Pont du Gard motstår tidens tand
”LÅNGT efter det att det romerska riket fallit sönder stod dess akvedukter kvar. De användes, beundrades och tjänade som förebild för senare tiders byggmästare.” Detta står att läsa i The New Encyclopædia Britannica, och Pont du Gard utgör inte något undantag från den regeln. Den är nog det mest berömda romerska minnesmärket i Frankrike.
De romerska akvedukterna uppfördes i allmänhet inte för att bevattna åkerfälten, utan för att transportera vatten till städerna. I städerna fanns offentliga brunnar, varmbadhus, simbassänger och vattendammar. Några av de större städerna hade till och med ett avloppssystem. Romerska städer och kolonier behövde stora mängder vatten.
Pont du Gard är en broliknande konstruktion som reser sig omkring 49 meter över floden Gard, som är en biflod till Rhône. Den är den högsta akvedukt som romarna någonsin byggde. Den är 275 meter lång, men detta är bara en liten del av den ursprungliga akvedukten, som ledde vattnet en sträcka av 49 kilometer. Genom den försörjdes den romerska föregångaren till staden Nîmes med vatten. Liksom flera andra romerska byggnadsverk från den tiden står akvedukten ännu kvar som ett vittnesbörd om romarnas höga byggnadsstandard och de romerska ingenjörernas tekniska skicklighet. Stora sandstensblock, av vilka några väger så mycket som 5,5 ton, har huggits ut och formats i stenbrotten i det närbelägna Vers. Blocken är hopfogade utan något murbruk.
Det fanns flera skäl till att man uppförde valvbågar i flera våningar. När ett sådant byggnadsverk når över en viss höjd, måste det göras lättare, och valvbågarnas form tjänar bland annat detta syfte. Men Pont du Gard måste också överbrygga en flod. För att kunna motstå de starka strömmarna gavs bron en svagt böjd form.
Åskådaren lägger kanske inte märke till att akvedukten har blivit föremål för senare ombyggnader. Uthuggningar i de tjocka stödpelarna gjordes för att hästkärror skulle kunna passera, och på 1700-talet breddades den första våningen. Hundra år senare lät kejsar Napoleon III, som var en föregångsman i sitt intresse för att bevara historiska minnesmärken, restaurera bron.
Årligen kommer mer än två miljoner människor för att beskåda bron. Det stora turistintresset utgör en fara för Pont du Gard, och man överväger olika åtgärder för att skydda byggnadsminnesmärket. Vad som än kommer att hända visar brokonstruktionen att ett välgjort arbete kan stå sig i många hundra, ja flera tusen år.