Vår föränderliga värld — Vart är den på väg?

VISSA förändringar har en djupgående och långsiktig inverkan på miljoner människors liv, till och med på jordens hela befolkning och kommande generationer. Våldsbrott, narkotikamissbruk, aidsepidemin, föroreningen av luft och vatten och avverkningen av skogarna är bara några få av de företeelser som berör oss alla. Det kalla krigets slut och utbredningen av den västerländska demokratin med dess marknadsekonomi förändrar också människors liv och påverkar framtiden. Låt oss se lite närmare på några av dessa faktorer.

Hur brottsligheten har förändrat vårt liv

Hur är det ute på gatorna på den plats där du bor? Känner du dig trygg om du är ute och går på kvällen? För bara 30 eller 40 år sedan kunde många människor till och med lämna ytterdörren till sitt hem olåst. Men tiderna har förändrats. Nu har somliga dörrar två eller tre lås, och fönstren är gallerförsedda.

I våra dagar drar sig människor i många länder för att bära fina kläder och smycken på gatorna. I somliga städer har människor mördats för en läderjacka eller en minkpäls. Andra har förlorat livet när de hamnat i korselden mellan rivaliserande narkotikaligor. Så gott som dagligen såras eller dödas oskyldiga åskådare, däribland många barn. Bilar kan inte lämnas tryggt på gatorna om de inte är försedda med sinnrika anordningar för att avskräcka parasiterande tjuvar. I detta förvända världsklimat har människor förändrats. Sådana egenskaper som ärlighet och rättrådighet är nästan bortglömda. Människor litar inte längre på varandra.

Brott och våld är ett globalt fenomen. Följande nyhetsrubriker från olika källor belyser detta: ”Rymmare och fasttagare, ligor och laster — allt finns i Moskva”; ”En ny era kommer till Korea, åtföljd av brottslighet”; ”Gatuvåldet drabbar det dagliga livet i Prag”; ”Japan går till aktion mot gangstergängen, och gangstergängen slår tillbaka”; ”Maffians grepp hårdnar — Italiens främste maffiabekämpare bombmördad”. Ja, brottsligheten är ett universellt problem.

Dagens brott är också mer våldspräglade. Ett liv är inte mycket värt. Ett slumområde i utkanten av Rio de Janeiro i Brasilien har till exempel ”av Förenta nationerna officiellt betecknats som världens mest våldspräglade plats. Mer än 2.500 personer mördas där varje år.” (World Press Review) I Colombia skickar narkotikahajar ut sina unga sicarios (lejda mördare) på motorcyklar för att göra upp räkningen med konkurrenter och gäldenärer genom att snabbt och effektivt verkställa sin speciella form av dödsstraff. Och ve dig om du råkar bevittna ett brott — i Colombia eller någon annanstans. Du kan bli nästa offer.

En annan stor förändring är att fler och fler brottslingar nu är beväpnade med dödliga automatvapen, och fler och fler bland allmänheten börjar bära skjutvapen i självförsvar. Ökningen av antalet skjutvapen medför automatiskt en ökning av antalet döda och sårade, vare sig det är fråga om brott eller olyckshändelse. Det är nu allmänt erkänt att ett skjutvapen i fickan eller i hemmet kan göra vem som helst till en potentiell mördare.

Brott och narkotika

Vem kunde för 50 år sedan ens föreställa sig att narkotikamissbruk skulle bli ett globalt problem? Nu är det en av de främsta orsakerna till brott och våld. Richard Clutterbuck skriver i sin bok Terrorism, Drugs and Crime in Europe after 1992 (Terrorism, narkotika och brott i Europa efter 1992): ”I det långa loppet kan den växande narkotikahandeln visa sig bli det största av alla hot mot den mänskliga civilisationen. ... Intäkterna ger inte bara narkotikamagnaterna enorm ekonomisk och politisk makt [vilket Colombia är ett tydligt exempel på], utan finansierar också en skrämmande mängd brott överallt i världen.” Han säger vidare: ”En av de främsta orsakerna till terrorism och våldsbrott i världen är handeln med kokain från kokaodlingarna i Colombia till missbrukarna i Europa och USA.”

Den utbredda brottsligheten och världens överfulla fängelser visar att det finns miljontals människor med en kriminell läggning som inte har någon större önskan att ändra sig. Alltför många har funnit att brott lönar sig. Följden har blivit att vår värld har förändrats — till det sämre. Den har blivit farligare.

Har aids förändrat världen?

