Blick på världen

”Vakna!” ägnar i detta nummer hela detta avsnitt åt en kris som uppstått i ”demokratins vagga”.

Religiös förföljelse i Grekland — Varför?

SÖNDAGEN den 15 juni 1986 kom cirka 700 kristna Jehovas vittnen tillsammans till en fridfull sammankomst i biografen Galaxias i Larisa i Grekland. De deltog i en kretssammankomst, något som de anordnar två gånger om året, för att studera bibeln och förbättra sin förmåga att tillämpa dess kristna principer i sitt dagliga liv.

Denna sammankomst hölls i enlighet med Greklands moderna grundlag, som trädde i kraft år 1975 och som fastslår att ”greker skall ha rätt att samlas i frid och utan vapen”. Den säger också: ”Den religiösa samvetsfriheten är okränkbar.” Vidare säger grundlagen: ”Alla kända religioner skall vara fria, och deras gudstjänstceremonier skall få utföras obehindrat och under lagens beskydd.”

Men omkring klockan 11 denna junidag ägde något olycksbådande rum utanför den biograf där dessa kristna Jehovas vittnen hade samlats i frid. Lokaltidningen I Larisa berättar vad som hände: ”Hundratals människor, i synnerhet medlemmar av kristna [grekisk-ortodoxa] organisationer i vår stad, med några präster i ledningen, började samlas och började uttrycka sitt ogillande av dem som var i biografen — drygt 700 Jehovas vittnen. Folkmassorna såg ut som om de tänkte ge sig in i biografen och avbryta sammankomsten.”

Pöbeln omgärdade biografen i timmar, och situationen började bli mycket hotfull. Vad var det som hindrade denna pöbel från att ta till våld mot dessa kristna vittnen?

Våldsangreppet avvärjs

Skildringen i tidningen fortsätter: ”Allmänna åklagaren kom till platsen tillsammans med ett stort antal poliser, och de höll styr på de protesterande som fortsatte att bua från andra sidan gatan, samtidigt som de sjöng psalmer och hymner.”

Hur kunde vittnena till sist komma ur denna spända situation? I lokaltidningen Eleftheria berättades det: ”Allmänna åklagaren vid domstolen på platsen, Spiros Spiliopoulos, ... var tvungen att stanna kvar där i flera timmar, och han använde hela sin ... diplomatiska förmåga för att skingra folkskarorna och lyckades göra det klockan halv två på eftermiddagen, just då Jehovas vittnen skulle lämna biografen. Därigenom förhindrades det våld som höll på att utbryta.”

Att man tänkte ta till våld vid detta tillfälle kom tydligt fram av de ord som en präst yttrade, enligt denna tidning: ”Nästa gång borgmästaren upplåter biografen åt [vittnena] skall vi ta våra spadar och slå sönder allt!”

Biskopen talar

Vad ansåg de högre myndighetspersonerna inom kyrkan om detta skandalösa uppförande som prästerna och deras efterföljare visat prov på? I Eleftheria hette det: ”Vår högvördige biskop Seraphim uttalade sig till förmån för skaran av trogna som tog del i demonstrationen.” Vidare sades i tidningen att han ”uttryckte sin uppriktiga glädje över [de ortodoxa] människornas dynamiska närvaro och att han av hela sitt hjärta önskar att Herren skall stödja och styrka de trogna så att de, när behov uppstår, kan göra sin närvaro känd på ett dynamiskt och effektivt sätt”.

Biskopen kritiserade staden Larisa för att ha upplåtit biografen åt ”fienderna till kyrkan och vårt land för deras antikristna sammankomst”. Han kom sedan med följande dolda hot mot de politiska myndigheterna: ”Vårt land, mina herrar, är officiellt ett ortodoxt land, och dess ministrar har inte rätt att aktivt stödja dess fiender.” Han tillade: ”De kristna ortodoxa människorna tillåter inte detta och kommer inte heller att förlåta sina ledare för detta.”

Pressens reaktion

Många grekiska iakttagare kände avsky för detta ytterligare exempel på den grekisk-ortodoxa kyrkans trångsynthet. Vittnena har i årtionden blivit utsatta för förföljelse och förödmjukelse från prästernas sida.

I lokaltidningen I Alithia infördes en artikel skriven av Sarantos Vounatsos under rubriken ”Ytterlighetsgrupper — handlar som fariséer”. Han frågade som en kommentar till pöbelangreppet: ”Varför hände allt detta? Och vilka var ledarna? Om jag inte har missförstått saken, höll [vittnena] något slags möte. Och de andra? Några präster och pöbeln som följde efter!”

Vounatsos fortsatte: ”’Nagla fast [vittnena]’, skrek pöbeln. Men var dessa människor, denna pöbel, kristna? Så skrek de och gjorde det dessutom fanatiskt! Och tyvärr var deras ’ledare’ en rasande ... präst! Han hotade, smädade och predikade demonstrativt, och på en punkt påminde han också om en ’kidnappare’ eller en ’kapare’, eftersom han tittade på sin klocka och gav alla inne i biografen fem minuter till att lämna lokalen, annars ... skulle avrättningen börja! ’Annars skall vi ge oss in och krossa deras huvuden, mina bröder’, hördes han säga.”

