Jehovas vittnens konvent i Polen

● Fyra konvent i fyra städer

● Besökande deltagare från 16 länder

● Sammanlagda antalet närvarande — 94.134

● Sammanlagda antalet döpta — 3.140

DE KOM i tiotusental. I bilar, chartrade bussar, specialtåg och via stora flygbolag strömmade de in i Warszawa, Poznań, Katowice och Wrocław under augusti 1985. De var där för att delta i Jehovas vittnens konvent ”Vi bevarar vår ostrafflighet”.

De polska vittnena i dessa värdstäder fanns till hands för att hälsa dem välkomna när de anlände. Detta kom särskilt till synes på Warszawas internationella flygplats, dit deltagare anlände från Västeuropa, Asien, Nordamerika och andra platser. De välkomnade sina besökare med breda leenden och handskakningar, i vissa fall med björnkramar och många kyssar. Tolkar fanns där för att bistå vid kommunicerandet, men den entusiastiska värmen i hälsningarna svepte förbi alla språkbarriärer. I somliga fall trycktes blombuketter i händerna på kvinnorna, och barn sprang fram med en nigning och ett glatt ”Hej!” på polska.

Sådana glädjefyllda hälsningar var emellertid enbart höjdpunkten på veckor av hårt arbete. Efter det att de polska myndigheterna hade gett välvilligt tillstånd till konventen inleddes oerhörda ansträngningar för att förbereda dem.

Förarbeten för konventen

Inkvartering måste ordnas för de tusentals besökarna. Enbart i Warszawa måste 11.000 rumsansökningar behandlas. Man måste söka efter stadionanläggningar där man kunde ha konventen. Man fann sådana, i Warszawa och Wrocław för dagarna 16—18 augusti och i Poznań och Katowice (Chorzów) för 23—25 augusti. Att finna stadionanläggningarna var emellertid bara en del av arbetet. Många dagstidningar hade reportage om vittnenas bemödanden att göra stadionanläggningarna brukbara. Ett reportage löd:

”I fem veckor har Jehovas vittnen varit i färd med ett intensivt förberedelse- och reparationsarbete på Slaskistadion [Chorzów, Katowiceområdet]. Några ton sopor har körts bort med lastbil från detta stadion och dess omgivningar, och dubbelt så mycket har bränts upp på platsen. Det höga gräset har slagits, och gräsmattorna runt stadion har blivit klippta. Campingområdet, som hade blivit en avfallshög, har åter blivit iordningställt. Stolarna på åskådarläktarna, med en sammanlagd längd av 35 kilometer, har blivit reparerade och avtvättade. 78.000 stolar har blivit målade. ... Alla de sju toaletterna var fullständigt förstörda. Fönsterrutorna var trasiga. Dörrarna var bortrivna. Kranarna var bortslitna och avloppet igensatt. ... Man skulle kunna säga att Jehovas vittnen helt enkelt är en gåva från himmelen till ledningen för Slaskistadion, i synnerhet på grund av den planerade fotbollsmatchen mellan Polen och Belgien i september.”

Faktum var att 10.500 vittnen frivilligt tog itu med det ovan beskrivna arbetet. De målade också alla räcken och staket, rengjorde och målade de förstörda tvättrummen och satte upp 132 vattentoaletter. Ingen väntan i köer, inte ens för kvinnorna! Beträffande detta arbete med konventet i Katowize löd ett annat nyhetsreportage: ”Det totala värdet av det underhållsarbete som utförts har uppskattats till 12 miljoner zloty [omkring 600.000 kronor].” Liknande reparationer gjordes på de tre andra stadionanläggningarna.

Iakttagare imponerade

Många uttalanden gjordes av dem som iakttog vittnena. En regeringstjänsteman sade: ”Ni har organiserat allting med militär precision. Var får ni övning att kunna göra detta?” En stadionadministratör sade: ”Jag har arbetat här i 25 år, och jag har aldrig sett sådan ordning förut.” En annan stadionchef sade: ”Varför arbetar ert folk så samvetsgrant? Vi skulle vilja ha sådana arbetare!” På ett annat stadion sade chefen: ”Uppriktigt sagt trodde jag inte att det var möjligt att sätta detta stadion i stånd, men ni har gjort det.” En imponerad iakttagare utropade: ”Någonting ovanligt utstrålar från er!”

Efter det att konventet på Warszawastadion var slut sade en turistguide till en sightseeinggrupp bestående av ungdomar: ”Under lång tid har detta stadion varit vanvårdat och smutsigt. För en kort tid sedan hyrdes det av Jehovas vittnen för deras religiösa konvent. Och se nu vad de uträttar här! Hur allting håller på att förändras! De arbetar frivilligt. Och vet ni vad, de arbetar gratis!”

