Kyrkan i Grekland hotar med våld och hindrar sammankomst

NÄRA Pireus, Atens hamnstad, i Grekland ligger ”Fredens och vänskapens stadion”. Ändå skrev Atentidningen Ta Nea att ”det rådde krigsstämning i Pireus i går, när den välkände biskopen Callinicos ... gav uppmaning om att ringa i alla kyrkklockor. Det blev så stort kaos att många invånare i hamnstaden trodde att det hade hänt något förfärligt. De trodde att det kanske rentav var krig.”

Varför hände något sådant i förbindelse med ett idrottsstadion som sägs vara tillägnat ”freden och vänskapen”? Tumultet orsakades av ett illvilligt angrepp från präster i grekisk-ortodoxa kyrkan. En biskop tog ledningen och hotade med att samla ihop sina församlingsbor för att marschera in på stadion och med våld ockupera det i syfte att hindra andra från att använda det.

Biskopen antas representera Fredsfursten, Jesus Kristus. Likväl hotade han med våldsamma pöbelaktioner i trots mot lag och ordning och i direkt strid mot Kristi läror. Varför det? Därför att stadionledningen hade gett fridsamma och laglydiga kristna, Jehovas vittnen, tillstånd att hålla en sammankomst där i somras. Kontrakten var undertecknade, och Jehovas vittnen hade redan ägnat 6.000 timmar åt att städa stadion som förberedelse för sin sammankomst.

En ledare i tidningen Ta Nea kommenterade: ”Callinicos hotar att ockupera stadion om tillståndet inte upphävs. Han planerar mässor, predikningar, litanior och liknande, men jag måste medge att jag inte begriper vad det skall vara bra för. ... Jag kan inte annat än förundras över situationen, eftersom detta är år 1988, endast 12 år före år 2000, och landets konstitution garanterar religionsfrihet.”

Sammankomst hindrad

Trots konstitutionens garantier om fritt utövande av religion och mötesfrihet krävde prästerna att tillståndet skulle upphävas. Myndigheterna gav efter för hotelserna. De valde att inte garantera lag och ordning, och de höll inte fast vid Greklands konstitution. Detta ledde till att hyreskontraktet annullerades.

Bara tre dagar före sammankomsten förvägrades vittnena rätten att samlas på stadion. Den oskyldiga parten diskriminerades, medan den skyldiga parten, den som hotade med att bryta lagen och uppegga till pöbelangrepp, hölls om ryggen. Vilket kränkande av rättvisan!

Sådant motstånd är inget nytt. Den ortodoxa kyrkan i Grekland har i flera årtionden fanatiskt motstått Jehovas vittnen, vilka i sin tur aldrig har tagit till några olagliga vedergällningsaktioner. Även på senare tid har pöbelhopar, anförda av präster, angripit Jehovas vittnen när dessa varit församlade i frid. Präster och deras kyrkomedlemmar har ropat skymford mot, trakasserat och begått våldshandlingar mot Jehovas vittnen, och de har utövat påtryckningar på domstolar för att få vittnena arresterade och fängslade på grund av deras predikande. Ändå är Grekland en demokrati, och landets konstitution garanterar religionsfrihet.

En känd, kristen religion

Domstolar i Grekland har fastslagit att Jehovas vittnen är en välkänd, kristen religion, berättigad till det skydd som Greklands konstitution erbjuder. En lägre domstol i Hania på Kreta (en grekisk provins) tillkännagav till exempel år 1987: ”Jehovas vittnen ... utgör en känd religion och en godkänd sekt.” I detta yttrande sades det också att deras predikande inte är det slag av proselytvärvning som konstitutionen förbjuder. Domstolen förklarade: ”Proselytvärvning är inte enbart försäljning av [vittnenas] litteratur från hus till hus eller en inbjudan till en teologisk diskussion.”

Domstolen erkände att Jehovas vittnen kommer under de villkor som finns uppställda i artikel 13, paragraf 1, i Greklands konstitution. Artikeln utlovar religiös samvetsfrihet åt alla i Grekland. Domstolen påpekade att detta inbegriper ”frihet att tro på den religion man själv väljer” såväl som ”rätten att byta religion, även flera gånger”. Domstolen påminde också om att ”friheten att ge uttryck åt sin religiösa tro i all synnerhet är garanterad i artikel 9, paragraf 2, i Europarådets konvention, daterad den 11 april 1950, ”angående skyddandet av de mänskliga rättigheterna”.

Domstolen i Hania tillade: ”Friheten att ge uttryck åt sin religiösa tro skyddas också av artikel 14, paragraf 1, i 1975 års konstitution: ’Var och en får ge uttryck åt och med hjälp av det talade ordet, i skrift och i tryck sprida sin religiösa åskådning.’” Domstolen sade sedan avslutningsvis: ”Frågan om att slå vakt om den [grekisk-]ortodoxa kristna tron angår inte endast prästen och teologen, utan berör alla samvetsgranna troende.” Man påpekade också att ”tidskrifterna ’Vakttornet’ och ’Vakna!’ sprids helt i enlighet med lagen”.

