Från våra läsare

Vid dödsfall Förra året dog min bror, som var bara 18 år, i en trafikolycka. Ni kan säkert föreställa er hur mycket jag uppskattade artikelserien ”När någon vi älskar dör”. (22 juli 1992) Jag uppskattade speciellt den tanken att den som inte ger lidelsefullt uttryck åt sin bedrövelse inte nödvändigtvis är känslokall eller kärlekslös. På grund av att jag har ett glatt sätt är jag inte benägen att visa min sorg öppet. Andra har därför dragit fel slutsats om mig. Även om de kristna har uppståndelsehoppet, behöver de ändå känna kärleksfull förståelse från dem som finns omkring dem.

L. R., Italien

Invandrare Jag har alltid uppskattat det vackra, effektfulla konstnärliga utseendet hos era framsidor. Jag berördes speciellt av framsidan till numret för 8 maj 1992, ”Hjälp! Vi är invandrare”. När jag växte upp lade jag ofta märke till fördomar mot utlänningar — nedsättande anmärkningar om folk och raser och rentav våld. Jag kan också komma ihåg att någon sade till min far att han skulle resa tillbaka dit varifrån han kom. Det ironiska är att vi är nordamerikanska indianer, och vi var de första som bodde här! Vart skall vi ta vägen? Jag hoppas att människor, när de läser denna artikel med ett öppet sinne, skall komma att inse att alla människor är lika i Guds ögon.

T. B., Canada

Vänsterhänt Jag kan som vänsterhänt och ivrig läsare av Vakna! gratulera er för det utmärkta sätt på vilket detta ämne behandlades i er artikel ”Att vara vänsterhänt — en fördel eller en nackdel?” (8 juni 1992) Men kan ni upplysa mig om varför Bibeln ofta likställer ”vänster” med ogillande?

S. J. M., Nya Zeeland

”Gud [är] inte . . . partisk”, så han har sannerligen inga fördomar mot vänsterhänta personer. (Apostlagärningarna 10:34) Bibelns bruk av höger som den sida som betraktas med gillande tycks grunda sig på det faktum att det stora flertalet människor är högerhänta. Den högra handen är därför en passande symbol av utövad makt eller välvilja. Den vänstra handen skulle följdriktigt syfta på det motsatta. Detta görs emellertid bara i bildlig bemärkelse och är inte menat att förringa dem som är vänsterhänta. — RED.

Att vara annorlunda Jag vill verkligen tacka er för artikeln ”Hur kan jag få mod att vara annorlunda?” (22 juni 1992) Eleverna i min klass har många fester och är mycket modemedvetna. De utgör ett dåligt umgänge för mig. Jag utsattes för sådana påtryckningar att jag aldrig hade mod att säga min mening. Artikeln hjälpte mig att övervinna min rädsla. Vid nästa lämpliga tillfälle kunde jag, med Jehovas hjälp, förklara min åsikt. Nu har påtryckningarna minskat. Tack så mycket.

M. E., Tyskland

Den här artikeln var precis vad vi som går i skolan behövde. Under lång tid ansträngde jag mig för att inte ställa till problem, att inte dra uppmärksamheten till mig. Jag utsattes för många frestelser, och jag kunde inte förmå mig till att avge ett vittnesbörd. Men i början av mitt andra år på gymnasiet presenterade jag mig inför klassen genom att säga: ”Jag är ett av Jehovas vittnen. Min hobby är bibelstudium.” Efter att ha sagt detta kunde jag inte säga eller göra saker som var tvivelaktiga. Det var fortfarande en verklig prövning att vittna för skolkamrater, och jag hatade att vara annorlunda. Men en dag sade en flicka att hon var avundsjuk på mitt levnadssätt och min övertygelse. Detta gjorde att jag förändrade mitt tänkesätt. Nu inser jag att det inte är jag som är annorlunda — det är de andra som är det. Att tjäna Gud är det som är normalt!

M. A., Japan