Vad har hänt med inställningen till far- och morföräldrar?

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I ITALIEN

”Jag hade aldrig trott att jag som farfar skulle kunna bli föremål för sådan kärlek och ömhet från mina barnbarns sida. De är en gåva — underbara, oskuldsfulla ambassadörer, som stärker kärlekens band.” — Ettore, farfar.

TROTS det som sägs här ovan är relationerna mellan far- och morföräldrar, föräldrar och barnbarn inte alltid så goda i våra dagar. I stället för att samarbeta kommer de tre generationerna ofta i konflikt med varandra. Vad blir resultatet? Växande ensamhet och otillfredsställelse bland de äldre: far- och morföräldrarna — de familjemedlemmar som ofta är de mest sårbara och isolerade och som övriga medlemmar av familjen kanske vänder sig till bara när de har ekonomiska problem. Hur är situationen i din familj? Visar de yngre uppskattning av de äldre?

Under de senaste årtiondena har stora sociala förändringar ägt rum i de flesta länder, förändringar som har påverkat familjen och relationerna inom den och lett till att den patriarkaliska familjetypen nära nog försvunnit. I Europa är det bara 2 procent av de äldre som bor tillsammans med sina barn. Samtidigt leder den ökade medellivslängden och det minskade antalet födslar till att antalet gamla blir allt större i förhållande till den övriga befolkningen, särskilt i i-länderna. Far- och morföräldrar utgör för närvarande 26 procent av Europas befolkning, och enligt en EU-undersökning kommer siffran definitivt att stiga. Japanerna är, enligt tidningen Asahi Evening News, ”stolta över sin sed att ta hand om de äldre”. Trots detta förekommer det allt oftare, framför allt i städerna, att man lämnar in far- och morföräldrar på sjukhus och vårdhem, även när det inte finns något egentligt behov av sådan vård. Också i Sydafrika, där de äldre av tradition har behandlats med stor respekt, har man tyvärr nu en tendens att försumma sina gamla, konstaterar tidningen The Cape Times. Artikeln poängterar att de yngre i familjen vill ”ha ut så mycket som möjligt av livet” och ”lurar sig själva att tro att när de lyckligt och väl har installerat mormor på ett vårdhem, då har de uppfyllt alla förpliktelser”.

Tidningen redogör för ett typiskt fall, då en äldre kvinna av sina tre barn placeras på ett välutrustat ålderdomshem — ”med löfte om understöd och regelbundna besök”. Men vad händer? ”I början får hon besök varje dag. Efter några veckor minskar besöken till tre gånger i veckan, och lite längre fram till en gång i veckan. Efter ett år får hon besök två eller tre gånger i månaden, senare fem eller sex gånger om året och slutligen knappast något besök alls.” Hur tillbringade denna mormor sina långa och ensamma dagar? Den hjärtslitande berättelsen förtäljer: ”I sitt rum har hon ett fönster med utsikt över ett träd, och hennes enda sällskap är de duvor och starar som slår sig ner där. Hon väntar på deras ankomst lika ivrigt som om de var nära släktingar.”

Till följd av att den sydafrikanska livsstilen blir mer och mer västinfluerad, vilket får många att söka arbete i städerna, händer nu samma sak bland landsbygdsbefolkningen. Andra orsaker till att de gamla i allt större utsträckning försummas är avsaknaden av sådana mänskliga egenskaper som bidrar till ett lyckligt samhälls- och familjeliv — till exempel godhet, respekt för andra människor, kärlek till familjen — och den förhärskande andan av själviskhet, stolthet, njutningslystnad och upproriskhet. Enligt Bibeln är detta moraliska förfall ett tecken på att vi lever i ”de sista dagarna”. (2 Timoteus 3:1—5) I stället för att uppskatta sina far- och morföräldrar som en källa till glädje och stabilitet betraktar barn och barnbarn dem ofta som ett hinder och en börda, något som inte passar in i ett modernt samhälle.a

Generationsklyftan blir alltmer uttalad i vår tid och förorsakar avsevärda spänningar, i synnerhet när far- och morföräldrar bor tillsammans med sina anhöriga. Men de äldres inflytande kan verkligen vara välgörande! Vilka är då några av de problem som förhindrar kärleksfulla relationer mellan far- och morföräldrar och deras barn och barnbarn? Och hur kan de äldre återfå den värdefulla roll som de tidigare spelade i familjekretsen?

[Fotnot]