Bekanta dig med tapiren

Från Vakna!:s korrespondent i Brasilien

DU HAR förmodligen aldrig stött på en tapir, eftersom detta blida djur endast återfinns på isolerade platser i Central- och Sydamerika och södra Asien. Tapiren är ungefär så stor som en åsna, men med sina korta ben liknar den mest en gris. Ungarna har av en zoolog liknats vid ”randiga vattenmeloner på ben”.

Tapirer blir 180—240 centimeter långa och 80—90 centimeter höga, och de väger 230—290 kilo. Den kraftiga kroppen har tjock hals och kort svans. Ögonen är små, och synen är dålig. Nosen är utdragen till en kort och rörlig snabel, som kommer väl till pass när tapirerna söker efter föda. ”De är förmodligen de mest försvarslösa av världens alla stora djur”, heter det i The International Wildlife Encyclopedia.

Normalt stannar detta tillbakadragna djur i de tätaste delarna av skogen och kan på så vis undvika potentiella fiender, sådana som jaguarer eller tigrar. När en jaguar kastar sig över en tapir, påstås det att tapiren omedelbart rusar in bland de täta snåren som finns i djungeln. Undervegetationen sopar då av jaguaren från tapirens rygg. Tapiren kommer oftast undan utan allvarliga skador på grund av sin tjocka hud, som dessutom läker snabbt.

Tapirer lever alltid nära en flod eller en sjö, och de tillbringar en stor del av sin tid med att simma och plaska runt i vattnet, liksom med att vältra sig i dyn. Detta ger dem svalka i hettan och skyddar dem mot de irriterande insekter som är vanliga i tropikerna. Trots den tunga kroppen kan tapirerna springa fort när det behövs. Den starka och kompakta kroppen med den korta halsen är perfekt avpassad till omgivningen och ger dem möjlighet att utan svårighet tränga in bland de täta snåren.

Det finns tre arter av tapirer i Syd- och Mellanamerika — centralamerikansk tapir, låglandstapir samt bergstapir, medan den malajiska tapiren, eller schabraktapiren, som den också kallas, hör hemma i Sydostasien. Fossil som hittats i Europa, Kina och Förenta staterna bekräftar att det en gång fanns tapirer över hela jorden.

Tapirer är vanligen inte särskilt sällskapliga djur. De lever ensamma eller parvis, och fler än tre tapirer ser man sällan förutom i djurparker. Inte ens där bryr de sig särskilt mycket om varandra. De är vegetarianer och äter enbart låga landväxter samt vattenväxter. De har en särskild förkärlek för salt och kan vandra långa sträckor för att nå ställen där de kan slicka i sig salt. Dessa mestadels nattaktiva djur kan bli ända till 30 år gamla.

Tapirer tycks kunna få ungar när som helst på året, och ungen föds efter en dräktighetstid på ungefär 13 månader. Unga tapirer har en rödbrun hårbeklädnad med prickar och längsgående ränder i gult och vitt. Detta ger dem ett utmärkt kamouflage i de tropiska skogarnas dunkel. De här färgerna försvinner vanligen före det första levnadsårets slut. Därefter är den malajiska tapiren svart med ett brett, vitt band runt kroppen, medan de sydamerikanska tapirerna är mörkgrå eller bruna.

Utrotningshotad

Människan har jagat tapirer för att skaffa föda. Ofta har detta skett på natten när dessa djur är som mest aktiva. Ibland sprider man ut salt för att locka fram dem. Efter att ha slickat i sig av saltet beger sig tapiren till närmaste vattendrag. För att göra tapiren till ett lättare mål bländar jägarna den genom att rikta en ficklampa mot ögonen på den.

Köttet brukar man ofta grilla. Det innehåller inte så mycket fett, och det sägs vara välsmakande. Det kraftiga och oömma skinnet är också värdefullt. Det används till piskor, lasson och betsel. Indianerna i Brasilien har tidvis haft tapirer som sällskapsdjur.

Eftersom människan har jagat tapirer till föda eller för nöjes skull, och speciellt på grund av att man har huggit ner de skogar där tapirerna bor, har de blivit sällsynta på många platser där de förr fanns i stora mängder. Nu befinner sig därför bergstapiren, den centralamerikanska tapiren och den malajiska tapiren på listan över utrotningshotade djur.

Även om chansen att få möta en tapir i det fria har minskat avsevärt, så varför inte försöka få se en nästa gång du besöker en djurpark?