”Jehovas vittnen i Sovjetunionen — mot ljusare tider”
SÅ LÖD en rubrik i den i Polen utgivna engelskspråkiga dagstidningen The Warsaw Voice för 19 augusti 1990. Skribenten, Anna Dubrawska, återgav sina intryck av sammankomsten ”Ett rent språk”, som Jehovas vittnen höll i Warszawa i augusti 1990. Hon intervjuade vittnen från Sovjetunionen, av vilka somliga hade suttit 15 år i fängelser och arbetsläger på grund av sin religiösa tro. Men nu underströk de att positiva förändringar höll på att ske i deras land.
Grigor Goryachek, en byggnadsarbetare från Krim som uppfostrats som vittne, hade varit förvisad till Sibirien i 15 år. Han sade: ”Vi väntar nu att det skall komma bättre tider.” Ett annat vittne, Anton Pohanich, sade: ”Det har redan blivit bättre tider. Jag kan nu föra ut vårt budskap fritt från hus till hus, men förut var det inte möjligt.”
Dubrawska återger vad Igor Cherny, ett 17-årigt vittne från Kaukasus sade: ”I 70 år har människor, i synnerhet de unga, blivit så intensivt bortvända från Gud att de nu lika intensivt vill återvända till honom eller åtminstone börja med att få veta något om honom.”
Den polska tidningen Dziennik Wieczorny (Kvällstidningen) uppgav under rubriken Radość braci (Glädje bland bröderna) att en anställd vid Zawiszastadion i staden Bydgoszcz hade sagt: ”Jag gläder mig över det rena språk som ungdomarna använde och deras goda uppförande.”
I en artikel med rubriken Głosiciele Królestwa (Förkunnare av Riket) i den polska dagstidningen Trybuna framhöll Zofia Uszynska beträffande sammankomsten: ”Under loppet av 30 minuter ville tio personer bjuda mig på kaffe och något att äta. Fem gånger ville någon erbjuda mig sin sittplats. Fyra dagar i rad deltog mer än 30.000 människor på Dziesiecioleciastadion i Warszawa i en [religiös] högtid. Kvinnor i framskridet havandeskap, familjer med små barn, vuxna och ungdomar. Den yngste som blev döpt var 11 år och den äldste nästan 80.”
Artikeln fortsatte: ”Många tusen ryssar [i själva verket drygt 16.000] kom till mötet i år. Förra året var 6.000 här. Ryska gränspoliser släppte igenom alla bussarna utan att dessa behövde stå i en många kilometer lång kö och vänta på kontroll. Delegater från hela Sovjetunionen kom: från Vladivostok, Chabarovsk, Vorkuta. Några tillbringade fyra eller fem dagar på ett tåg.”
Samma tidning citerade några ord av Ivan M. Grevniak: ”Jag har sett hur orättfärdigt påvarna och prästerna har handlat, och jag har sökt efter ärlighet.” Artikeln fortsätter: ”Han lade märke till samstämmigheten mellan ord och gärning i Jehovas vittnens uppförande.” Sedan tillade Ivan: ”Jag tackar Gud för att han lät mig lära känna sanningen.”
Trybuna uppger att Ivan är äldste i en församling i Lvov, där ”det finns 13 församlingar och drygt 2.000 troende. ... ’Inom alla religiösa grupper vart man än kommer råder det en anda av nationalism. Men något sådant existerar inte bland mina trosfränder’, säger Grevniak.”
Denna endräkt kom till synes vid Jehovas vittnens sammankomst i Warszawa, där programmet framfördes samtidigt på polska och ryska i olika delar av stadion. Det förekom absolut inga nationalistiska motsättningar.
Zofia Uszynska blev också imponerad av den organisation som krävdes för att ge logi, mat och till och med första hjälp åt de drygt 35.000 som var med vid sammankomsten. Hon sammanfattade: ”Jag har aldrig deltagit i en så utmärkt och gemytlig offentlig sammankomst.”
Den polska dagstidningen Sztandar Młodych (Ungdomens standar) uttalade sig om det arbete som utfördes för att sätta stadion i skick att ta emot så många besökare: ”Som en social serviceåtgärd ... byggde Jehovas anhängare om bänkarna, gjorde om gångpassager och toaletter och städade upp gräsplanen. De bidrog till kostnaderna för sammankomsten ur egen ficka. Jehovas vittnen hade anskaffat privatlogi åt omkring 22.000 besökare och ombesörjt inackordering för Sovjetmedborgare, och de hade egen första hjälp.”
Utan tvivel erfar Jehovas vittnen redan nu ”ljusare tider” i Östeuropa, och de ber om att deras nyvunna lagliga ställning i sådana länder som Rumänien, Ungern och Polen snart skall omfatta också Tjeckoslovakien, Albanien, Bulgarien och Sovjetunionen. — 2 Tessalonikerna 3:1; 1 Timoteus 2:1, 2.
[Bilder på sidan 23]
Sovjetiska vittnen vid sammankomsten ”Ett rent språk” i Warszawa. Bilder av dopkandidater (ovan och infällt), rysk talare, programmet och sovjetiska delegater framför sina bussar