Gitarren — resultatet beror av satsningen
ANDRÉS Segovia, Carlos Montoya och Chet Atkins är namn som miljoner människor över hela världen känner igen. Vad har de gemensamt? De har underhållit åhörarskaror genom att spela på ett ömtåligt stränginstrument av trä — gitarren.
Överallt på jorden kan man höra både amatörer och professionella spela gitarr. En av dem som ligger bakom att den vunnit i anseende är den framlidne spanske konsertgitarristen Andrés Segovia, som lyfte fram gitarren ur dunklet och gjorde den till ett klassiskt konsertinstrument.
Varför är då gitarren så populär? Kanske därför att klangen, vare sig det gäller flamencomusik, klassisk eller modern musik, framkallar olika sinnesstämningar. En annan orsak är att den är så lätt att ta med sig.
Vad orsakerna till att gitarren är så populär än må vara är det sättet att framställa gitarrer som gör att de klingar så olika. De finaste gitarrerna byggs i allmänhet med stor kärlek och omsorg av en som i dagligt tal kallas gitarrbyggare. Låt oss besöka en gitarrbyggares verkstad i Tennessee i Förenta staterna och se när han bygger en gitarr.
Där man satsar på kvalitet
När vi hälsas välkomna till verkstaden, lägger vi märke till den väldiga mängden trä. Men det är inte vilket trä som helst. Man har valt ut varje stycke med omsorg och förvarar dem för blivande gitarrer. Gran- och cederträ till locket, rosenträ, mahogny och tyskt lönnträ till botten och sargerna, och mahogny och spanskt cederträ till halsen. Till flamencogitarrens botten och sarger använder man vanligen trä från spansk cypress och platan. När vi tar upp ett stycke ser vi att det är datummärkt. Vår vän gitarrbyggaren förklarar: ”Jag använder helst inte något trä förrän det har fått torka på ett naturligt sätt i omkring fem år.” Varför inte det? ”Därför att år av erfarenhet har visat att det är träets ålder och kvalitet och hur duktig gitarrbyggaren är som avgör hur gitarren slutligen blir.”
Låt oss titta på över gitarrbyggarens axel medan han bygger en klassisk gitarr. Man skiljer vanligen mellan två slag av gitarrer, nämligen klassisk eller spansk gitarr och stålsträngad gitarr. Vilka är skillnaderna? Han svarar: ”Det är flera skillnader mellan de två, men valet av material i strängarna gör det lättast att skilja dem åt. Som namnet antyder har den stålsträngade gitarren strängar av metall. Man tillverkar dem i många olika storlekar och former. På den klassiska gitarren däremot använder man tre strängar av nylon eller djurtarmar, sensträngar, och tre metallspunna silkessträngar.
Vår gitarrbyggare vill helst att varje kund gör ett besök i hans verkstad, så att han får höra honom spela. På så sätt kan han skräddarsy gitarren för kunden. Hur då? Vår gitarrbyggare förklarar: ”Jag ger akt på hur kraftigt de slår an strängarna, vilket slags klang de frambringar. Dessutom vill jag veta hur de tänker använda gitarren. Sedan kan jag i viss mån bygga gitarren så att den passar dem personligen. Spelar de mjukt? Då gör jag vissa delar av gitarren tunnare eller smalare så att den ljuder lättare. Har de ett kraftigt anslag? Då måste jag göra gitarren något grövre.”
Byggandet — steg för steg
Gitarrkroppens översida, locket: Själva byggandet börjar med att man väljer ut det trä som skall användas. Vår gitarrbyggare väljer omsorgsfullt i en trave granträ och sätter då och då ett stycke mot örat och knackar på det med fingret. Han lyssnar efter flera saker — är tonen klar, stark, välljudande och lång, eller är den stum? Nästan alla lock och bottenstycken består av två motsvarande trästycken. Man har sågat ut dem från en och samma bräda och sedan öppnat dem som en bok. På så sätt ser halvorna likadana ut och har samma klangförutsättningar. — Se foto här nedan.
