Religionsfriheten attackeras i Grekland
SÄTTER du värde på frihet? De flesta människor gör det. De önskar vara fria att ha olika åsikter om sådant som politik, ekonomi och religion — inom lagens råmärken, naturligtvis. Att människor blir förföljda för sina åsikter för å andra sidan tankarna till medeltiden och inkvisitionen.
Men vad har detta att göra med Grekland, det vackra landet vid östra delen av Medelhavet? I detta land råder en egendomlig situation, som är oförenlig med demokratisk frihet.
Friheten och landets rykte undergrävs
Grekland har länge kallats ”demokratins vagga”. På senare tid, år 1975, antog faktiskt Grekland en demokratisk författning för att garantera de fri- och rättigheter som människor värdesätter. Regeringen i Grekland försöker också värna om dessa garantier.
Det finns emellertid grupper i Grekland som försöker undergräva denna grundlagsenliga frihet och som allvarligt skadar landets internationella rykte. Dessa upproriska personer har uppviglat och anfört otäcka pöbelhopar, som har angripit fridsamma grekiska medborgare, har utövat påtryckningar på myndighetspersoner för att få dem arresterade och fängslade och har försökt förvägra dessa laglydiga greker deras fri- och rättigheter. Detta har nu pågått i flera år, trots grundlagens garantier.
Hur har denna situation uppkommit? Vilka är offren? Vilka är förövarna? Vi skall låta den grekiska pressen berätta något om situationen.
Angrepp och arresteringar
Den grekiska grundlagen förklarar att ”greker skall ha rätt att samlas i frid och utan vapen”. Den förklarar också att ”den religiösa samvetsfriheten är okränkbar”, och den tillägger: ”Alla kända religioner skall vara fria, och deras gudstjänstceremonier skall få utföras obehindrat och under lagens beskydd.”
Söndagen den 15 juni i år kom således hundratals Jehovas vittnen fridfullt tillsammans i en biograflokal i Larisa i Grekland. De hade samlats för att studera bibeln och för att dryfta olika sätt att förbättra sin förmåga att tillämpa dess kristna principer i sitt dagliga liv.
Men lägg märke till vad som inträffade. Lokaltidningen I Larisa rapporterade: ”Hundratals människor, i synnerhet medlemmar av [grekisk-ortodoxa] organisationer i vår stad, med några präster i ledningen, började samlas och började uttrycka sitt ogillande av dem som var i biografen — drygt 700 Jehovas vittnen. Folkmassorna såg ut som om de tänkte ge sig in i biografen och avbryta sammankomsten.”
Detta pågick i omkring tre timmar. Pöbeln skingrades till sist av ett stort antal poliser. Stämningen bland de präster som uppviglade pöbeln uppmärksammades av tidningen Eleftheria i Larisa, som citerade följande ord av en grekisk-ortodox präst: ”Nästa gång borgmästaren upplåter biografen åt [vittnena] skall vi ta våra spadar och slå sönder allt!” En biskop uttryckte också offentligt sitt gillande av pöbelhopens handlingssätt.
I lokaltidningen I Alithia uttryckte en skribent vid namn Sarantos Vounatsos sin indignation över prästernas aktion. Han konstaterade att denna pöbel hade samma mentalitet som den folkskara som högljutt krävde att Jesus skulle dödas och ropade: ”Låt hänga honom på pålen!” Om pöbeln i Larisa skrev han: ”Deras ’ledare’ var en rasande ... präst! Han hotade, smädade och predikade demonstrativt, och vid ett tillfälle ... gav [han] alla inne i biografen fem minuter till att lämna lokalen ..., ’annars skall vi ge oss in och krossa deras huvuden’.”
Tidningsartikeln riktade sig sedan till prästen med orden: ”Vill Ni göra Er skyldig till att handla som fariséerna? Var försiktig, för om Ni fortsätter, kommer Ni inte längre att röna [Guds] barmhärtighet eller nåd och inte heller vår.”
Denna förföljelse är inte bara en isolerad händelse. Det har förekommit hundratals arresteringar av icke-ortodoxa troende under de senaste åren, ”däribland 890 Jehovas vittnen enbart under år 1983”, sades det i The Wall Street Journal. Och tidigare i år, rapporterade atentidningen Eleftherotipia, hade en präst angripit ett 76-årigt vittne, Vasili Kapeleri, vilket så småningom ledde till Kapeleris död.
