När föräldrar kidnappar sina barn

EFTER att i åratal ha blivit utsatt för svår fysisk och psykisk misshandel från sin mans sida och sedan till sist ha blivit övergiven för en annan kvinna tog Cheryl ut skilsmässa.a Domstolen tilldömde henne vårdnaden om barnen, och hon hade så sakteliga börjat lappa ihop sitt liv och komma till ro, när telefonen en dag ringde. Det var hennes före detta man. Han sade: ”Om du vill träffa dina barn igen, måste du gå med på att gifta om dig med mig!” Barnen hade tillbringat en månad hos sin far i hans hemland, och nu vägrade han att låta dem återvända till sin mor. Cheryls barn var kidnappade.

Fullständigt förkrossad vände sig Cheryl till det amerikanska utrikesdepartementet men upptäckte att det inte fanns någon möjlighet att vidta lagliga åtgärder för att få tillbaka barnen från det andra landet. Samma känslor av fullständig hjälplöshet som hon hade upplevt under åren av misshandel vällde åter över henne. ”Det är nästan samma sak”, förklarar hon. ”Man vet inte hur man skall få slut på det.”

”Psykiskt våld”

Att barn kidnappas av någon av föräldrarna har betecknats som ”det värsta slag av psykiskt våld” som kan begås mot en förälder och ett barn. Carolyn Zogg, chef för Child Find of America, Inc., sade beträffande sådana kidnappare: ”Många föräldrar som handlar så gör det för att hämnas, och de hämnas på värsta tänkbara sätt och på det mest sårbara området, det som ligger ... [de föräldrar som är lagliga vårdnadshavare] närmast om hjärtat — deras ögonsten, deras barn. ... De tänker inte på barnet, utan bara på sig själva och sin hämnd — på att ge igen, ta revansch.”

När ett barn blir kidnappat, är det inte bara den drabbade föräldern som upplever känslor av vrede, saknad, maktlöshet och oro, utan även barnet utsätts nästan alltid i viss mån för känslomässiga påfrestningar. Ibland måste ett barn ständigt vara på flykt, får aldrig knyta några vänskapsband och tvingas kanske lyssna till förvrängda påståenden och lögner om den andra föräldern. Sådana erfarenheter kan ge upphov till många olika typer av störningar, till exempel sängvätning, sömnlöshet, klängighet, rädsla för fönster och dörrar och extrem lättskrämdhet. Även hos äldre barn kan sådana upplevelser ge upphov till sorg och vrede.

I Förenta staterna förekommer årligen mer än 350.000 fall där en förälder handlar i strid med domstolens beslut och för bort ett barn eller vägrar att lämna tillbaka barnet vid den överenskomna tidpunkten. I över 100.000 av dessa fall hålls barnet gömt av en släkting, och avsikten är att hålla det borta från den andra föräldern för all framtid. Somliga barn förs rentav till ett annat land.

Andra skäl

Är det alltid en önskan om återförening eller hämnd som driver föräldrar att kidnappa sina barn? Michael Knipfing, vid Child Find of America, Inc., förklarar att somliga föräldrar är rädda för att förlora en vårdnadstvist och att ”fruktan får dem att föregripa beslutet”. Om vårdnadsfrågan har avgjorts men den förälder som har vårdnaden förvägrar den andra all umgängesrätt, kan den föräldern känna sig mycket frustrerad. Knipfing förklarar: ”Om du älskar ditt barn och du förvägras rätten att träffa ditt barn, kan det vara lätt att tycka att du inte har något annat val än att ta barnet och fly.”

Han säger också att ”de flesta inte inser vilka konsekvenser det för med sig att kidnappa ett barn. De inser inte att de kommer att få svårt att få tag i ett arbete. Myndigheterna kommer att efterlysa dem. De tror att det här är ett problem som bara gäller dem och den andra föräldern. De inser inte att polisen kommer att bli inblandad. De kommer att behöva två advokater i stället för en, för nu är de inblandade i ett brottmål, förutom i det civilmål som gäller vem som skall få vårdnaden om barnet.”

Somliga föräldrar kanske misstänker att deras barn utsätts för misshandel av den andra föräldern. Om rättsväsendets kvarnar mal långsamt, kanske en desperat förälder bortser från konsekvenserna och tar saken i egna händer. Det var vad som hände i fallet med femåriga Hilary Morgan. En barnpsykiater rekommenderade att Hilary inte längre skulle träffa sin far, eftersom han menade att bevisen för att fadern misshandlade henne var ”klara och övertygande”. Domstolen hävdade emellertid att påståendena om misshandel inte var styrkta och tilldömde fadern rätt till umgänge utan övervakning. Doktor Elizabeth Morgan, Hilarys mor, trotsade domstolens beslut och gömde sin dotter. Människor har i allmänhet starka sympatier för en sådan förälder som kidnappar sitt barn och flyr till en säkrare plats.

Vad Elizabeth Morgan beträffar, förlorade hon sin läkarpraktik, fick sitta över två år i fängelse och samlade på sig skulder för läkar- och advokatarvoden på över 1,5 miljoner dollar. Hon förklarar för U.S.News & World Report: ”Experterna säger att mitt barn nu skulle ha haft obotliga psykiska skador om jag inte hade stoppat misshandeln. ... Jag var tvungen att göra det som domstolen vägrade att göra: Rädda mitt barn.”

Forskarna Geoffrey Greif och Rebecca Hegar gör följande träffande iakttagelse beträffande fall där barn kidnappas av föräldrar: ”Detta är oerhört komplicerade fall, som, i likhet med djupa vattensamlingar, skiftar utseende beroende på ur vilken vinkel man betraktar dem; varje gång man stirrar ner i vattnet ser man något nytt.” — When Parents Kidnap—The Families Behind the Headlines.

Förutom de barn som kidnappas av en förälder eller av en främling finns det miljontals andra försvunna barn runt om i världen — de som blivit utkastade eller som rymt hemifrån. Vilka är de, och vad händer med dem?

[Fotnot]