade hans övertygelse högt och klart, men förgäves: ”Jag har sett dårar stå emot Försynen förut, och jag har sett dem gå sin undergång till mötes, liksom också dessa kommer att göra, fullständig undergång och vanära. Att vi skall segra är lika säkert som att Gud härskar.”

Wilson hade nyligen drabbats av ett slaganfall, och när hans egna landsmän röstade ner hans förslag, förvärrades hans hälsa ytterligare. Hans dröm blev suddig och ofullständig. Den 3 februari 1924 dog Woodrow Wilson. Hans sista ord var: ”Jag är ett brutet stycke maskineri. När maskineriet är brutet — då är jag redo.” Han var fysiskt bruten, och det var också hans dröm om ett världsomspännande Nationernas förbund.

”Versaillesfördraget existerar inte längre”!

Även om det officiellt inte förklarades något mer krig i världen på 15 år, befann sig Nationernas förbund i sina dödsryckningar redan från födelsen. Det visade sig oförmöget att hindra Bolivia och Paraguay från att börja krig år 1933. Det misslyckades med att förhindra Mussolinis invasion av Etiopien år 1935. Genom skövling och erövring avlägsnade Italien Etiopien från förbundets förteckning över medlemsnationer och övergav sedan självt förbundet i december 1937. Följande år lämnade sju latinamerikanska länder Nationernas förbund. Drömmen höll på att vittra sönder.

År 1936 bröt inbördeskrig ut i Spanien. NF:s medlemsnationer röstade för officiell nonintervention i detta krig. Tyskland, som hade lämnat Nationernas förbund år 1933, och Italien gav båda materiellt stöd vid general Francos uppror mot den republikanska regeringen i Madrid. Nationernas förbund var oförmöget att förhindra blodbadet i Spanien. Spanska inbördeskriget var generalrepetitionen till vad som skulle bli dödsstöten för Nationernas förbund — andra världskriget.

Under tiden hade Hitler kommit till makten i Tyskland och hade snabbt tagit itu med att bryta upp Versaillesfördragets fjättrar, som pålagts Tyskland efter första världskriget. Han ville ha Lebensraum (livsrum) för den tyska nationen. Han utvidgade Tysklands gränser genom att överta Saar, Rhenlandet och Österrike. År 1939 fullbordade han sin ockupation av Tjeckoslovakien. Vid alla dessa steg var Nationernas förbund praktiskt taget oförmöget att vidta några åtgärder.

Hitler hade länge retat sig på att Polen hade tillträde till hamnstaden Danzig vid Östersjökusten via en korridor genom Tyskland. I augusti 1939 satte han stopp för detta. Hans representant överlämnade ett meddelande till NF:s kommissarie i Danzig med lydelsen: ”Ni representerar Versaillesfördraget; Versaillesfördraget existerar inte längre. Om två timmar kommer hakkorsflaggan att vaja över detta hus.”

Den 1 september 1939 invaderade Hitlers arméer Polen. Storbritannien och Frankrike svarade med att förklara Tyskland krig. Andra världskriget hade börjat.

Drömmen förbleknar och dör

År 1919 gjorde Woodrow Wilson en förutsägelse inför folket i Omaha som skulle komma att bevisa att hans förbund var ett fiasko. Enligt biografen Ishbel Ross hade han sagt: ”’Jag kan med absolut säkerhet förutsäga att det inom en generation kommer att bli ännu ett världskrig, om inte nationerna enas om den metod [Nationernas förbund] genom vilken det kan förhindras.’ Också i San Diego slog han an en profetisk ton när han sade: ’Det tyskarna använde var leksaker i jämförelse med vad som skulle komma till användning i nästa krig.’” Andra världskriget blev en verklighet, trots Nationernas förbund, och de vapen som användes var inga leksaker.

Varför misslyckades Nationernas förbund? I sin bok A Time for Angels förklarar författaren Elmer Bendiner: ”NF:s tillblivelse härrörde från en rad politiska illusioner: att vapenvilan år 1919 var en fred och inte bara ett vapenstillestånd; att nationella intressen skulle kunna stå tillbaka för globala intressen; att en regering kan stödja någon annan sak än sin egen.” Och bibeln framhåller ännu en illusion — att människor genom politiska medel kan upprätta det som endast Guds utlovade rikes styrelse kan åstadkomma — verklig fred och lycka för hela mänskligheten. — Uppenbarelseboken 21:1—4.

I och med andra världskrigets utbrott år 1939 låg Nationernas förbund som ett kadaver som väntade på att begravas. År 1946 överlämnades ”dess egendom och dess arv av hopp och dårskap”, som författaren Bendiner uttrycker det, till dess efterträdare, Förenta nationerna. Skulle den organisationen bli mer framgångsrik än Nationernas förbund? Skulle den kunna förverkliga sina drömmar? Och vad har bibeln förutsagt om detta? Nästa nummer av Vakna! kommer att dryfta dessa och liknande frågor.

[Bild på sidan 10]

Andra världskrigets utbrott år 1939 var dödsstöten för Nationernas förbund

[Bildkälla]

Foto: U.S. Army