Varför de inte var rädda att säga ifrån
SÅ HÄR i efterhand är det lätt att inse att konfrontationen mellan Jehovas vittnen och nazismen, dvs. nationalsocialismen, var så gott som oundviklig. Varför det? Därför att nazistregimens obevekliga lojalitetskrav stod i strid med tre av vittnenas fundamentala och på Bibeln grundade trosuppfattningar, nämligen: 1) Jehova Gud är den allenarådande Suveränen. 2) Sanna kristna är politiskt neutrala. 3) Gud kommer att uppväcka dem som har bevisat sig trogna mot honom ända till döden.
Dessa på Bibeln grundade trosuppfattningar var vägledande för Jehovas vittnens orubbliga hållning gentemot nazisternas orimliga krav. De stod därför modigt upp och avslöjade nazismen som den onda regim som den var.
Jehovas vittnen vägrade att uttala den officiella hälsningen ”Heil Hitler”. De vägrade därför att de har överlämnat sitt liv åt Gud och ingen annan och tillskriver honom sin räddning. Bibeln säger om Jehova: ”Du ensam är den Högste över hela jorden.” — Psalm 83:18.
Uttrycket ”Heil Hitler” innebar i själva verket att man hälsade Hitler som sin räddare. Vittnena kunde följaktligen inte vara trogna mot Gud och samtidigt ropa ”Heil” åt en människa. Deras liv — och deras lojalitet och trohet — tillhörde Gud.
Jehovas vittnen hade klara och tydliga exempel att följa i sin vägran att tillmötesgå Hitlers orättmätiga krav. När Jesu apostlar i det första århundradet blev beordrade att sluta upp att förkunna de goda nyheterna om Kristus, vägrade de bestämt. De sade: ”Vi måste lyda Gud såsom härskare mer än människor.” Bibeln förklarar att deras beslutsamma hållning resulterade i att myndigheterna ”pryglade dem och gav dem order att upphöra med att tala på grundval av Jesu namn”. Apostlarna vägrade emellertid att lyda denna order som trotsade Gud. ”De [fortsatte] utan uppehåll att ... förkunna de goda nyheterna.” — Apostlagärningarna 5:29, 40—42.
Många av de första kristna förlorade livet därför att de valde att lyda Gud mer än människor. Ett stort antal blev dödade på de romerska arenorna, därför att de vägrade att tillskriva kejsaren sin räddning genom att utföra en handling av tillbedjan ägnad åt honom. Men de betraktade det som en ära och en seger att få bevisa sig trogna mot Gud ända till döden, precis som en tapper soldat är villig att dö för sitt fosterland.
Eftersom Jehovas vittnen förespråkar en enda regering, Guds kungarike, har somliga betraktat dem som samhällsomstörtare. Men ingenting kan vara mer fjärran från sanningen. I likhet med Jesu apostlar är de ”inte någon del av världen”. (Johannes 17:16) De är politiskt neutrala. På grund av sin lojalitet mot Gud lyder de lagarna i de länder där de bor. De är i själva verket exemplariska i fråga om att ”underordna sig de överordnade myndigheterna”. (Romarna 13:1) De har aldrig förespråkat uppror mot någon mänsklig regering.
Det finns emellertid en gräns som de inte kan överskrida under några som helst omständigheter, och det är gränsen mellan deras förpliktelser mot människor och deras förpliktelser mot Gud. De ger kejsaren, eller de statliga myndigheterna, det som tillkommer kejsaren, men de ger Gud det som tillkommer Honom. (Matteus 22:21) Om någon försöker avtvinga dem något som tillhör Gud, kommer det försöket att misslyckas.
Men hur är det om ett Jehovas vittne hotas med döden? Jehovas vittnen har en orubblig tro på Guds förmåga att återföra dem till liv. (Apostlagärningarna 24:15) Vittnena har därför samma inställning som tre unga hebréer i det forntida Babylon. När dessa ställdes inför hotet att bli avrättade i en brinnande eldsugn, sade de till kung Nebukadnessar: ”Om det skulle vara så, är vår Gud som vi tjänar i stånd att rädda oss. ... Må det bli känt för dig, o kung, att dina gudar tjänar vi inte, och den bildstod av guld som du har ställt upp kommer vi inte att tillbe.” — Daniel 3:17, 18.
När Hitler började klättra upp på sin piedestal som en självutnämnd gud, var, som tidigare påpekats, en ideologisk konflikt oundviklig. Det till tänderna beväpnade Tredje riket befanns stå öga mot öga med en liten skara Jehovas vittnen, som hade svurit den sanne Guden, den allsmäktige Guden, Jehova, sin trohet. Utgången var emellertid given redan innan striden började.
[Ruta på sidan 5]
Trogna till döden
WOLFGANG KUSSEROW var en av dem som avrättades, och det berodde på att han bevarade sig trogen mot Gud och vägrade att stödja nazismen. Strax innan han blev halshuggen den 28 mars 1942 skrev han till sina föräldrar och syskon: ”Jag måste nu som er tredje son och bror lämna er i morgon bitti. Var inte ledsna, för den tid skall komma när vi kommer att vara tillsammans igen. ... Hur stor kommer inte vår glädje att bli, när vi alla är återförenade! ... Nu har vi ryckts ifrån varandra, och var och en av oss måste bestå provet; därefter kommer vi att bli belönade.”
Strax innan Johannes Harms avrättades, den 8 januari 1941, skrev han i ett avskedsbrev till sin far: ”Min dödsdom har redan blivit tillkännagiven, och jag är i kedjor både dag och natt — märkena (på papperet) är från handbojorna. ... Min käre far, i anden uppmanar jag dig att förbli trofast alldeles som jag försökt att förbli trofast, och vi kommer sedan att se varandra igen. Jag skall tänka på dig in i det sista.”