Vad som till en början tycktes vara en sjukdom som huvudsakligen drabbade de homosexuella har nu blivit ett gissel som påverkar människor av alla raser och med olika livsstil. Aids har inte längre några favoriter. I vissa länder i Afrika dödar den nu stora delar av den heterosexuella befolkningen. Följden har blivit att sexuell promiskuitet plötsligt tycks ha blivit omodernt i somliga kretsar, inte av moraliska skäl, utan på grund av smittorisken. ”Säkert sex” har nu blivit en slogan, och kondomer rekommenderas som det främsta skyddsmedlet. Avhållsamhet är det minst populära alternativet. Men hur kommer aids att påverka den mänskliga familjen under den närmaste framtiden?

I tidskriften Time kunde man nyligen läsa: ”Omkring år 2000 skulle aids kunna bli århundradets största epidemi, större än den fruktansvärda influensa som härjade år 1918. Den katastrofen dödade 20 miljoner människor, eller 1 % av världens befolkning — mer än dubbelt så många som antalet soldater som stupade i första världskriget.” Som en expert uttryckte det: ”Denna epidemi är av historisk omfattning.”

Trots de miljonbelopp som har pumpats in i aidsforskningen av USA och andra nationer är ingen lösning i sikte. Nyligen samlades 11.000 forskare och andra experter till en aidskonferens i Amsterdam för att diskutera problemet. Tidskriften Time rapporterade: ”Stämningen var dyster och återspeglade ett decennium av besvikelser, misslyckanden och växande tragik. ... Mänskligheten är kanske inte närmare en lösning på aidsproblemet än när sökandet började. Det finns inget vaccin, inget botemedel och inte ens någon odiskutabel effektiv behandlingsmetod.” För dem som redan är hivpositiva och sannolikt kommer att insjukna i aids är framtidsutsikterna dystra. Också i det här sammanhanget har förändringen varit till det sämre.

En förändring inom världspolitiken

Förändringen av det politiska klimatet under de fyra senaste åren har överraskat många ledande män, inte minst i Förenta staterna. Plötsligt har USA ingen jämbördig konkurrent på den politiska arenan. Situationen har jämförts med ett spelsuget, oslagbart basketbollag som plötsligt upptäcker att ingen längre vill spela mot det. Dilemmat sammanfattades i en artikel år 1990 av redaktören för tidskriften Foreign Policy, Charles William Maynes: ”Den amerikanska utrikespolitikens uppgift är inte längre att rädda landet från ett ödesdigert krig, utan att institutionalisera den oväntade fred som har brutit ut mellan Förenta staterna och [det forna] Sovjetunionen.”

Den stora spridningen av kärntekniskt kunnande för med sig nya hot, samtidigt som krig med konventionella vapen fortsätter att florera — till stor förtjusning för världens vapenhandlare. I en värld som ropar efter fred är många politiska ledare i full färd med att förstärka sina arméer och vapenarsenaler, medan ett nästan konkursmässigt Förenta nationerna har fullt upp att göra med att försöka sätta plåster på världens kroniska sår.

Nationalismens oföränderliga gissel

När kommunistblocket började vittra sönder, populariserade den dåvarande amerikanske presidenten George Bush begreppet ”en ny världsordning”. Men som många politiska ledare har upptäckt är det inte särskilt svårt att hitta på klatschiga slagord — positiva förändringar är mycket svårare att åstadkomma. Jeffrey Goldfarb skriver i sin bok After the Fall—The Pursuit of Democracy in Central Europe (Efter sammanbrottet — demokratiska strävanden i Centraleuropa): ”De gränslösa förhoppningarna om ’en ny världsordning’ har snabbt efterträtts av insikten om att alla de gamla problemen fortfarande finns kvar och ibland i allra högsta grad. Befrielsens eufori ... har ofta fördunklats av misströstan över politiska spänningar, nationalistiska motsättningar, religiös fundamentalism och ekonomiskt sammanbrott.” Inbördeskriget i det forna Jugoslavien är ett tydligt exempel på det splittrande inflytande som politik, religion och nationalism utövar.

Goldfarb fortsätter: ”Xenofobi [fruktan för främlingar] och personlig otrygghet har blivit en del av livet i Centraleuropa. Demokrati leder inte automatiskt till förbättringar i ekonomiskt, politiskt och kulturellt avseende, och marknadsekonomi för inte bara med sig löften om rikedom, utan skapar också enorma problem för dem som inte vet hur man skall handskas med den.”

Men de här problemen förekommer naturligtvis inte bara i Centraleuropa och det forna Sovjetunionens republiker; xenofobi och ekonomisk otrygghet är globala fenomen. Den mänskliga familjen får betala priset i form av lidande och död. Det finns inte heller något skäl att hoppas att den närmaste framtiden skall föra med sig en förändring av dessa djupt rotade attityder som ger upphov till hat och våld. Varför inte det? Därför att den undervisning som de flesta får — från föräldrarna eller från nationalistiskt inriktade skolsystem — ingjuter hat, intolerans och känslor av överlägsenhet på grund av nationaliteten, det etniska och stammässiga ursprunget eller språket.

Nationalism, som veckotidskriften Asiaweek betecknade som ”den sista otäcka ismen”, är en av de oföränderliga faktorer som fortsätter att vålla hat och blodsutgjutelser. Som tidskriften Asiaweek uttryckte det: ”Om stolthet över att man är serb innebär att man hatar en kroat, om frihet för en armenier innebär hämnd på en turk, om oberoende för en zulu innebär att underkuva en xosa och demokrati för en rumän innebär att utvisa en ungrare, då har nationalismen redan visat sig i sin otäckaste skepnad.”

Detta påminner om något som Albert Einstein en gång sade: ”Nationalismen är en barnsjukdom. Den är människosläktets mässling.” Nästan alla drabbas av den förr eller senare, och den fortsätter att sprida sig. År 1946 skrev den brittiske historikern Arnold Toynbee: ”Patriotismen ... har till stor del ersatt kristendomen som västvärldens religion.”

Finns det då något hopp om en förändring av människors beteende under nuvarande omständigheter? Somliga menar att en sådan förändring endast kan åstadkommas genom en radikal förändring av undervisningen. Ekonomen John K. Galbraith skrev: ”Människor är utvecklingens gemensamma nämnare. ... Inga förbättringar är därför möjliga så länge människor inte förbättras, och framsteg sker med all säkerhet när människor frigörs och utbildas. ... Bristen på bildning är det som först och främst måste bekämpas.” Hur stort hopp finns det om att världens undervisningssystem någonsin kommer att lära ut kärlek och tolerans i stället för hat och misstänksamhet? När kommer djupt rotade stammässiga och etniska motsättningar att ersättas av tillit och förståelse och insikten om att vi alla tillhör en och samma mänskliga familj?

Det är tydligt att det behövs positiva förändringar. Sandra Postel skriver i State of the World 1992 (Världens tillstånd 1992): ”Återstoden av detta decennium måste frambringa förändringar av ännu mer djupgående och genomgripande art, om vi skall kunna hysa realistiska förhoppningar om en bättre värld.” Och vart är vi på väg? Richard Clutterbuck skriver: ”Världen är emellertid fortfarande osäker och farlig. Nationalistiska och religiösa känslor kommer att bestå. ... Det farligaste eller det mest progressiva decenniet under detta århundrade kan bli 1990-talet.” — Terrorism, Drugs and Crime in Europe After 1992.

Förändringar som berör vår miljö

Under de senaste decennierna har människan blivit medveten om att hennes förehavanden har en skadlig inverkan på miljön. Massiv skogsavverkning utrotar ett oräkneligt antal växt- och djurarter. Och eftersom skogarna är en del av jordens lungsystem, minskar skogsskövlingen också jordens kapacitet i fråga om att omvandla koldioxid till livsuppehållande syre. Dessutom resulterar den i jorderosion och kan med tiden leda till att hela områden förvandlas till öken.

En del har varnande höjt sin röst i denna fråga, bland andra den amerikanske politikern Al Gore, som blivit vicepresident. Han skriver i sin bok Earth in the Balance—Ecology and the Human Spirit (Jorden i vågskålen — Ekologin och den mänskliga naturen): ”Om skogarna fortsätter att avverkas i nuvarande takt, kommer praktiskt taget all tropisk regnskog att vara försvunnen en bit in på nästa sekel. Om vi tillåter att skövlingen fortsätter, kommer världen att förlora det rikaste förråd av genetisk information som finns på denna planet och därmed möjliga botemedel mot många av de sjukdomar som plågar oss. Faktum är att hundratals viktiga mediciner som i dag är i allmänt bruk kommer från växter och djur i de tropiska skogarna.”