Rosetten: Locket slipas ner till ungefär 3 millimeter, och det som förstärker ljudhålet, den vackra rosetten, passas noggrant in i det spår som är utskuret för den. Rosetten, som görs av många trästycken i olika färger, är en del där gitarrbyggaren kan uttrycka sin konstnärliga förmåga. Det tar ofta en hel dag att göra och lägga in en rosett. När limmet till rosetten har torkat ordentligt, slipas locket ner ytterligare, vanligen till ungefär 2,5 millimeter. Nu skärs locket till i gitarrens konturer, och alla balkar och barder som skall förstärka det limmas på undersidan av locket. Balkarna är viktiga för klangbildningen och för stabiliteten i gitarrkroppen. De flesta gitarrbyggare är överens om att det är locket som åstadkommer det mesta av ljudet och är den viktigaste enskilda delen av gitarren.
Gitarrbyggaren väljer vanligen helst rosenträ från Brasilien till botten och sargerna på grund av dess vackra ådring, skiftande färger och klangalstrande egenskaper.
Träet behandlas milt
Sarger: Gitarrbyggaren slipar sedan ner gitarrens sarger av rosenträ till ungefär 2,4 millimeter. Nu är vi framme vid ett av de svåraste stegen, nämligen att böja sargerna efter gitarrens form. Man blötlägger vanligen sargerna av rosenträ i vatten under 24 timmar, och sedan böjer man dem till rätt form genom att pressa dem mot ett hett rör. Vattnet i träet börjar förångas, vilket gör träet mjukt och lätt att varsamt böja till önskad form. ”O, ja”, säger vår gitarrbyggare, ”jag knäckte några under lärotiden.” Den gitarrbyggare som bara bygger ett fåtal gitarrer föredrar att böja sargerna på det här sättet, eftersom han då kan anpassa böjningen något på varje gitarr. Därför har han sällan två gitarrer med exakt samma form.
Halsen: Nu är det dags att i grova drag forma halsen. För det mesta använder man mahogny eller spanskt cederträ på grund av dess styrka, stabilitet och relativt låga vikt. Eftersom det här är en klassisk gitarr, blir den byggd enligt den spanska skolan, vilket innebär att sargerna limmas fast i spår som skurits ut i halsen och halsen således inte blir löstagbar som den är på andra gitarrer. Gitarren får sin slutgiltiga form först sedan alla delar limmats samman.
Locket limmas nu ihop med sargerna, men eftersom sargerna är så tunna böjer man till en trälist, en så kallad sarglist, och limmar den på sargerna. Man använder ibland pilträ på grund av den låga vikten och därför att det blir lätt att böja när man lagt det i blöt.
Botten: Sedan börjar vår gitarrbyggare att bearbeta botten som är av rosenträ från Brasilien. De flesta gitarrbyggare föredrar en botten som går i stil med sargernas färg och ådring. Lyssna noga när vår gitarrbyggare slipar ner botten något, tar upp den i händerna och undersöker styvheten genom att böja den, knacka på den och lyssna till klangen. Sedan slipar han ner den lite till. När träet är tillräckligt tunt, klingar det som när man slår på en tunn plåt. Sedan limmar han på de tre tvärbalkarna som vanligen är av gran eller mahogny, material som är starkt, väger lite och är stabilt även när fuktigheten förändras. Det är viktigt att de är starka, eftersom botten är så tunn. Därefter limmas botten fast på exakt samma sätt som locket.
Nu börjar det likna en gitarr. Locket och botten, som han lät vara lite för stora, slipas nu ner till slutgiltig form. För att skydda kanterna på gitarren limmas tunna trälister runt kanterna på locket och botten. Man väljer vanligen rosenträ, eftersom det är vackert och slitstarkt.
