Ungdomar frågar:
Är inte skämtsamma spratt ett oskyldigt nöje?
DET var bara ett skämt. Pojkarna som bar ansvaret låg dubbla av skratt. De hade bundit ihop några oljefat, placerat fenor i ena änden och målat hela anordningen vit. På ena sidan stod bokstäverna ”C.C.C.P.” — initialerna för Sovjetunionen på det kyrilliska alfabetet. De placerade den i närheten av ett hus som tillhörde en man som hette Ted. Nästa morgon ringde han i chocktillstånd till polisen och uppgav att en sovjetisk robot hade landat i närheten av hans hem. Men medan han upphetsat talade med en av de polismän som hade kommit dit för att göra en undersökning, blev skämtet allt annat än lustigt. Ted föll ihop och fördes till sjukhus i ett kritiskt tillstånd.
Det är sant att inte alla skämtsamma spratt (s. k. practical jokes) leder till att någon hamnar på sjukhus, men föreställ dig hur du skulle ha känt dig, om du hade gjort dig skyldig till en sådan olycklig händelse — bara därför att du hade velat ha lite roligt. Skämtsamma spratt är populära bland många ungdomar, som för det mesta inte ser något fel i dem, utan tycker att de är ganska roliga. Men är det verkligen så?
”Som en galning”
Ordspråksboken i bibeln skrevs för att ”ge åt de oerfarna klokhet, åt en ung man kunskap och tankeförmåga”. (Ordspråksboken 1:1—4, NW) Dess visa uttalanden innefattar följande verser som handlar om skämtsamma spratt: ”Lik en rasande [vansinnig, NW], som slungar ut brandpilar och skjuter och dödar, är en man som bedrar sin nästa och sedan säger: ’Jag gjorde det ju på skämt.’” (Ordspråksboken 26:18, 19) Ordet ”rasande” [”vansinnig”, NW] avser en person som är sinnesrubbad. ”Som en galning”, sägs det i Levande Bibeln.
Föreställ dig den skada till liv och egendom som en mentalsjuk person som skjuter pilar — somliga till och med med brinnande spetsar — kan ställa till med! ”En galning” inser kanske inte till fullo allvaret i sina handlingar. Han saknar förnuft. På samma sätt är det så att de som ”skojar” med andra i själva verket kanske inte avser att skada någon. Detta är till ringa tröst för dem som lider skada antingen fysiskt eller känslomässigt genom sådana upptåg. Varför spelar då somliga människor andra personer sådana spratt?
Ordspråket talar om en bortförklaring: ”Jag gjorde det ju på skämt.” Vanligen gör personer alltså sådant på skämt, för att liva upp tillvaron eller för att få uppmärksamhet från andra. Enligt boken Childstress! (Barnstress!) av Mary Susan Miller är det också så att skämtsamma spratt är ett i raden av de ”neurotiska försvarsbeteenden” som tillgrips av somliga barn och vuxna som en reaktion på stress. Sedan finns det andra som spelar människor spratt för att ge igen för skämt som någon annan utsatt dem för. Genom att fortsätta upptrappningen av dumheter sänker sig naturligtvis en pojke eller flicka till samma nivå som den som började. Det förnuftiga är att vägra att ägna sig åt skämtsamma spratt.
Hur skall man kunna sluta?
Fråga dig själv: ”Skulle jag vilja att någon gjorde samma sak mot mig?” Jesus sade: ”Därför, allt vad ni vill att människorna skall göra mot er, så skall också ni göra mot dem.” (Matteus 7:12) Bibeln uppmuntrar till medkänsla och öm medlidsamhet, och den uppmanar oss att inte ge igen med samma medel. (1 Petrus 3:8, 9) Att utveckla sådana värmande egenskaper kommer inte endast att förhindra dig att utsätta andra för skämtsamma spratt, utan kommer också att vinna deras tillgivenhet. Upptågsmakaren kanske får skratten, men du kommer att få vännerna.
Du måste också se upp med vilka slags personer du umgås med. ”Jag har inte satt mig i deras förtroliga krets, som spelar spratt”, sade profeten Jeremia. (Jeremia 15:17, NW) Det är lätt för oss att bli påverkade av våra kamrater. Undvik dem som har rykte om sig att vara upptågsmakare.
”Jag ville så hemskt gärna vara accepterad av de kompisar jag hängde ihop med i skolan så att jag kunde ha någon att ha roligt tillsammans med”, medgav Debbie, när hon tänkte tillbaka på sitt problemfyllda liv som tonåring. Hon förklarade varför hon företog sig en del mycket dåraktiga saker: ”Eftersom det var roligt. Allting måste vara roligt. Jag tänkte inte på hur det skulle påverka framtiden eller att jag en vacker dag skulle se tillbaka på den tiden och tänka på ärren.” Dessa ständiga pajaskonster gjorde henne verkligen inte lycklig. Det var en situation som Ordspråksboken 14:13 beskriver på följande sätt: ”Mitt under skrattet kan hjärtat sörja.” Slutligen insåg hon det dåraktiga i sin livskurs och fattade beslutet att leva enligt bibelns principer. Den äkta lycka hon nu äger är vida överlägsen de ytliga skratt hon framkallade genom sina upptåg och spratt.
Kan vi då säga att skämtsamma spratt är ett oskyldigt nöje? Bibeln, såväl som otaliga dystra erfarenheter, ger svaret: ”Nej.” Låt inte detta jagande efter ”att ha roligt” avleda dig från att uppnå utmärkta mål i livet. ”Oförnuft är dårens glädje, men klok man går den rätta vägen.” — Ordspråksboken 15:21, Åkeson.
[Bild på sidan 13]
Upptågsmakaren kanske får skratten, men vem kommer att få vännerna?