Medeltida mentalitet
Roten till problemet ligger hos prästerskapet i den grekisk-ortodoxa kyrkan. Eftersom den är den förhärskande religionen i Grekland, anser prästerna att Jehovas vittnen inte har något existensberättigande. De försöker därför förvägra vittnena deras fri- och rättigheter genom pöbelaktioner, våldsangrepp, frihetsberövanden och påtryckningar på domstolarna. Motstånd från prästerskapets sida resulterade tidigare detta år i att en domstol på Kreta vägrade ge vittnena lagligt erkännande.
I sitt utlåtande till domstolen påstod den ortodoxa kyrkan att Jehovas vittnen inte är en ”välkänd och erkänd religion” och att de ”inte med rätta kan kallas kristna”. Kyrkan hävdar därför att vittnena inte bör tillerkännas rätten att ha egna möteslokaler eller någon som helst rätt att tala med andra om religiösa frågor. Men detta är en medeltida mentalitet. Den återspeglar den anda som präglade inkvisitionen, inte en som anstår ”demokratins vagga”.
Jehovas vittnen försöker inte förvägra den ortodoxa kyrkan rätten att ha sina kyrkor och predika vad den önskar. Men bör denna kyrka, i vår moderna tid, påtvinga alla andra sina religiösa åsikter, i synnerhet i ett demokratiskt samhälle, där det finns så många olika uppfattningar? Detta förekommer inte i något annat västdemokratiskt land.
Över hela världen är Jehovas vittnen lagligen erkända som en kristen religion. Regeringar med vitt skilda politiska åsikter har tillerkänt dem laglig rätt att bygga egna gudstjänstlokaler och utöva sin tro. Att de är en välkänd, internationell kristen sammanslutning framgår av det faktum att de har mer än tre miljoner aktiva förkunnare och att ytterligare fem miljoner besöker deras möten. De är organiserade i 50.000 församlingar i mer än 200 länder.
Prästerskapets påstående att Jehovas vittnen inte är en ”känd kristen religion” är således absurt. Prästerskapets inställning är generande för den grekiska demokratiska regeringens rykte. Den är också en förolämpning mot de miljontals vittnen över hela världen som är hängivna kristna och som vet att många av deras trosfränder har fått lida martyrdöden för sin tro.
”Hemlig”?
Lika absurt är kyrkans påstående inför den kretensiska domstolen att Jehovas vittnen är en ”hemlig” organisation. Kyrkan sade: ”Jehovas vittnens trosuppfattningar är inte helt kända, och inte heller avslöjas de öppet. ... De har inga ’bönehus’ och inte heller några andra offentliga gudstjänstlokaler, dit vem som helst kan komma. Inte heller deras gudstjänstritualer har till fullo kunnat avslöjas.”
Var och en som har den minsta kännedom om Jehovas vittnen vet att dessa påståenden är fullständigt felaktiga. Deras läror finns att tillgå i tryck så att vem som helst kan undersöka dem, och deras möten är kostnadsfria och öppna för alla ordningsamma personer. Faktum är att vittnena leder bibelstudier med miljontals människor över hela världen i deras egna hem för att underrätta dem om dessa trosuppfattningar! Och Vakttornets avdelningskontor runt om i världen välkomnar tusentals besökare varje vecka.
Men häri ligger en paradox. Varför har inte Jehovas vittnen i Grekland några ”bönehus” där de kan samlas? Därför att de har förvägrats rätten att bygga sådana! Eftersom de inte har fått tillstånd att bygga sådana lokaler, måste de samlas i privata hem. Och sedan säger kyrkan att de har hemliga möten! Men över hela världen har Jehovas vittnen byggt tusentals stora gudstjänstlokaler. I Grekland kan de emellertid inte göra detta.
Med tanke på detta är det kanske lättare att förstå varför kyrkans påståenden är ”allt annat än smickrande både för [den grekisk-ortodoxa] kyrkans avsikter och för dess hjordars intelligens”, som en professor i straffrätt vid universitetet i Tessalonika i Grekland, John Manoledakis, uttryckte det.
Vilka är det som är kristna?
