Vad är lösningen?
”ALLT fler är nu av den uppfattningen att människans välfärd, och kanske till och med vår överlevnad som art, kommer att vara beroende av vår förmåga att spåra uppdykande sjukdomar. ... Vad skulle hända med oss om hiv blev en luftburen patogen? Och vad har vi för garanti för att en jämförbar infektion inte blir det i framtiden?” Så sade D. A. Henderson, som spelade en ledande roll i utrotandet av smittkoppor, i ett tal till en grupp forskare i Genève i Schweiz år 1993.
Hur kan man då spåra uppdykande sjukdomar? För att i tid kunna varna för epidemier av tropiska sjukdomar har man upprättat ett globalt nätverk bestående av 35 laboratorier som avger rapporter om läget till Världshälsoorganisationen (WHO). Vid en undersökning visade det sig emellertid att mindre än hälften av dessa laboratorier hade tillräckliga resurser för att kunna identifiera japansk encefalit, hantavirusinfektioner och Rift Valley-feber — alla dödliga sjukdomar. Endast 56 procent kunde diagnostisera gula febern, en virussjukdom som sprids genom myggor och förorsakar kräkningar, leverskador och inre blödningar. År 1992 dog minst 28 personer i Kenya av gula febern innan läkarna upptäckte orsaken. I sex månader hade de trott att det var malaria patienterna led av.
En annan svag punkt i sådana övervakningssystem är att de inte upptäcker hotande epidemier av långsamverkande virussjukdomar. Hivvirus, till exempel, kan finnas latent hos en person, sprida sig till andra och sedan bryta ut i aids ända upp till tio år senare. Den nuvarande aidsepidemin utbröt så gott som samtidigt på tre kontinenter och spred sig snabbt till 20 nationer. Det var tydligen ingen som hade kunnat förutse något sådant!
Trots dessa problem är många vetenskapsmän hoppfulla inför framtiden och talar optimistiskt om viktiga upptäckter och landvinningar som med all säkerhet kommer att ske under de närmaste åren. International Herald Tribune skriver: ”Det största hoppet om verkliga framsteg är, enligt många forskares mening, genteknik — ingrepp i arvsmassan i levande celler. Forskare vid biotekniska företag hoppas kunna framställa celler som kan producera bakteriedödande substanser, dvs. en ny generation antibiotika, som framställs med hjälp av genteknik.”
Den här utvecklingen ger emellertid anledning till vissa betänkligheter. Den moderna gentekniken har gjort det möjligt att foga in vissa gener i arvsmassan hos ett oskadligt virus och låta viruset producera dessa gener åt människan. Den här tekniken kan åstadkomma mycket gott — kanske till och med gentekniskt framställd antibiotika — men den kan också användas på ett sätt som kan få ödesdigra konsekvenser.
Gener från Ebolavirus skulle till exempel avsiktligt eller av misstag kunna infogas i ett annat virus, exempelvis influensa eller mässling. På det sättet skulle detta livsfarliga virus kunna spridas genom en hostning eller nysning. Doktor Karl Johnson, som har ägnat ett helt liv åt att undersöka sådana virus som Machupo och Ebola, förklarar att den tid snart kan vara här då ”vilken tokstolle som helst med en utrustning för några få tusen dollar och en akademisk utbildning i biologi på fickan kan sätta i gång och tillverka mikrober som skulle få Ebola att verka som rena söndagsskoleutflykten”. Andra biologer delar hans farhågor.
Lösningen
Lösningen på problemet med infektionssjukdomar är inte bara en fråga om att utveckla nya läkemedel. Den har att göra med lösningen på sådana sjukdomsrelaterade problem som fattigdom, krig, flyktingar, narkotikamissbruk, överbefolkade städer, osunda livsstilar, föroreningar och utarmning av miljön. Fråga dig uppriktigt: Är det troligt att människor kommer att lösa dessa komplicerade problem?
Guds ord ger oss varningen: ”Sätt inte er förtröstan till ädlingar, inte till en jordemänniskas son, hos vilken ingen räddning finns.” Vem skall vi då sätta vår förtröstan till? Skriftstället fortsätter: ”Lycklig är den som har Jakobs Gud till sin hjälp, den vars hopp står till Jehova, hans Gud, Honom som har gjort himmel och jord.” Det är bara Jehova, människans Skapare, som kan lösa de komplexa problem som mänskligheten brottas med. — Psalm 146:3—6.
I Jesu stora profetia angående ”tecknet ... på avslutningen på tingens ordning”, som vi finner i Jehovas inspirerade ord, Bibeln, är det förutsagt att svåra sjukdomar skulle hemsöka vår generation. Jesus sade: ”På den ena orten efter den andra [skall det vara] farsoter.” — Matteus 24:3—8; Lukas 21:10, 11.
Men Bibeln pekar också fram mot en tid då jorden kommer att styras av Guds kungarike och då ”ingen som har sin boning där kommer att säga: ’Jag är sjuk.’” (Jesaja 33:24; Matteus 6:9, 10) De som sätter sin förtröstan till Jehova har därför starka skäl att tro att lydiga människor snart kommer att få uppleva en varaktig befrielse, inte bara från de dödliga sjukdomar som plågar mänskligheten, utan också från de problem som bidrar till dessa sjukdomar. Sanna kristna uppskattar allt det hårda arbete som läkarvetenskapen lägger ner i den svåra kampen mot farliga mikrober. De vet emellertid att den slutliga lösningen på problemet med sjukdom och död ligger hos Gud, honom ”som läker alla dina sjukdomar”. — Psalm 103:1—3; Uppenbarelseboken 21:1—5; 22:1, 2.
[Bild på sidan 10]
Bibeln lovar att den dag skall komma då ingen kommer att säga: ”Jag är sjuk”