Från våra läsare

En instruktiv tidskrift

Ordföranden i en litteraturkommitté i anglikanska kyrkan, som också är rektor vid det universitet där jag undervisar, beskrev Vakna! som instruktiv och tilltalande. Han sade: ”Vakna! utforskar, den genomlyser, den ställer diagnos på, den analyserar och den speglar världshändelserna alldeles som de är.” Fortsätt med att framställa denna instruktiva och tilltalande tidskrift.

V. N. E., Nigeria

Föräktenskapligt sexuellt umgänge

Jag är 19 år gammal, bor i La Paz och råkade få tag i ett nummer av er tidskrift som handlar om aids. (22 april 1986) Alla artiklarna gjorde ett djupt intryck på mig, men särskilt artikeln ”Ungdomar frågar: Hur kan jag säga nej till föräktenskapligt sexuellt umgänge?” (Den artikeln publicerades i Vakna! för 8 december 1986 på svenska.) När jag läste den artikeln tänkte jag på de många misstag som begåtts inte bara av mig, utan av många bolivianska ungdomar, eftersom vi lever i ett samhälle som är fördärvat av våld och sex. Jag kände att jag måste få läsa den för några av mina vänner. Först gjorde de sig lustiga över mig, men efteråt vet jag att några av dem stannade till och tänkte efter, precis som jag hade gjort. Fortsätt med ert fina arbete att hjälpa ungdomar som hamnat på fel väg.

R. U. A., Bolivia

Fobier

Jag vill av hjärtat tacka er för artikelserien om fobier. (8 februari 1987) Jag är en ensamstående man på 26 år som drabbats av antropofobi [fruktan för människor] och neurotisk oro sedan två år tillbaka. Trots att jag fortsatt med att besöka psykiatrer, visste jag väldigt lite om min sjukdom, och varje dag oroade jag mig över tanken att mina problem kanske berodde på något personligt misslyckande i mitt liv som kristen. Tack vare er artikel kan jag från och med nu se mer hoppfullt på mitt liv. Jag vet nu att jag inte är ensam om att ha drabbats av detta.

Y. O., Japan

Jag tyckte mycket om artikeln ”Fobiernas hämmande värld”. Den har verkligen hjälpt mig att inse att det finns någon som förstår. När jag var 13 år gammal drabbades jag av agorafobi [fruktan för öppna platser]. I över ett år höll jag mig hemma av skräck för att gå utanför huset. Vad jag hatade mitt liv! Det tog mig mer än tre år att komma på fötter igen. För någon tid sedan fick jag lov att bli kvar på sjukhuset för provtagningar. Samma fruktan kom över mig igen. Jag kunde inte sluta gråta, och jag blev mycket deprimerad. Då jag kom hem igen, satte jag mig ner och läste artikeln om fobier. Det går inte att beskriva hur underbart det var. Jag upplever att artikeln verkligen har hjälpt mig.

J. B., England

Hopp för de psykiskt sjuka

Jag skickade en del exemplar av numret ”Hopp för de psykiskt sjuka” till ett sjukhus med ett antal psykiskt sjuka patienter. (8 september 1986) En läkare svarade att han blev ”positivt överraskad över artikelns sätt att behärska ämnet och över dess objektivitet, i synnerhet när det gäller schizofreni”. Han sade också: ”Vi resonerade om detta vid vår läkarkonferens i morse, och vi kommer att dela ut tidskrifterna till vår personal och till våra patienter.” En annan läkare uttryckte sin uppskattning och sade att ”tidskriftsartiklar om psykiska sjukdomar och deras behandling tar sällan upp saken på ett så faktamässigt, korrekt och framför allt uppmuntrande sätt”.

D. N., Västtyskland