Under det första århundradet blev Jesus och hans efterföljare utsatta för förföljelse, pöbelaktioner, fängelsestraff och död. Vilka var det som tog ledningen i att förfölja dem? Prästerskapet på den tiden.
Lägg till exempel märke till vad som hände när Jesus uppväckte Lasarus från de döda: ”De främsta prästerna och fariséerna ... [lade] råd om att döda [Jesus].” De var emellertid inte nöjda med detta, utan ”de främsta prästerna lade nu råd om att döda Lasarus också, därför att många av judarna för hans skull gick dit och satte tro till Jesus”. Det gick så långt att ”de främsta prästerna och de [religiösa] äldste övertalade folkskarorna att be om Barabbas, men att få Jesus tillintetgjord”. — Johannes 11:47, 53; 12:10, 11; Matteus 27:20.
Det är inte att undra på att Jesus sade till dem: ”Ve er, skriftlärda och fariséer, skrymtare, därför att ni liknar vitkalkade gravar, som visserligen ser sköna ut utanpå men inuti är fulla av de dödas ben och av allt slags orenlighet. På det sättet ser ni också, utvärtes visserligen, rättfärdiga ut för människorna, men invärtes är ni fulla av skrymteri och laglöshet.” (Matteus 23:27, 28) Ofta uppviglade prästerna också andra mot Jesu lärjungar.
Jesus har ingenstans beordrat de kristna att förfölja, fängsla, angripa eller ofreda dem som inte är av samma mening som de. Under det första århundradet var således de sanna kristna de förföljda, inte förföljarna. Förföljarna var prästerskapet och de som uppviglats av dessa. Det förhåller sig på samma sätt i Grekland i dag.
Är de ”antikrister”?
Den grekisk-ortodoxa kyrkan påstod också: ”Inte nog med att Jehovas vittnen inte med rätta kan kallas kristna, det vill säga Kristi lärjungar, utan de är tvärtom ... antikrister.”
Vad har bibeln att säga om ”antikrist”? I Första Johannes 2:22 läser vi: ”Vem är lögnaren om det inte är den som förnekar att Jesus är den Smorde? Denne är antikrist, den som förnekar Fadern och Sonen.”
I Guds inspirerade ord sägs det således tydligt och klart att en antikrist är en som inte accepterar Jesus. Men det gör Jehovas vittnen! De tror på Jesus av hela sitt hjärta och följer hans läror! I själva verket kan ingen bli ett Jehovas vittne utan att godta Jesus som Guds gudalike Son, som kom ner från himmelen, blev dödad på en tortyrpåle och uppväckt och återvände till himmelen.
Var och en som säger att Jehovas vittnen är ”antikrister” är därför antingen i högsta grad felunderrättad eller förblindad av fördomar, eller också har han onda motiv.
Förespråkar de ett judiskt styre på jorden?
Ett annat påstående som den ortodoxa kyrkan för fram är att Jehovas vittnen förespråkar ett judiskt styre på jorden. Kyrkan förklarar: ”Deras egentliga, dolda syfte, som är en väl bevarad hemlighet för det stora flertalet av anhängarna, är upprättandet av ett ’världsomfattande teokratiskt judiskt rike’, där centrum för verksamheten är förlagt till Jerusalem.”
Fråga de miljontals vittnena runt om i världen om de tror detta! Inte en enda av dem gör det. Även om somliga en gång i tiden trodde att vissa profetior kunde vara tillämpliga på det bokstavliga Palestina under vårt århundrade, är detta en uppfattning som övergavs för mer än 50 år sedan!
I Ordspråksboken 4:18 sägs det att ”de rättfärdigas stig är lik gryningens ljus, som växer i klarhet”. Detta ökande andliga ljus, som stärkts genom uppfyllelsen av bibelns profetior, visar tydligt att den moderna republiken Israel aldrig kommer att erkänna Jesus Kristus som Messias. Att Jehovas kristna vittnen skulle förespråka ett judiskt rike på jorden med centrum i Jerusalem är således ytterligare ett absurt påstående. De förespråkar i stället Guds rikes himmelska styre, som Jesus undervisade om. — Matteus 4:17; 6:10.
