Fobiernas hämmande värld

TRE fjärdedelar av alla personer med svåra fobiska symptom är kvinnor, men statistiken kan inte förklara varför. De flesta män och kvinnor som lider av fobier tillhör åldersgruppen 25 till 45 år, men varför det är så är fortfarande okänt.

”Det råder ytterst delade meningar om uppkomsten av fobier”, erkände psykiatern dr Thurlow Oppenheimer i ett anförande inför en grupp terapeuter i New York och tillade: ”Vi befinner oss i en mörk skog av mänskliga konflikter.” Fobier är ett mysterium.

Vad kan förorsaka fobier?

Forskningsresultat visar att fobier kan uppstå av en rad olika orsaker. En panikattack kan till exempel bli följden av en traumatisk upplevelse eller en kär anförvants död. Helen, som omnämndes tidigare, hade varit nära att mista livet i en husvagnsbrand några månader tidigare. Var det denna chockartade upplevelse som utlöste paniksituationen i telefonkiosken? Enligt denna teori kan det ha varit så.

Å andra sidan finns det många forskare som tror att fobier är något man lär av andra. Genom att iaktta sina föräldrar kan barn, när de växer upp, lära sig att reagera på föräldrarnas fobier på ett likartat sätt. När barnet når vuxen ålder kan emellertid denna fruktan i vissa fall överföras från den ursprungliga källan och komma till uttryck i andra situationer. Helen medger: ”Jag har haft en tendens till lindriga fobier så länge jag kan minnas.” Var det ett inlärt beteende i hennes fall, eller kanske ett överfört? Det finns egentligen inget säkert sätt att avgöra den saken.

En fobi som har sitt upphov i en specifik händelse är emellertid lättare att identifiera. Om man till exempel som barn blir svårt skrämd eller biten av en hund, kan denna upplevelse utvecklas till en cynofobi, dvs. hundskräck, längre fram i livet. På liknande sätt kan akvafobi, dvs. fruktan för vatten, bli följden av ett drunkningstillbud.

Enligt moderna psykoanalytiker kan alla fobier indelas i tre klart identifierade grundtyper. Det kan vara en hjälp att känna till dessa. Låt oss därför först betrakta två av dem.

Sociala och monosymptomatiska fobier

Känner du till personer som inte törs skriva sin namnteckning offentligt, därför att de är livrädda för att darra på handen? Eller sådana som är rädda för att tala inför publik eller för att gå på bjudningar? Sådana problem är exempel på sociala fobier. De framkallas av andra människors närvaro.

Monosymptomatiska fobier är specifika fobier som är förknippade med en väl avgränsad situation, till exempel rädsla för hundar eller för vatten. En överdriven rädsla för katter, råttor eller spindlar är också vanligt förekommande, liksom också för höjder. Till samma kategori hänför de flesta läkare klaustrofobi, cellskräck, eftersom denna fobi också utlöses av specifika situationer.

Hur irrationell denna förlamande fruktan för sådana vardagliga företeelser än måste förefalla för de flesta av oss, är det inte svårt att föreställa sig hur oerhört frustrerande livet kan vara för dem som inte kan ta sig ur detta grepp.

”Fruktan för fruktan” — varför?

Den tredje typen, agorafobi, är den mest komplicerade av alla fobier. Ordet agorafobi betyder ordagrant ”torgskräck”. Somliga experter hävdar att denna rädsla egentligen är förknippad med det som torget representerar: folksamlingar och förlusten av den trygghet eller den känsla av säkerhet som man kan känna inom ett mer begränsat område. De som lider av agorafobi beskriver därför sitt tillstånd på olika sätt, kanske som rädsla för stora folksamlingar eller till och med för att gå hemifrån.

Eftersom agorafobi omfattar så många olika situationer, har den också beskrivits som en ”fruktan för själva fruktan”. Många som har denna fobi blir så handlingsförlamade att de nästan går hur långt som helst för att undvika sådana situationer som skulle kunna utlösa en panikattack. Följden blir att deras liv blir mer och mer kringskuret av denna förlamande fobi, tills de slutligen kan bli så hämmade att de inte vågar göra något alls.

Sitter allt detta i sinnet? Vissa forskningsresultat tyder på att agorafobi kan vara en fysisk sjukdom, en rubbning i nervsystemet. Psykiatern dr David V. Sheehan, författare till boken The Anxiety Disease, försäkrar: ”Något som blir allt tydligare är att vi har med en medicinsk sjukdom att göra.” Somliga anser att det finns visst fog för denna tanke, eftersom injektioner av natriumlaktat kan utlösa panikattacker hos personer som lider av denna fobi, enligt upptäckter som gjorts av dr Ferris Pitts, professor i psykiatri vid University of Southern California. Detta är emellertid endast en av flera teorier.