Samma program över hela världen

Själva konventprogrammet var i grunden detsamma som framfördes i andra länder, förutom att det var något förkortat, eftersom de polska konventen pågick i två och en halv dagar i stället för tre och en halv. Fyra medlemmar av Jehovas vittnens styrande krets — A. D. Schroeder, M. G. Henschel, T. Jaracz och D. Sydlik — talade vid var och en av de fyra sammankomsterna. Deras tal tolkades till polska. Deltagare som representerade olika länder framförde hälsningar och korta budskap, som till åhörarnas glädje översattes till polska från engelska, franska, tyska och svenska.

En deltagare från Danmark gav en kommentar om hur skickliga de polska talarna var och valde ut dramat om Job för ett speciellt omnämnande: ”Trots att vi inte förstod språket, så gjorde dramat om Job ett stort intryck på oss. Det framfördes på ett mycket bra sätt. Eftersom vi kände till handlingen, kunde vi följa med, och eftersom vi inte var belastade av de många detaljerna i diskussionen med de tre ’vännerna’, kunde vi koncentrera oss i full utsträckning på atmosfären och känslostämningarna. Vi kunde både se och höra att Job verkligen var sjuk och att han utstod lidande och plågades mycket, och vi kunde höra hur otäcka de tre så kallade vännerna var. Många på stadion grät öppet.”

Vid vart och ett av konventen upplästes hälsningar från grupper av Jehovas vittnen från olika platser och mottogs med rungande applåder.

Intressanta platser

Många deltagare från andra länder passade på att besöka intressanta platser i Polen. Vissa besökte Frédéric Chopins och Marie Curies födelseplatser i Warszawa. Andra besökte turiststaden Zakopane, med dess hus som liknar schweizerhyddor och med färgglada affärscentra, och åkte med stolliftarna högt upp i de vackra bergen. När delegaterna färdades med bil till dessa och andra sevärda platser, såg de det vackra polska landskapet under skördetiden, med åkrarna och fälten där alla i familjen — unga och gamla, män och kvinnor — arbetade tillsammans.

Av speciellt intresse var det tidigare nazistiska koncentrationslägret i Oświȩcim (Auschwitz). En grupp vittnen beledsagades genom lägret av Josef, en tidigare intern i Auschwitz. Normalt är detta en både uppskakande och deprimerande rundvandring. Där finns galgarna, muren mot vilken många fångar blev skjutna, kremeringsugnarna och många fotografier — hela tiden frågar man sig om allt detta verkligen kunde vara sant. Inte för att man betvivlar vad som hände, men det fasansfulla i allt detta gör det nästan ofattbart! Där fanns trianglarna i olika färger för att identifiera de olika kategorierna till vilka fångarna hörde — endast en kategori för religiösa skäl — bibelforskarna (Jehovas vittnen), som bar en lila triangel.

Men med Josef som ledare för rundvandringen blev det nästan en upplyftande erfarenhet. Han berättade sin levnadshistoria. Han hade varit inom politiken, men hans far och mor blev vittnen. När Josefs far dog och vittnena höll begravningen, blev han imponerad av den oerhörda uppslutningen och den kärlek han såg bland vittnena. Han upphörde med sin politiska verksamhet men blev inte något vittne. En kort tid därefter sändes Josef, hans mor och hans syster till Auschwitz.

Hans mor sändes till ugnarna. Hans syster kom slutligen därifrån med bruten hälsa. Han själv sändes till ett läger i Tyskland. Där träffade han ett vittne som talade med honom, och han blev ett Jehovas vittne. Han var i själva verket en av dem som var med i den beryktade dödsmarschen. (Detta är målande berättat i artikeln ”Ostrafflighet överlever koncentrationsläger” i En Ny Värld för november 1945.)

Under rundvandringen i Auschwitz visade Josef dem det rum han själv hade befunnit sig i, det rum i vilket hans mor hade hållits fången och de ugnar där hans mor hade blivit kremerad. Men hans inställning var ett mönster för alla. Ingen bitterhet. Detta var en plats där ostraffligheten mot Gud hade avgått med seger, där många vittnen hade dött trogna mot Jehova. Att gå runt med honom var som att vara tillsammans med ett nitiskt vittne på ett hårt distrikt. Ett vittne i gruppen köpte några vykort av en försäljerska. Josef frågade: ”Vittnade du för henne?” ”Nej.” Ögonblickligen var han borta och vittnade för henne. Det skulle sannerligen kunna vara mycket deprimerande att göra en rundvandring i koncentrationslägret i Auschwitz, där sådana fasansfulla ohyggligheter begicks, men att vandra runt lägret tillsammans med Josef blev en inspirerande upplevelse.