Skribenten fördömde den prästerliga aktionen mot vittnena och frågade: ”Varför? Skadade de er? Hur? Med sitt möte? Varför håller då inte ni något möte? Slog de er? Vänd då andra kinden till! Men ni tillämpade öga för öga! Varför? Satte de kniven på strupen på er? Och vill ni göra er skyldiga till våld? Det var ett misstag att bli präst! ... Vill ni göra er skyldiga till att handla som fariséer? Var försiktiga, för om ni fortsätter, kommer ni inte längre att röna [Guds] barmhärtighet eller nåd och inte heller vår.”

I juli var en artikel införd i söndagstidningen Eleftherotipia i Aten under rubriken: ”Religiös förföljelse: Europa anklagar Grekland, då kyrkliga fanatiker bränner, hotar och tar till våld”. Det framhölls att den utländska pressen hade tagit upp frågan om religionsfrihet i Grekland. The Wall Street Journal för 16 juni 1986 citerades, där en artikel införts under rubriken ”Den grekisk-ortodoxa kyrkan förtrycker aktivister i andra sekter”.

Enligt Eleftherotipia har den ortodoxa kyrkan ett departement mot kättare i diplomatkvarteren i Aten. I ett kontor där sitter prästen Antonios Alevizopoulos och ”skriver traktater mot den verksamhet som bedrivs av protestanter, pingstvänner och Jehovas vittnen, som alla är kättare enligt hans mening och som ’utgör ett hot mot individen och samhället’”.

En protestantisk missionär som citerades sade att många hundra har arresterats för proselytvärvning under de senaste åren, ”däribland 890 Jehovas vittnen enbart under år 1983”.

I denna artikel i Eleftherotipia räknades det sedan upp några av de illdåd som begåtts mot Jehovas vittnen i Grekland. Bland annat nämndes att bränder anlagts för att förstöra Jehovas vittnens hem, att en dörr och flera fönster slagits in i en föreläsningslokal och att försök att upplösa vittnenas bibelmöten hade gjorts.

Kulmen nåddes då en präst, enligt rapporterna, angrep ett 76-årigt vittne på gatan, vilket så småningom ledde till döden för detta vittne. Det är inte underligt att denna tidning påpekade ”religionsfrihetens bräcklighet på demokratins födelseplats”.

Blir du upprörd då du får veta att det i detta sentida Grekland, som i århundraden har kallats ”demokratins vagga”, fortfarande förekommer religiös förföljelse och trångsynthet och att präster kan hetsa upp pöbelhopar? Hur är det möjligt att någonting sådant fortfarande kan förekomma i ett land, vars grundlag klart tillåter religionsfrihet?

Ålderdomlig lag

Vad som gör detta möjligt är en ålderdomlig lag som fortfarande finns, fastän den inte finns med i grundlagen. För närmare femtio år sedan, mot slutet av 1930-talet, härskade diktatorn Metaxas i Grekland, trots att landet var en monarki. Då antogs en lag som hade till syfte att kontrollera byggandet av gudstjänstlokaler som inte var grekisk-ortodoxa.

Denna gamla lag inbegrep följande bestämmelse: ”Var och en som utövar proselytvärvning straffas med fängelse eller böter.” Men hur definierades proselytvärvning? Den lagen sade: ”Uttrycket ’proselytvärvning’ inbegriper följande: varje direkt eller indirekt försök att tränga in i kätterska gruppers religiösa samvete i syfte att ändra deras samvetes innehåll.”

På grundval av denna definition skulle det till och med vara olagligt att diskutera olika trosuppfattningar! Det kunde betraktas som att man trängde in i någon annans religiösa samvete i syfte att ändra dess innehåll! Men att förfölja och fängsla laglydiga människor för att de utbyter tankar och uppfattningar om religion är detsamma som en återgång till medeltiden. Ingenstans i något annat västdemokratiskt land utövas i dag någon sådan form av intolerans.

Tillämpningen av denna föråldrade lag medför att Jehovas vittnen och andra i Grekland utsätts för stor orättvisa. Och det är till stor skada för de fina principer angående frihet som garanteras genom Greklands grundlag.

Domstolsfall på Kreta

Frågan om religionsfrihet uppstod också för en tid sedan på den grekiska ön Kreta. Där inledde Jehovas kristna vittnen domstolsförhandlingar för att bli inregistrerade som en lagligt erkänd sammanslutning. Denna begäran beviljades. Men biskoparna på Kreta inlade protest mot domstolsbeslutet, och godkännandet drogs in.

På vilka grunder? På grund av att Jehovas vittnens läror inte stämmer överens med definitionen på en kristen enligt den grekisk-ortodoxa kyrkans uttolkning! Men Jehovas vittnen är välkända över hela världen för att vara kristna som tror på Jesus Kristus som återlösaren, Guds gudomlige Son, och som lyder hans läror. Att Jehovas vittnen har en kristen religion har blivit så grundligt fastslaget lagligt sett av regeringar världen utöver att det gör kyrkans påstående absurt.

Jehovas vittnen har dragit sitt fall inför högre domstol i Grekland. De litar på att sann rättvisa skall råda utan förtryckande inflytande från det grekisk-ortodoxa prästerskapets sida.

Som det nu förhåller sig är lagen om proselytvärvning (och domstolsbeslutet på Kreta) generande för regeringen i Grekland. Den är också generande när det gäller landets internationella rykte som ”demokratins vagga”.

Man kan därför hoppas att man inom det grekiska rättsväsendet skall fatta ett beslut som är i överensstämmelse med landets fina grundlag och med principerna om religionsfrihet som finns i Förenta nationernas förklaring av de mänskliga rättigheterna, som också Grekland undertecknat.