Systematisk forskning kring orsaken till fobier bedrivs nu efter många olika riktlinjer. Somliga söker finna ett genetiskt samband. Andra tror att rubbningar i hormonbalansen kan vara roten till problemet. Har våra kostvanor något med detta att göra? Enligt Dennis Charney och hans forskargrupp vid medicinska fakulteten vid Yaleuniversitetet i USA kan koffein framkalla ”ångest, oro, fruktan, illamående, hjärtklappning, rastlöshet och darrningar” hos somliga agorafobiska patienter.

Men faktum är att ingen hittills har lyckats ange någon gemensam orsak till fobier. De är fortfarande ett mysterium.

Vilken hjälp finns att tillgå för fobiska personer?

Kan fobier botas på medicinsk väg genom alla de olika slag av psykofarmaka som nu finns på marknaden? Det tycks vara möjligt i vissa fall. Men också i detta avseende kan olika individers reaktioner vara lika varierande som deras fobier. ”Trots lovande framsteg vid medicinsk behandling av vissa ångesttillstånd”, säger psykiatern David Burns, ”finns det inga som helst bevis för att psykofarmaka är det enda som behövs i dessa fall.” På många fobiker har psykofarmaka faktiskt ingen som helst verkan, eller också varar den bara en kort tid — några få månader, eller till och med så kort tid som en vecka.

Man måste också ta hänsyn till de biverkningar som sådana medel har, och dessa kan vara nog så obehagliga. Man har därför beräknat att det endast är omkring 70 procent av alla fobiker som kan använda sådana preparat. Förutom sömnlöshet, försämrad synskärpa och andra problem kan somliga av dessa medel i vissa fall framkalla samma symptom som vid en panikattack, vilket ytterligare förvärrar patientens situation.

Det är därför inte ovanligt att fobiker prövar på flera olika behandlingsmetoder i sina försök att få hjälp. ”Den metod som har gjort underverk med en patient kanske knappast har någon verkan alls på en annan”, förklarar Muriel Frampton i sin bok Agoraphobia—Coping With the Outside World. Förutom de traditionella medicinska behandlingsformerna uppges somliga individer ha fått hjälp genom homeopati, osteopati, akupunktur och andra naturläkemetoder.a Vad man personligen föredrar spelar naturligtvis en viss roll vid valet av behandling. Men det är ändå bra att vara vaken för vissa problem i detta hänseende.

ECT och hypnos

En metod som i Storbritannien används vid behandling av ångesttillstånd är ECT eller elchockbehandling. Man låter en svag elektrisk ström passera genom hjärnan för att framkalla lindriga konvulsioner. Den kan skänka en viss lindring, men när det gäller att avlägsna fobiska symptom, tycks dess verkan inte vara särskilt långvarig. Den kan också ha vissa biverkningar, till exempel minnesförlust. Denna behandlingsmetod är numera förbjuden eller används enbart i mycket begränsad omfattning i Förenta staterna och vissa europeiska länder.

Hypnos, eller hypnoterapi, har också rekommenderats av somliga läkare. Men som Frampton förklarar: ”Erfarenheten har visat att en behandling vilar på en bättre grund när den inbegriper patientens medvetna vilja.” (Agoraphobia—Coping With the Outside World) En kristen inser emellertid vilka risker som är förbundna med att låta en annan person överta kontrollen över sinnet och undviker därför hypnos.

Värdet av självhjälp

Med tanke på den medicinska behandlingens begränsningar kanske någon undrar: Kan fobiker göra något för att hjälpa sig själva? Ja, och många läkare och terapeuter anser att självhjälp är det bästa sättet att behandla fobier. Resultaten är ofta mycket positiva, också på längre sikt.

Först och främst måste patienten lära sig konsten att slappna av. Fullständig fysisk avslappning är ett betydelsefullt led hänemot den så viktiga mentala avspänningen. Med avseende på detta förklarar psykologen Alan Goldstein: ”Vi lär agorafobiska patienter att slappna av, att kontrollera sin andning och att avbryta sina panikartade tankar och koncentrera sig på ’här-och-nu-situationen’ för att hjälpa dem att handskas med sina panikattacker.”

När en patient kommit så här långt (och det är inte det lättaste, eftersom det kan ta flera veckor av tålmodiga ansträngningar att lära sig att slappna av ordentligt), blir nästa steg att identifiera och bemöta den fruktade situationen. En skicklig terapeut kan hjälpa patienten att få klart för sig vilka steg som leder fram till en panikattack. Därefter uppmuntrar han honom att föreställa sig dessa i sin fantasi och successivt övervinna dem. Som Alan Goldstein uttrycker det: ”Vi hjälper dem att identifiera sina känslor och ta itu med dem.”

Det är inte alla patienter som kan lära sig att bemästra denna desensibiliseringsteknik, som den kallas. Men de som kan det kan så småningom lära sig att bemöta den faktiska situationen och övervinna den. Även om en patient inte skulle bli fullständigt botad, kan han i alla fall lära sig att fördra orsaken eller orsakerna till sin fobi i fortsättningen. Terapeuter som använder sig av denna teknik hävdar att åtta fobiker av tio som prövat denna metod har blivit avsevärt bättre.

Att bekämpa sin fruktan

En vidareutveckling av denna desensibiliseringsteknik är att låta patienten frivilligt utsätta sig för den ångestfyllda situationen så länge som möjligt. Detta kräver stort mod och kan vara mycket ansträngande och känslomässigt uppskakande i vissa fall. Denna behandling bör därför helst utföras under sakkunnig ledning och inte på egen hand. I vilket fall som helst ger denna metod ofta goda resultat.

En av pionjärerna för denna behandlingsmetod, Tony Elliott, som själv tidigare lidit av agorafobi, har grundat en hjälporganisation för fobiker i Nottingham i England. För att hjälpa fobiska personer att övervinna sin rädsla för att åka tåg ordnar han så att de får besöka en station och sitta i en järnvägsvagn på ett sidospår. Längre fram kommer som första steg en kort tur på stationsområdet, och så småningom är man redo att färdas några kilometer till nästa station. Läkare övervakar resan och finns till hands med lugnande medel.

Resultaten har varit uppmuntrande. ”Jag kan bota somliga av dem till 90 procent”, hävdar Elliott. Samma behandlingsmetod tillämpas nu för buss- och flygresor och används av många olika organisationer.b

Empati och religiös tro

Hur lätt är det inte att skratta åt andra människors fobier! Sådan fruktan är emellertid mycket verklig och kräver djup förståelse och medkänsla. Det är mycket sällan de som lider av fobier överdriver eller simulerar. Deras fruktan kan hålla dem i ett intensivt järngrepp och utgöra ett verkligt handikapp.

Ändå är det inte ovanligt att välmenande vänner bagatelliserar problemet och uppmanar personer med fobier att ”rycka upp sig”. ”Du ger upp alldeles för lätt!” och ”Var inte dum, det är ingenting att vara rädd för!” är uttalanden de ofta får höra. Men sådana yttranden har i realiteten motsatt verkan — och är dessutom kärlekslösa. En fobisk person behöver tålmodig hjälp och empati.

Något som kan vara till stor hjälp för en fobisk person är en stark religiös övertygelse. Som en författare uttryckte det: ”Jag är absolut av den uppfattningen att en religiös tro är av betydelse i livets alla skiften, och de som menar sig ha en sådan tro bör ’mobilisera’ den i kampen mot sin fruktan.”

Ja, det är verkligen ett gott råd för en kristen att vända sig till Gud i bön när det verkar som om en fobisk paniksituation börjar utveckla sig. Att förtrösta på Gud och på hans kärlek och makt kan vara till stor hjälp i andligt avseende. — Filipperna 4:6, 7, 13.

Den förut citerade författaren säger varnande: ”Jag måste emellertid tillägga att en religiös tro inte alltid kan förväntas utföra ’underverk’ och skänka ögonblicklig lindring.” Ingen kan påstå att det är lätt att övervinna en fobi. Det är en kamp som äger rum i sinnet, och uthållighet är av avgörande betydelse. Samme expert skriver: ”Om du ger upp så snart du grips av panik, kommer du snart att vara tillbaka i ditt fängelse igen. Det är endast genom att ta itu med din fruktan och genomleva den och inse att din fruktan i sig själv inte kan skada dig som du så småningom kommer att bli av med din ångest och bli fri.”

[Fotnoter]

[Infälld text på sidan 6]

Ingen kan peka på någon gemensam orsak till fobier

[Infälld text på sidan 6]

Fullständig fysisk avslappning är något mycket viktigt när det gäller att lindra mentala spänningar

[Infälld text på sidan 8]

Det krävs mod av en fobiker att ta itu med sin situation

[Ruta på sidan 7]

Genom att foga grekiska eller latinska prefix till ordet fobi, det grekiska ordet för ”fruktan”, har hundratals ord myntats för att specificera olika slag av fruktan. Här följer några av de mer kända slagen av fobier:

agorafobi: fruktan för öppna platser

ailurofobi: fruktan för katter

akrofobi: fruktan för höjder

akvafobi: fruktan för vatten

astrafobi: fruktan för åskväder

cynofobi: fruktan för hundar

demonofobi: fruktan för djävulen/demoner

gefyrofobi: fruktan för att gå över broar

hematofobi: fruktan för blod

hodofobi: fruktan för att resa

klaustrofobi: fruktan för att bli instängd i små utrymmen

lalofobi: fruktan för att tala

mikrofobi: fruktan för baciller

mysofobi: fruktan för att smutsa ner sig

nyktofobi: fruktan för mörker

ofidiofobi: fruktan för ormar

pyrofobi: fruktan för eld

tanatofobi: fruktan för döden

xenofobi: fruktan för främlingar

zoofobi: fruktan för djur