Oskriftenliga läror
Bland de argument som prästerskapet använt för att uppvigla andra mot Jehovas vittnen är det faktum att vittnena inte godtar vissa av kyrkans läror. Den främsta av dessa är treenighetsläran. Men varför skulle detta ha någon betydelse för utövandet av demokrati i Grekland? Varför måste alla tro på treenigheten för att få åtnjuta sina medborgerliga rättigheter i detta land?
Jehovas vittnen bestrider inte Jesu gudomlighet, dvs. gudalika natur. De erkänner att han är ”en gud”, som det sägs om honom i Johannes 1:1. Kyrkan lär emellertid att Jesus inte bara är ”en gud”, utan att han är den allsmäktige Guden, en av tre lika eviga och lika mäktiga personer.
Men bibeln, Guds inspirerade ord, innehåller inte den läran. Där sägs det i stället tydligt och klart: ”Ty Gud älskade världen så mycket att han gav sin enfödde Son.” (Johannes 3:16) Jesus påstod aldrig att han var den allsmäktige Guden. Han sade att han var ”Guds enfödde Son”. En opartisk granskning av Skrifterna bekräftar detta. — Johannes 3:18; 10:34—36.
Jesus sade gång på gång: ”Sonen kan inte göra något alls av eget initiativ, utan bara vad han ser Fadern göra.” ”Jag har kommit ner från himmelen, inte för att göra min vilja utan hans vilja som har sänt mig.” ”Vad jag lär ut är inte mitt utan tillhör honom som har sänt mig.” ”Fadern är större än jag.” Och vidare sägs det i Guds ord: ”Då skall Sonen själv också underordna sig [Gud].” — Johannes 5:19; 6:38; 7:16; 14:28; 1 Korintierna 15:28.
Treenighetsläran är således oskriftenlig. Varifrån har den då kommit? Den antogs vid kyrkomötet i Nicaea år 325 v.t., då avfälliga kristna införlivade en hednisk lära som hade sitt ursprung i det forntida Egypten och Babylon. Som historikern Will Durant framhåller i sin bok The Story of Civilization: Part III: ”Kristendomen gjorde inte slut på hedendomen; den anammade den. ... Från Egypten kom uppfattningarna om en gudomlig treenighet.” Och i The New Encyclopædia Britannica heter det: ”Varken ordet treenighet eller den uttryckliga läran som sådan förekommer i Nya testamentet. ... Läran utvecklades successivt under flera århundraden och genom många kontroverser.”
Om den ortodoxa kyrkan vill tro på treenigheten, har den naturligtvis rätt att göra det. Men i ett demokratiskt land har den ingen rätt att anställa förföljelse, uppegga till pöbelaktioner och arresteringar och förvägra Jehovas vittnen deras fri- och rättigheter helt enkelt därför att dessa inte tror på treenigheten.
Värna om demokratin i Grekland
Greklands grundlag är otvetydig: ”Den religiösa samvetsfriheten är okränkbar. ... Alla kända religioner skall vara fria, och deras gudstjänstceremonier skall få utföras obehindrat och under lagens beskydd.”
Jehovas vittnen, som är väl kända och har lagligt erkännande över hela världen, värnar om dessa demokratiska principer. De vill att också Grekland skall värna om dem och inte låta något kyrkosamfund få påtvinga andra sin inkvisitionsmentalitet genom att förfölja dem som inte är av samma åsikt.
Prästerna i den grekisk-ortodoxa kyrkan skulle göra väl i att följa det råd som gavs av en laglärare under det första århundradet, Gamaliel. Denne sade till de präster som förföljde Kristi efterföljare: ”Jag [säger] er: Befatta er inte med de här människorna, utan låt dem hållas; (därför att om detta projekt eller detta verk är av människor, skall det bli kullkastat; men om det är av Gud, skall ni inte förmå kullkasta dem;) annars kanske ni befinns vara sådana som faktiskt strider mot Gud.” — Apostlagärningarna 5:34—39.
De kristna efterföljarna till Jesus Kristus sade vid samma tillfälle: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” Det är också så Jehovas kristna vittnen i våra dagar ser på saken. De kommer att fortsätta att göra detta i Grekland, oavsett vad prästerna säger. — Apostlagärningarna 5:29.
[Bild på sidan 7]
Petrus och de andra apostlarna sade till prästerskapet på den tiden: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor”