Chile — ett unikt land, en unik sammankomst

DE KOM i tusental och tiotusental till Santiago, Chiles huvudstad. Även i en stad med en befolkning på mer än fyra miljoner var denna tillströmning mycket märkbar — alla besökare bar blå märken som annonserade Jehovas vittnens sammankomst för år 1993 med temat ”Lärda av Gud”.

Från det avlägsna Japan kom mer än 400 och från Förenta staterna mer än 700. Mer än ett tusen strömmade till med flyg och bil från grannlandet Argentina. I dagstidningen La Tercera skrev man i ett reportage efter sammankomsten: ”Vita, bruna, ’gula’ och svarta ansikten vittnade om de olika raser och nationaliteter som var representerade på Estadio Nacional. Dessutom utmärkte sig män och kvinnor från Mexico, Brasilien, Peru, Bolivia, Venezuela, Spanien och Japan i sina typiska klädedräkter.” Det kom delegater från Australien, Belgien, Canada, Frankrike, Holland, Schweiz, Storbritannien, Tyskland, Paraguay och de flesta andra länder i Sydamerika. Mer än 4.500 utländska besökare strömmade till Santiago veckan som började den 15 november 1993. Och förutom alla dessa fanns där de 30.000 chilenska vittnena som hade färdats långa sträckor för att komma till Santiago. Varför det?

Chile — ett unikt land

I geografiskt hänseende är Chile ett alldeles speciellt land. Vad är det som gör det så karakteristiskt och unikt? Ta en titt på kartan, så ser du ett land som är mer än 430 mil långt men mindre än 45 mil brett på det bredaste stället. Faktum är att det i medeltal bara är något mer än 18 mil brett. Huvudstaden, Santiago, ligger ungefär mitt i landet. Dessa faktorer innebar att många chilenska vittnen måste färdas över hundra mil med sina familjer för att komma till den internationella sammankomsten — och det många gånger med begränsade ekonomiska tillgångar. Trots det kom de i tusental och strålade av glädje.

Chile är ett variationsrikt land, från den ofruktbara Atacamaöknen i norr till de grönskande vinodlingarna kring Santiago och vidare ner till de södra delarna där de skogbeväxta Anderna sluttar ner mot Stilla havet. Slutligen har vi de glaciärer och fjordar som fortsätter ner till landets sydligaste del.

Utländska besökare fascinerades av staden Santiago. En delegat uttryckte det så här: ”Den gav intryck av liv och rörelse, och ändå var människorna snälla och vänliga. Jag har aldrig i hela mitt liv sett så många bussar på gatan. Dussintals bussbolag tävlade om kunderna. Överallt rusade små taxibilar fram. Det enda negativa var föroreningarna. För att minska dem finns det i Santiago bestämmelser som går ut på att bilarna skall turas om att vara avställda en dag i veckan med ledning av numren på registreringsskyltarna.” Han tillade: ”Något som också var intressant var de så fint klädda skolbarnen — alla utan undantag klädda i skoluniform. Där rådde verkligen ingen tävlan och inget kamrattryck att ha märkeskläder och märkessportskor! Och ingen såg hafsig ut.”

De utländska besökarna blev hjärtligt välkomnade

Programmet ”Lärda av Gud” började torsdagen den 18 november. De utländska delegaterna överraskades när de kom fram till fotbollsstadion Estadio Nacional. Under den omkring 300 meter långa promenaden från bussarna till stadion fick de bana sig väg genom en stor skara med chilenska vittnen längs gatan — män, kvinnor och barn — som alla ville välkomna de besökande vännerna och ta dem i hand. Flera hade rentav lärt sig enkla fraser på engelska för att kunna säga: ”Välkomna till Chile!” Trots språkbarriärerna knöts många vänskapsband de fyra följande dagarna. Kameror och videokameror fick arbeta på övertid. Man utbytte souvenirer, namn och adresser i tusental.