Där musiken blir till
Greppbrädet och stallet: Nu återstår det bara att limma fast greppbrädet som är av ebenholts och stallet som är av rosenträ. Man slipar ner greppbrädet till 6 millimeter och sågar till det i rätt storlek. Banden av metall knackas sedan in i de i förväg med exakt rätt avstånd utskurna spåren i greppbrädet. Det är mycket viktigt att avstånden mellan banden, som fastställs med ledning av en matematisk formel, är exakt de rätta. Om banden placeras fel kommer örat genast att uppfatta felet, vilket gör gitarren oanvändbar. Greppbrädet limmas på den grovt formade halsen, och arbetet med den sista viktiga delen, stallet, kan börja.
Stallet är ett litet stycke rosenträ som limmas på locket vid vilket man fäster strängarna. Dess placering är lika viktig som avståndet mellan banden, och den bestäms med ledning av samma matematiska formel. Nej, vår gitarrbyggare behöver inte räkna ut det för varenda gitarr. Han gör helt enkelt alla gitarrer lika stora, med samma mellanrum på var och en. Det sätt på vilket stallet limmas är viktigt. En del gitarrister har upplevt den pinsamma situationen att stallet har lossnat! Det är inget att förvåna sig över, om man betänker att de spända gitarrsträngarna kan utöva en kraft på mer än 45 kilo, förutom den kraft som uppstår när strängarna vibrerar.
Finputsningen
Men vi har gått händelserna lite i förväg. Minns du den i grova drag formade halsen? Den måste ju få sin slutgiltiga utformning. Vår gitarrbyggare förklarar: ”I det här skedet vill jag att gitarrens nye ägare skall vara med för att godkänna formen på halsen, eftersom en duktig gitarrist kan känna en skillnad på 1 millimeter i tjocklek!”
Nu är vår gitarr nästan färdig. Det återstår bara att rengöra den, jämna till ytan och putsa med sandpapper. När vår gitarrbyggare tycker att ytan på hans skapelse är tillräckligt jämn och bra, lägger han på ett ytskikt som skall skydda gitarren.
Det råder delade meningar bland gitarrbyggare om vilken ytbehandling som är bäst. Men de flesta i vår tid sprejar på ett snabbtorkande lack. Om man använder lack, kan man lägga på det och sedan spela på instrumentet efter ett par veckor. Vilket slag av ytbehandling är bäst med tanke på klangen i gitarren? Vår vän svarar: ”Det råder delade meningar om det, men många av de förnämliga gamla gitarrerna från Spanien ytbehandlades med franskpolering. Men den ytbehandlingen måste i allmänhet upprepas redan efter fem år.”
Äntligen musik!
Spänningen stiger medan sanningens ögonblick närmar sig! Strängarna är fästade vid stallet i den ena änden och vid stämanordningen, stämskruvarna, längst upp på gitarrhuvudet. Slutligen är det dags att prova klangen. Strängarna töjs inte ut mer, utan håller stämningen, de rätta tonerna. Efter en lång och tålamodskrävande process har vi äntligen en gitarr!
Men den är ännu inte färdig att bli använd i professionella sammanhang. Gitarrbyggaren förklarar: ”En ny gitarr har inte blivit som bäst förrän man spelat på den i omkring ett halvår. Men så snart gitarren är färdig vet man i regel hur bra den kommer att bli. Är bastonerna fylliga och klangfulla? Klingar de högre tonerna som små glasklockor? Har gitarren en harmonisk klang oavsett var på greppbrädet man spelar? Kvaliteten i den klang som musikern frambringar beror till stor del på gitarrbyggarens förmåga att välja ut de bästa materialen och sedan sätta ihop dem på ett sätt som hämtar fram det bästa ur dem.”
Så nästa gång du hänfört lyssnar till någon gitarrvirtuos, betänk då att det som går in i gitarren, valet av material och gitarrbyggarens skicklighet, i hög grad avgör vad som sedan kommer ut. — Från en av våra läsare.
[Bilder på sidan 15]
Vänster: Trästycket av vilket de två halvorna av locket görs
Höger: Rosetten passas in, och sargerna formas
[Bild på sidan 16]
Övre bilden: Balkarna sätts fast vid locket
Nedre bilden: Sargerna monteras
[Bild på sidan 17]
Tvärbanden passas in i halsen