Uppskattningen kommer till uttryck

Jehovas vittnen uppskattade att få hålla dessa konvent i Polen. De polska tjänstemännen och stadioncheferna var både samarbetsvilliga och välvilliga mot konventdeltagarna. Detta bidrog ytterligare till framgången och glädjen i samband med denna tilldragelse. I varje konventstad gjorde också de stora dagstidningarna reportage, och både radio och TV bevakade händelserna.

Det mest framträdande intrycket som de hemvändande deltagarna fick med sig var emellertid den gästfrihet som visades av de polska vittnena. Deras anda av glädje och nit genomsyrade konventen. De delade med sig av sin mat åt de besökande deltagarna. De inbjöd dem till sina hem. De lagade måltider åt dem, bland annat en del polska specialiteter. Deras varma leenden och kramar och kyssar kommer att stanna länge kvar i minnet hos deltagarna från andra länder.

Kanske är det så att de kärleksfulla känslorna hos de polska vittnena bäst återspeglas och sammanfattas i följande ur hjärtat framsprungna uttalande, som framfördes omedelbart efter det avslutande talet vid konventen i Katowice och Warszawa. Det översattes till engelska och tyska och antogs med dånande applåder.

Kära bröder och systrar från minst 16 länder i världen!

Ni har utstått en hel del besvär och gjort uppoffringar för att delta i vår glädje. Endast sanna vänner skulle göra detta.

De flesta av er har inte förstått många av de ord som här talats, men trots detta är vi säkra på att ni blivit genomsyrade av andan under detta konvent.

Vi är förenade i vår tillbedjan av vår store Gud, Jehova, och i vår kärlek till honom och till varandra.

Vi predikar alla samma budskap — de goda nyheterna om Riket. Berätta för våra vänner att vi verkligen älskar hela sammanslutningen av bröder och att vi är fast beslutna att bevara vår ostrafflighet mot Jehova Gud ända till slutet.

Som redan nämnts av talaren i det avslutande talet är vi glada över att ni kommer att ta med er våra kära hälsningar till bröderna i era hemländer.

Vi är lyckliga över och tacksamma för att få vara förenade med er i att bevara vår ostrafflighet inom det världsvida brödraskapet.

Vi tackar er alla.

Söndagen den 29 september framfördes det i en polsk riksradiosändning ett 30 minuter långt program med reportage från konventen, och bland annat framgick det med vilken entusiasm vittnena sjöng den Rikets sång som heter ”Se, Jehovas stridshär!” Denna konventserie i Polen gav sannerligen ännu ett rungande svar på den fråga som ställs i 1 Moseboken 18:14: ”Är då något så underbart, att Herren [Jehova] inte skulle förmå det?”

[Ruta på sidan 13]

Konventet i Warszawa 16—18 augusti

Högsta antalet närvarande: 27.271

Antal döpta: 879

Konventet i Wrocław 16—18 augusti

Högsta antalet närvarande: 16.003

Antal döpta: 545

Konventet i Poznań 23—25 augusti

Högsta antalet närvarande: 19.305

Antal döpta: 715

Konventet i Katowice 23—25 augusti

Högsta antalet närvarande: 31.555

Antal döpta: 1.001

Slutsiffror för de fyra konventen

Högsta antalet närvarande: 94.134

Antal döpta: 3.140

[Ruta på sidan 14]

VI SKALL ALDRIG GLÖMMA

Vi skall aldrig glömma ert besök i Polen,

bröder och systrar från så många länder.

Jehovas bord är överflödande och rikligt,

Detta skall vi aldrig glömma.

Språket var ett problem, det är sant,

men kärleken fann på sätt att säga:

”Vi älskar er.”

Detta skall vi aldrig glömma.

En dag när den nya ordningen är här,

och komma ihåg hur våra hjärtan möttes här.

Detta, kära bröder, skall vi aldrig glömma.

— Skrivet av ett polskt vittne.

[Bild på sidan 9]

Städning av stadionutrymmena i Poznań

[Bilder på sidorna 10, 11]

Panoramavy över konventområdet i Warszawa år 1985

Dop vid Warszawakonventet

[Bilder på sidan 12]

Några av de japanska och de andra deltagarna vid konventen

Albert Schroeder talar till 18.200 i KS Warta-stadion i Poznań i Polen