Flexibla, men trogna mot Guds normer
”TOLERANTA människor är aldrig enfaldiga, och enfaldiga människor är aldrig toleranta”, lyder ett kinesiskt ordspråk. Det ligger en hel del sanning i det uttalandet, för det är en verklig utmaning att vara tolerant. För att vi skall lyckas med det måste vårt handlande styras av sunda normer. Vilka normer skall vi då följa? Vore det inte logiskt att följa de normer som vår Skapare gett oss i sitt ord, Bibeln? Gud utgör själv det främsta föredömet genom att han alltid håller fast vid sina normer.
Skaparen — vårt främsta föredöme
Den allsmäktige Guden, Jehova, är fullkomligt balanserad i sitt sätt att utöva tolerans och visar varken för mycket eller för litet. I tusentals år har han tolererat personer som drar skam över hans namn, fördärvar människors moral och misshushållar med jordens resurser. Som aposteln Paulus uttrycker det i Romarna 9:22 har Gud ”i stor långmodighet ... haft fördrag med vredens kärl, som gjorts lämpade för tillintetgörelse”. Varför har Gud tolererat ondskan så länge? Därför att hans tolerans har ett syfte.
Gud är tålmodig mot människor, ”eftersom han inte önskar att någon skall drabbas av förintelse, utan önskar att alla skall nå fram till sinnesändring”. (2 Petrus 3:9) Skaparen har gett oss människor Bibeln och har uppdragit åt sina tjänare att bekantgöra hans normer överallt i världen. Sanna kristna håller fast vid dessa normer. Men betyder det att Guds tjänare måste vara stelbenta och dogmatiska i sitt dagliga liv?
Fasta, men flexibla
Jesus Kristus uppmanade dem som traktade efter det eviga livet att ”gå in genom den trånga porten”. Att gå in genom den trånga porten är emellertid inte detsamma som att vara trångsynt. Om vi har en tendens att vara dominerande eller dogmatiska när vi har med andra att göra, skulle det säkert vara trevligare för alla parter om vi tyglade den tendensen. Hur kan vi göra det? — Matteus 7:13; 1 Petrus 4:15.
Theofano, en ung grekisk student, som förklarade att den tid som tillbringas tillsammans med människor med olika bakgrund hjälper en att förstå dem bättre, sade: ”Det är mycket viktigt att vi försöker närma oss deras tänkesätt i stället för att tvinga dem att lägga sig till med vårt.” Ja, genom att lära känna människor bättre kan vi komma att upptäcka att deras smak i fråga om mat och kanske till och med deras språk inte är så konstiga som vi hade trott. I stället för att alltid vara den som har mest att säga eller insistera på att få sista ordet kan vi lära oss många nyttiga ting genom att lyssna till deras uppfattningar. Vidsynta människor får faktiskt ut mer av livet.
När det bara är fråga om tycke och smak, bör vi följaktligen vara flexibla och låta andra göra som de vill. Men när det gäller lydnad mot vår Skapare, då måste vi vara fasta. Den allsmäktige Guden tolererar inte beteenden av vilket slag som helst. Han visade detta genom sitt sätt att handla med sina tjänare i forna tider.
Faran med att vara alltför tolerant
Eli, som var överstepräst i den forntida nationen Israel, var en Guds tjänare som fastnade i den fälla som består i att vara alltför tolerant. Israeliterna hade trätt in i ett förbundsförhållande till Gud och gått med på att lyda hans lagar. Men Elis två söner, Hofni och Pinehas, var snikna och omoraliska och var mycket respektlösa mot den allsmäktige Guden. Trots att Eli var väl bevandrad i Guds lag, kom han bara med milda förebråelser och var släpphänt mot sönerna. Han begick misstaget att tro att Gud skulle tolerera onda handlingar. Skaparen skiljer emellertid mellan svaghet och ondska. För sin uppsåtliga överträdelse av Guds lag blev Elis onda söner strängt straffade — och det med rätta. — 1 Samuelsboken 2:12–17, 22–25; 3:11–14; 4:17.
Det skulle kunna få tragiska konsekvenser om vi som föräldrar var alltför toleranta och såg genom fingrarna med upprepade förseelser från våra barns sida. Hur mycket bättre är det inte att ”uppfostra dem i Jehovas tuktan och allvarliga förmaning”! Det innebär att vi för egen del måste hålla fast vid Guds normer och inskärpa dem hos våra barn. — Efesierna 6:4.
Den kristna församlingen kan inte heller se genom fingrarna med uppsåtlig ondska. Om en församlingsmedlem begår en allvarlig synd och inte ångrar sig, måste han avlägsnas ur församlingen. (1 Korinthierna 5:9–13) Sanna kristna försöker emellertid inte förändra samhället som sådant.
Ett gott förhållande till Jehova
Intoleransen frodas i en atmosfär av ängslan och oro. Om vi har ett nära personligt förhållande till Gud, kan vi emellertid känna en inre trygghet, som hjälper oss att bevara balansen. ”Jehovas namn är ett starkt torn. Dit in skyndar den rättfärdige och får beskydd”, sägs det i Ordspråken 18:10. Inga av de problem som vi och våra närmaste drabbas av är så stora att inte Skaparen kan rätta till dem i sin rätta tid.
En som verkligen kunde glädja sig åt ett nära förhållande till Gud var aposteln Paulus. Som nitisk jude, känd under namnet Saul, förföljde han Jesu Kristi efterföljare ända till döds. Men han blev själv kristen och ägnade sedan all sin tid åt att predika de goda nyheterna. Paulus visade att han inte var fördomsfull genom att han förde ut budskapet till alla slags människor, ”både till greker och till barbarer, både till visa och till oförståndiga”. — Romarna 1:14, 15; Apostlagärningarna 8:1–3.
Hur kunde han göra så stora förändringar i sitt liv? Genom att skaffa sig exakt kunskap i Skrifterna och växa till i kärlek till Skaparen, som själv är opartisk. Paulus fick lära sig att Gud är rättvis och att han inte dömer människor efter deras ras eller kultur, utan efter vad de är och gör. Ja, gärningar är viktiga i Guds ögon. Aposteln Petrus konstaterade att ”Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. (Apostlagärningarna 10:34, 35) Den allsmäktige Guden är inte fördomsfull — i motsats till vissa religiösa och politiska ledare, som medvetet utnyttjar intolerans för att främja sina egna syften.
En förändring står för dörren
Enligt John Gray, som är verksam vid Oxforduniversitetet, är tolerans ”en dygd som har blivit alltmer sällsynt på senare tid”. Men situationen kommer snart att förändras. Tolerans och gudomlig vishet kommer att råda överallt på jorden.
I Guds nya värld kommer all intolerans att vara borta. Även sådana extrema former som fördomsfullhet och fanatism kommer att försvinna. Trångsynthet kommer inte längre att beröva människor glädjen i livet. Jorden kommer att förvandlas till ett paradis som överträffar allt vad som någonsin varit möjligt i den vackra Kashmirdalen. — Jesaja 65:17, 21–25.
Ser du fram emot att få leva i denna nya värld? Vilket fantastiskt privilegium!
[Bild på sidan 8]
Aposteln Paulus visade sund balans, eftersom han hade ett nära förhållande till Gud