En grekisk appellationsdomstol uttryckte det på liknande sätt, när den i sitt domslut 354⁄1987 förklarade att Jehovas vittnen ”utgör en ’känd religion’ i enlighet med artikel 13, paragraf 2, i konstitutionen”. Domstolen uppgav att ”kontrasten mellan Jehovas vittnens trossatser och de grundläggande principerna ... hos den [grekisk-]ortodoxa tron är inte tillräckligt stor för att man skall kunna betrakta [vittnenas] läror som stridande mot den allmänna ordningen”. Man konstaterade också att Jehovas vittnen är kristna, ”eftersom Jesus Kristus utgör centralgestalten i deras trossatser”.

Medeltidsanda

Trots alla dessa domstolsbeslut och alla påståenden om konstitutionellt skydd har det grekiska folkets frihet än en gång undertryckts på grund av prästerskapets medeltidsanda. Och, vad värre är, myndigheter som borde hålla fast vid lagen har kapitulerat för denna inkvisitionstendens från den grekisk-ortodoxa hierarkins sida. Det är verkligen sorgligt att se detta nonchalerande av demokratin i ”demokratins vagga”.

Å andra sidan skrev The New York Times att regeringen i Grekland ”avvisade den grekisk-ortodoxa kyrkans krav att få Martin Scorseses film ’Kristi sista frestelse’ förbjuden i Grekland. Att göra något sådant skulle, enligt regeringen, strida mot socialismens och det fria konstutövandets principer.” Många ansåg denna film vara en skymf mot Jesus, och ändå motsatte sig regeringen kyrkans krav på att filmen skulle förbjudas. Men den motsatte sig inte kyrkans krav på att Jehovas vittnen skulle förvägras den lagliga rätten att använda ett offentligt stadion för en kristen sammankomst.

Det är ironiskt att denna arena kallas ”Fredens och vänskapens stadion”. Jehovas vittnen är internationellt kända för att de främjar fred och vänskap mellan människor av alla raser och nationaliteter. Men bara för att prästerna protesterade förvägrades de i sista stund sin konstitutionella rätt att samlas.

Vittnena finner en lösning

Detta avslag hindrade dock inte Jehovas vittnen från att hålla sin sammankomst. Trots många komplikationer ordnade de genast med att flytta den till en terrassformig sluttning på baksidan av Jehovas vittnens sammankomsthall i Malakasa utanför Aten.

Mötena hölls planenligt och med goda resultat. Men många i den stora åhörarskaran fick sitta i den stekande sommarsolen i stället för i ett luftkonditionerat inomhusstadion.

Händelsen fick stor publicitet över hela Grekland. Många gav uttryck åt bestörtning över prästernas agerande och kritiserade dem öppet för deras illasinnade, lömska handlingar. Deras hotelser om pöbelaktioner var sannerligen minst sagt okristna.

Fyradagarskonventet i Malakasa överfördes via telenätet till åhörarskaror i Tessaloniki, på Cypern och på Kreta, och mer än 30.000 entusiastiska greker såväl som delegater från andra länder kände stor glädje och uppmuntran på grund av det de fick höra och se.

Frågor som ställdes

Prästernas och vissa myndighetspersoners agerande väckte många frågor. En ledare i Athens News skrev till exempel att ”Grekland gör sitt yttersta för att dess anbud om att få arrangera 1996 års olympiska spel i Aten skall vinna”. Artikeln fortsatte: ”Möjligheten att kyrkan kan påverka [kulturministeriets idrottssekretariat] att inställa evenemang av det här slaget väcker vissa tvivel som regeringen blir tvungen att skingra, i synnerhet med tanke på dess kampanj för att få värdskapet i 1996 års olympiad.”

I ledaren sades det också: ”’Det kommer idrottsmän och besökare av alla trosriktningar till spelen — muslimer, buddister, protestanter, katoliker och andra — och från östblocket kommer det ateister. Om nu idrottsanläggningarna inte är tillgängliga för medlemmar av en viss sekt, kommer då andra att vara välkomna?’ undrade en observatör i går. Han tillade: ’Såvida inget klarläggande görs snart, framstår den här historien som ett fall av extrem intolerans och trångsynthet — en image som Grekland verkligen inte har råd med.’” Alla anständiga, frihetsälskande människor instämmer i detta.

[Infälld text på sidan 10]

Enligt en domstol har varje individ ”frihet att tro på den religion han själv väljer” och ”rätt att byta religion”

[Infälld text på sidan 11]

Det är verkligen sorgligt att se detta nonchalerande av demokratin i ”demokratins vagga”