Gore hävdar att människans rovdrift på miljön utgör ett överhängande hot mot hennes överlevnad. Han förklarar: ”Allteftersom vi fortsätter att ta i anspråk varje tänkbar nisch i vår miljö, blir vår egen civilisations sårbarhet alltmer uppenbar. ... Vi riskerar att inom loppet av en enda generation förändra sammansättningen av jordens atmosfär på ett långt mer dramatiskt sätt än som skett genom något vulkanutbrott i historien, och verkningarna kan komma att bestå i århundraden framöver.”

Och det är inte bara vår atmosfär som är i farozonen, utan enligt Gore och andra hotas också våra livsnödvändiga vattentäkter, i synnerhet i utvecklingsländerna, ”där man upplever vattenföroreningens mest intensiva och tragiska konsekvenser i form av hög dödlighet i kolera, tyfus, dysenteri och diarré”. Gore fortsätter: ”Över 1,7 miljarder människor har inte tillräckliga mängder rent dricksvatten. Över 3 miljarder människor har inte tillgång till lämpliga sanitära anordningar och löper därför risk att få sina vattentäkter förorenade. I Indien, till exempel, dumpar 114 större städer och tätorter latrin och annat orenat avloppsvatten direkt i Ganges.” Och den floden är en livsåder för miljontals människor!

Gautam S. Kaji, en av Världsbankens vicepresidenter, sade varnande till en åhörarskara i Bangkok: ”Vattentillgången i Östasien kan mycket väl bli nästa århundrades stora problem. ... Trots att man väl vet vilken stor betydelse tillgången på rent dricksvatten har för människors hälsa och produktivitet, står de östasiatiska regeringarna nu inför det faktum att deras samhälleliga system inte kan leverera drickbart vatten. ... Detta är den bortglömda huvudfrågan för en miljömässigt sund utveckling.” Ja, över hela världen försummas och förslösas en av de grundläggande förutsättningarna för liv — rent vatten.

Allt det som här nämnts är olika sidor av vår föränderliga värld, en värld som på många håll är på väg att förvandlas till en farlig kloak och som hotar mänsklighetens framtida existens. Den stora frågan är därför: Har politikerna och storfinansen den vilja och den motivation som behövs för att vidta åtgärder för att förhindra den omfattande utarmningen av jordens resurser?

Håller religionen på att förändra världen?

Religionen är kanske det område där mänsklighetens misslyckande är mest påtagligt. Om ett träd skall bedömas efter sin frukt, då bär religionen ansvaret för den frukt i form av hat, intolerans och krig som har frambringats inom dess egna led. När det gäller de flesta människor tycks det vara med religionen som med skönheten — den sitter bara på ytan. Den är en fernissa som snabbt flagnar av om människor utsätts för påtryckningar i form av rasism, nationalism och ekonomisk otrygghet.

De som bekänner sig till kristendomen skall ju älska sin nästa och älska sina fiender, men hur är det med katoliker och ortodoxa i det forna Jugoslavien? Kommer deras präster att ge dem absolution för allt deras dödande och hat? Har århundraden av ”kristen” undervisning frambringat något annat än hat och mord i Nordirland? Och hur är det med de icke-kristna religionerna? Har de frambringat bättre frukt? Kan hinduer, sikher, buddister, muslimer och shintoister lägga fram bevis för att de har visat ömsesidig tolerans?

I stället för att utöva ett positivt inflytande och göra mänskligheten mer civiliserad har religionen spelat sin egen fanatiska roll i fråga om att underblåsa känslor av glödande patriotism och välsigna de stridande i två världskrig och en mängd andra konflikter. Den har inte varit en kraft som förändrat världen till det bättre.

Vad kan då förväntas inträffa på religionens område inom den närmaste framtiden? Ja, vad kommer framtiden att föra med sig för hela den nuvarande världsordningen — vilka förändringar kan vi förvänta? Den avslutande artikeln kommer att behandla de frågorna ur en mycket speciell synvinkel.

[Bild på sidan 7]

Den stora ökningen av antalet våldsbrott är ett av symptomen på en föränderlig värld

[Bilder på sidan 8]

Nationalism och religiöst hat fortsätter att leda till blodsutgjutelse

[Bildkälla]

Jana Schneider/Sipa

Malcom Linton/Sipa

[Bilder på sidan 9]

Människans rovdrift på miljön rubbar den ömtåliga balansen i biosfären

[Bildkälla]

Laif/Sipa

Sipa

[Bild på sidan 10]

Hitler hälsades av det påvliga sändebudet Basallo di Torregrossa år 1933. Religionen har historien igenom varit inblandad i politik och nationalism

[Bildkälla]

Bundesarchiv Koblenz