Överväldigande antal

Högsta antalet närvarande vid den här sammankomsten antogs kunna bli omkring 60.000 — de 44.000 chilenska vittnena, de 4.500 besökarna och de nyintresserade. Föreställ dig förvåningen när det redan under torsdagen och fredagen var betydligt mer än 50.000 närvarande. På lördagen utvidgades skaran från 67.865 på förmiddagen till 70.418 på eftermiddagen. På söndagsförmiddagen, när det under programmet framfördes ett drama som behandlade några av de problem som Jehovas vittnen ställs inför i våra dagar, var som mest 80.981 närvarande! Stadion var fyllt till sista plats, och ytterligare hundratals lyssnade via högtalare utanför. Detta var en av de faktorer som gjorde sammankomsten unik — den hade det högsta antalet närvarande av alla de sammankomster i serien ”Lärda av Gud” som hölls över hela jorden. Det blev en överraskning för de chilenska vittnena och en indikation på den potential som församlingarna kan vänta i tillväxt och ökning i den närmaste framtiden.

Man använde den elektroniska poängtavlan för att annonsera varje tal på spanska och engelska. Den visade rentav när de närvarande applåderade! Vid avslutningen visade den avskedshälsningar på flera språk, däribland franska, holländska, japanska och tyska.

Dopet uppmärksammas av massmedierna

De chilenska massmedierna kunde inte lämna en så uppseendeväckande händelse utan avseende. Pressens, radions och TV-ns olika reportage för varje dag var utmärkta, i synnerhet vad det gällde massdopet på lördagen. Man hade ställt upp tolv små bassänger i ena änden av fotbollsplanen. Under doptalet reste sig hundratals kandidater för att tillkännage att de beslutat sig för att följa Kristi exempel genom att tjäna Jehova Gud. Efter talet, bönen och sången intog 24 förordnade tjänare i vita shorts och T-shirts sina platser, två i varje bassäng. Även kvinnliga medhjälpare kom dit för att hjälpa till. Så kom de första kandidaterna ut från omklädningsrummen och gick ut på planen, män på ena sidan, kvinnor på den andra. De två leden styrde sina steg mot bassängerna och tycktes aldrig ta slut. Allt skedde ordningsamt, även när pressfotografer intog sina platser. Dopet var över på mindre än en timme — 1.282 nya vittnen, kristna tjänare, hade följt Jesu exempel och blivit nedsänkta i vatten.

Ett färgrikt avsked

Det hade varit strålande väder hela veckan. Det var förstås vår i Chile, då man inte förväntar sig några regn. Under söndagen steg temperaturen till närmare 30 grader. Nästan alla familjer hade med sig paraplyer och parasoller som skydd mot den skarpa solen. De tusentals färgrika parasollerna påminde om en massa fjärilar som satt på blommor. Avslutningstalet slutade vid femtiden. Efter sången och bönen stannade nästan alla kvar. Ingen ville att sammankomsten skulle sluta. Gruppvis började man spontant sjunga Rikets sånger; böljande applåder spred sig från den ena änden av stadion till den andra; man vinkade med näsdukar och snurrade sina parasoller i takt. Det var en rörande syn att få se detta stadion, med Anderna i bakgrunden, fyllt av lyckliga och kärleksfulla kristna som var tacksamma över att de blivit ”lärda av Gud”, vilket förändrat deras liv.

Under söndagens program promenerade två stora fåglar, queltehues, chilenska tofsvipor, tvärs över planen och pickade emellanåt i sig några insekter eller frön. Då och då avbröt de programmet med sina hesa rop. Under det avslutande talet lyfte de långsamt, cirklade runt för att vinna höjd och flög sin väg som om de kände på sig att programmet var slut. Utan tvivel kommer de att återvända alldeles som Jehovas vittnen gärna återvänder till detta stadion ett annat år för att dela med sig av sin glädje och tro — i Chile, un país singular, ett unikt land.

[Bilder på sidan 17]

Mer än 80.000 var närvarande vid sammankomsten i Santiago

[Helsidesbild på sidan 18]