Tolerans — från den ena ytterligheten till den andra
DEN vackra naturen i Kashmirdalen fick en 1500-talsfilosof att utropa: ”Om det finns ett paradis på jorden, så är det här!” Han hade givetvis ingen aning om vad som skulle hända längre fram i den delen av världen. Under de fem senaste åren har minst 20.000 människor dödats där i strider mellan separatister och den indiska armén. Den tyska dagstidningen Süddeutsche Zeitung kallade nyligen området ”Tårarnas dal”. Det som har hänt i Kashmirdalen ger oss en enkel men viktig lärdom: Intolerans kan förstöra ett potentiellt paradis.
Vad innebär det att vara tolerant? Collins Cobuild English Language Dictionary ger följande förklaring: ”Om man är tolerant låter man andra människor ha sina egna åsikter och uppfattningar eller bete sig på ett visst sätt, även om man inte håller med dem eller gillar det.” Vilken fin egenskap! Visst tycker vi om människor som respekterar våra uppfattningar och åsikter, även när de skiljer sig från deras!
Från tolerans till fanatism
Motsatsen till tolerans är intolerans, en egenskap som kan ha olika grader av intensitet. Den kan börja med ett trångsynt ogillande av någon annans beteende eller sätt att utföra saker och ting. En trångsynt inställning berövar människor glädjen i livet och tillsluter deras sinnen för nya tankar och idéer.
En perfektionistisk person kan till exempel rygga tillbaka för ett barns sprudlande entusiasm. En ung person kan finna en äldres lugna och eftertänksamma sätt tröttande. Om en försiktig person tvingas samarbeta med någon som är våghalsig, kan båda bli irriterade. Varför dessa reaktioner? Därför att den ene har svårt att tolerera den andres beteende.
Där intoleransen frodas kan trångsyntheten trappas upp till fördomsfullhet, som innebär motvilja mot en viss folkgrupp, ras eller religion. Fördomsfullheten i sin tur kan trappas upp till blind fanatism, som kan ta sig uttryck i våldsamt hat. Följden blir lidande och blodsutgjutelse. Tänk på vad som hände under korstågen! Och i dag är intolerans en viktig faktor i konflikterna i Bosnien, Rwanda och Mellersta Östern.
Tolerans kräver balans, och att vara balanserad är inte lätt. Vi människor är som pendeln i en klocka — vi svänger ofta från den ena ytterligheten till den andra. Ibland visar vi för lite tolerans, ibland för mycket.
Från tolerans till omoral
Kan man verkligen vara för tolerant? I ett anförande som hölls år 1993 talade den amerikanske senatorn Dan Coats om ”den kontroversiella frågan om toleransens innebörd och tillämpning”. Vad menade han med det? Han beklagade att somliga, i toleransens namn, ”överger tron på sanna moraluppfattningar — om vad som är gott och ont, rätt och fel”. Sådana personer menar att samhället inte har någon rätt att bestämma vad som är moraliskt och vad som är omoraliskt.
År 1990 skrev den brittiske politikern lord Hailsham: ”Moralens värsta fiende är inte ateism, agnosticism, materialism, girighet eller någon annan allmänt åberopad företeelse. Moralens verkliga fiende är nihilism — tron på bokstavligen ingenting.” De som inte tror på någonting har naturligtvis inte heller några normer för uppförandet, utan allt är tillåtet. Men är det rätt och tillbörligt att tolerera beteenden av vilket slag som helst?
En rektor i Danmark ansåg inte det. Han skrev en artikel i början av 1970-talet och klagade över att danska tidningar införde annonser om pornografiska shower som bland annat visade könsumgänge mellan människor och djur — allt i toleransens namn.
Det är tydligt att bristande tolerans ställer till problem, men det gör också överdriven tolerans. Varför är det så svårt för oss människor att vara balanserade och undvika att gå till ytterligheter? Svaret finner du i nästa artikel.
[Bild på sidan 3]
Att man överreagerar när barn begår misstag kan vålla bestående skada
[Bild på sidan 4]
Att man tolererar allting gör barnen illa rustade att ta itu med vuxenlivets förpliktelser