Internationella utställningar kämpar för att överleva
INTERNATIONELLA utställningar och internationella mässor har vanligen väckt stort publikintresse. De har också främjat världshandeln. Men det finns somliga som nu frågar sig om de kan överleva. Varför är det så?
En historisk tillbakablick över mässor och utställningar och deras syfte samt de rön som gjorts vid en utställning av allra senaste datum kommer att vara till hjälp vid besvarandet av den frågan.
Ursprung och syfte
Den historiska bakgrunden till mässor kan spåras tillbaka till förkristen tid, till religiösa fester och sammankomster i Mellersta Östern. De öppnade vägen för sådana köpmän som fenicierna att förmedla varor över hela Medelhavsregionen.
Kommersiella mässor som liknar dem vi är bekanta med fick sin början under medeltiden i Europa. De var handelscentra för köpmän och andra. Deras religiösa bakgrund framgår av att det engelska ordet för mässa, ”fair”, kommer från det latinska ordet feriae (fest), som avser de religiösa mässorna och festligheterna på medeltiden. På liknande sätt ”härrör det tyska ordet för mässa, Messe, från latinets missa, som betyder ’kyrklig mässa’”. (The Encyclopedia Americana, internationell utgåva) (Svenska språket har fått ordet mässa via tyskan.) Med tiden försvann emellertid den religiösa bakgrunden praktiskt taget ur bilden, och tonvikten kom att ligga på det kommersiella.
Detta framstod mycket klart vid utställningen i Kristallpalatset i London år 1851, vilken betraktas som den första verkligt internationella utställningen och som förebild för de utställningar som sedan genomförts. Syftet med den var att ”presentera engelska varor och tillverkningsprocesser för världen och därigenom stimulera efterfrågan”. Blev det någon framgång?
The Encyclopedia Americana svarar: ”Det var inte endast så att engelsmännen fick kännedom om förstklassigt konsthantverk hos andra folk, utan besökarna ... blev också påtagligt medvetna om överlägsenheten hos engelska varor och maskiner och engelsk produktionsteknik. Det blev genast en kraftig ökning av beställningar på engelska varor.”
Eftersom antalet internationella utställningar ökade fann man det lämpligt att ställa dem under tillsyn av en internationell kommitté. (Rutan på sidan 25 visar en lista över några av de mest kända internationella mässorna och utställningarna.) Resultatet blev att 35 nationer undertecknade en överenskommelse i Paris år 1928 om att utforma en diplomatisk konvention ”i syfte att reglera förekomsten av och metoderna för organiserandet av internationella mässor”. År 1931 kunde man under denna konvention inrätta BIE (Bureau International des Expositions), som skulle utöva tillsyn över dessa tillställningar.
EXPO 86: 1986 års världsutställning
Den allra senaste internationella utställningen var EXPO 86 i Vancouver i Canada den 2 maj till 13 oktober 1986. Drygt 90 paviljonger var utspridda över det 70 hektar stora utställningsområdet, och 54 nationer deltog. Temat för EXPO 86 var ”transporter och kommunikationer”, och mottot var ”En värld i rörelse — en värld för kontakt”. Dess medelpunkt var Expo Centre, en 17 våningar hög kupol av rostfritt stål. Bland annat inrymde den en roterande biosalong med 500 sittplatser för visning av tredimensionella filmer på en åtta våningar hög filmduk.
Sovjetunionen och Förenta staterna ställde ut sina rymdfarkoster och satelliter för att visa vad de har åstadkommit i fråga om samfärdsel och kommunikationer. Mässans stora attraktion var Canadas paviljong vid Canada Place, en imponerande byggnad som kostat 144,8 miljoner dollar och som var avsedd att bli en ”permanent anläggning underställd den federala regeringen”. Den är byggd på en pir i Vancouvers hamn och ser ut som en kombination av en lyxkryssare och ett gigantiskt femmastat segelfartyg.
Efter expons avslutning gjordes Canada Place till ett nytt World Trade Centre. Byggnaden är väl lämpad för detta. Dess golvyta motsvarar två fotbollsplaner. Den kan rymma en konventskara på 5.000, har 23 andra sammanträdesrum och inrymmer dessutom ett hotell med 500 rum och en danssalong.
”Var det verkligen värt kostnaden?”
Somliga menar att det fortsatta utnyttjandet av byggnaderna på mässområdet gör att en internationell utställning är väl värd pengarna, hur stora kostnader det än är fråga om. Man framhåller de arbetstillfällen som skapades, ökningen av turismen, skatteinkomsterna och det nya transportsystemet, broar och vägar såväl som andra värdefulla sidoeffekter.
Många lovordar mängden av sund underhållning för familjer vid utställningar. Vid EXPO 86 fanns det, förutom de lärorika utställningsföremålen i varje paviljong, ett nöjesfält och fyra amfiteatrar och biografer, och det förekom drygt 43.000 kostnadsfria föreställningar, till exempel dansuppvisningar och konserter. Den atmosfär som rådde på området fick en skribent att säga: ”Det är trevligt att bara strosa omkring här.” En av filmerna ”fick en Oscar som bästa direktinspelade kortfilm”.
Men ”var det verkligen värt kostnaden?” frågade en tidning. På sista dagen för EXPO 86 riktade en kanadensisk dagstidning uppmärksamheten på de skulder på hundratals miljoner dollar som måste betalas och påpekade: ”I morgon börjar baksmällan.”
