Krig — ett trauma för alla berörda

”VI HADE varit ute på ett spaningsuppdrag som hade förlöpt planenligt. Vår officer, en blid och vänlig man som inte var yrkesmilitär, ledde återtåget till våra egna linjer. En vaktpost anropade oss. Innan vår officer hann svara, fyrade en nervös soldat bakom våra egna linjer av sitt vapen och träffade officeren i ansiktet. Den stackars mannen dog, kvävd av sitt eget blod.” För Edward B  , en brittisk soldat, var detta andra världskriget i ett nötskal.

Somliga försöker dölja krigets verkliga ansikte. Första världskriget beskrevs till exempel av vissa propagandister som ”en blandning av Harmageddon — den slutliga striden mellan det onda och det goda ... — och ett medeltida tornerspel, kryddat med en gnutta kricket”. (The Faces of Power [Maktens ansikten]) Det var varken det ena eller det andra. Krigskorrespondenten och författaren Ernest Hemingway gav en bättre beskrivning, när han skrev att det var ”det mest gigantiska, mordiska, vanskötta slaktande som någonsin ägt rum på jorden” — fram till andra världskriget.

Sådant slaktande har präglat alla krig som utkämpats under detta århundrade och tidigare. ”Varje krig i historien”, skrev Malcolm Browne, ”oavsett orsak eller förevändning, har varit smutsigt, plågsamt och förnedrande för alla berörda.” I Vietnam fick han med egna ögon se mycket av det väldokumenterade slaktande och lidande som utspelade sig under detta krig men förklarade ändå: ”Det spektrum av ohyggligheter som förövades i Vietnam representerar ingenting nytt i människans historia.” — The New Face of War (Krigets nya ansikte).

Liknande ohyggligheter förövades sannerligen under andra världskriget. Tyskland och Japan lades i ruiner och räknade sina döda soldater och civilpersoner i miljoner. Förenta staterna förlorade omkring 400.000 man, Storbritannien 450.000 och Frankrike över en halv miljon. I Sovjetunionen gick cirka 20 miljoner människoliv till spillo. Boken World War II (Andra världskriget) beskriver ”denna tribut av mänskligt lidande” och förklarar: ”Det totala antalet dödsoffer i detta krig, inbegripet civila, uppgick till minst 50 miljoner.”

Det stora antalet civila dödsoffer var ett drag i det Gerald Priestland i sin bok Priestland—Right and Wrong (Priestland — rätt och orätt) beskriver som ”totalt krig: krig för män, kvinnor och barn, oavsett var de befinner sig eller vad de gör, hur gamla eller hjälplösa de än må vara”. Ett typiskt exempel, förklarar han, var när ”de allierade lade Hamburg och Dresden i aska och när tyskarna ödelade Liverpool och Coventry”.

Utsläckandet av tiotals miljoner människoliv är något avskyvärt. Men hur är det med dem som överlever ett sådant ”smutsigt, plågsamt och förnedrande” trauma som krig ju är? Hur påverkas de? Och hur kan de hämta sig efter sviterna? De artiklar som nu följer kommer att behandla dessa frågor.