Kostnader och skulder
”Mässan avslutades med ett underskott på 349 miljoner dollar”, rapporterade The Toronto Star. Ekonomiska förluster i samband med genomförandet av tidigare utställningar anges i den ruta som vi redan hänvisat till. EXPO 86 var därför inget undantag. Visserligen hade den drygt 22 miljoner besökare — mer än väntat. Den fick också utomordentlig, kostnadsfri publicitet över hela världen — 10.000 journalister från 60 länder var speciellt utsedda att skriva om den. Den hade tagit åtta år att förbereda och gjordes allmänt känd genom en ”lysande global marknadsföringskampanj”. Men den gav ekonomiska förluster.
Men skulle inte ekonomin komma att få ett uppsving? ”Provinsens ansträngda ekonomi fick en kortvarig ’kick’ — något liknande det en narkotikamissbrukare söker, alltså något snabbt övergående, ett lyckorus. Men de utlovade internationella investeringarna tycks inte ha förverkligats”, löd en rapport. Arbetslösheten inom området steg åter till den nivå den hade före EXPO 86.
Kostnaderna för skattebetalaren är inte slut i och med detta. Även om en sådan vacker anläggning som Canada Place är användbar i framtiden, kommer den att vara i behov av renovering. Enbart slutstädningen skulle kosta uppskattningsvis 10 miljoner dollar. Kostnaderna för renovering har redan uppgått till omkring 18 miljoner dollar. Men det finns andra faktorer som tyder på en tillbakagång när det gäller utställningar.
Andra faktorer bakom tillbakagången
En skribent konstaterade: ”Vi har kommit att betrakta tekniken med misstro — åtminstone blir vi inte längre imponerade av den.” Den uppväcker inte längre oreserverad beundran.
David Suzuki, en kanadensisk vetenskapsman, sade beträffande EXPO 86: ”Bland alla entusiastiska löften om artificiell intelligens, rymdresor och kärnfusioner gavs ingen antydan om de dominerande militära konsekvenserna av denna verksamhet, de enorma vinster som inhöstas av privatindustrin eller följderna på det sociala, miljömässiga och personliga planet av de kommande förändringarna.”
Bland andra orsaker som har angetts beträffande det sjunkande intresset är: ”Internationella mässor är inte längre några ledstjärnor för industrivärlden.” ”Det råder en svagare känsla av förundran i världen i våra dagar. ... Människor ... kan se all världens underverk på TV.” ”De många mässor som hållits under de två senaste årtiondena har tydligen gjort en del människor blaserade på dem.”
Vilken framtid har utställningar?
”Alltför många kategoriinriktade mässor och alltför många misslyckanden, åtminstone i USA, håller på att leda till en omprövning av synen på internationella mässor”, enligt ordföranden för EXPO 86. Detta höll dessutom redan på att ske innan EXPO 86 började.
Nedgången i fråga om antalet besökare vid många av de senaste årens utställningar hade väckt oro bland dem som organiserar och gör reklam för dem. Nu är australierna i färd med att förbereda EXPO 88 i Brisbane, som skall öppnas den 30 april. Den kommer att ha temat ”Fritiden i teknikens tidsålder”. Kommer den att få samma framgång som EXPO 86? Tiden får utvisa detta. Det är tydligt att något måste göras för att attrahera större besökarskaror och för att förebygga de stora ekonomiska förlusterna i samband med internationella utställningar, om de skall kunna överleva.
[Ruta/bild på sidan 25]
Några välkända internationella mässor och internationella utställningar
◼ Chicagos internationella mässa år 1893 hade ett besökarantal av 27,5 miljoner och hade världens första pariserhjul som en särskild attraktion.
◼ New Yorks internationella mässa åren 1939-40 med sin futuristiska Trylon och sin Perisfär vilka accentuerade dess tema, ”Morgondagens värld”, hade nästan 45 miljoner besökare.
◼ En annan internationell mässa i New York (1964-65) betonade temat ”Fred genom förståelse” med sin Unisfär, en 53 meter hög glob i rostfritt stål. Utgifterna för mässan översteg intäkterna med drygt 20 miljoner dollar.
◼ Expo 67 (400 hektar) i Montreal i Canada betraktades som en stor framgång med drygt 50 miljoner besökare och med drygt 60 nationer som deltagare. Men den ”gav ett underskott på 300 miljoner dollar”.
◼ Osaka i Japan stod som värd för Expo 70 (330 hektar) och lockade 64.218.770 besökare. Den var oöverträffad med tanke på dess rekord om 77 deltagande nationer.
◼ Knoxville i Tennessee i USA (1982); 11,1 miljoner besökare.
◼ New Orleans i USA (1984); 7,3 miljoner besökte mässan, men den slutade med ett underskott på uppskattningsvis 100 miljoner dollar.
◼ Tsukuba i Japan (102 hektar; 1985); 20,3 miljoner besökare.
[Bilder på sidan 23]
Ovan: Unisfären, New Yorks internationella mässa, 1964-65
Till vänster: Atomium, Bryssels internationella mässa, 1958
Nedan: Expo Centre, Vancouverutställningen, 1986
[Bilder på sidan 24]
Bilder från EXPO 86 i Vancouver