En balanserad inställning gör livet lättare

TOLERANS kan liknas vid socker i en kopp kaffe. I rätta mängder kan den förljuva vårt liv. Men även om vi kanske är generösa med socker, är vi ofta snåla med toleransen. Hur kan det komma sig?

”Mänskliga varelser har ingen önskan att vara toleranta”, skrev Arthur M. Melzer, docent vid Michigan State University i USA. ”Det som faller sig naturligt för dem är ... fördomsfullhet.” Intolerans är således inte en karaktärsbrist som bara ett fåtal lider av — vi människor har en naturlig benägenhet att vara trångsynta, därför att vi alla är ofullkomliga. — Jämför Romarna 5:12.

Trångsynt konformism

År 1991 hade tidskriften Time en artikel om den växande trångsyntheten i USA. I artikeln kunde man läsa om ”beskäftiga konformister” — människor som försöker pådyvla alla andra sina normer och uppfattningar. De som inte passar in i mönstret har diskriminerats. En kvinna i Boston fick sparken från sitt arbete därför att hon vägrade att sminka sig. En man i Los Angeles blev avskedad därför att han var överviktig. Varför denna överdrivna önskan att stöpa alla i samma form?

Trångsynta människor är oresonliga, själviska, envisa och dogmatiska. Men är inte de flesta människor ibland oresonliga, själviska, envisa eller dogmatiska? Om sådana egenskaper blir en integrerande del av vår personlighet, kommer vi att bli trångsynta.

Hur är det med dig personligen? Ruskar du på huvudet åt somligas smak i fråga om mat? Vill du alltid ha sista ordet? Förväntar du att andra skall göra som du tycker när ni arbetar i grupp? I så fall kanske du skulle må väl av att ha lite socker i kaffet!

Men som nämndes i den förra artikeln kan intoleransen också ta sig uttryck i hätsk fördomsfullhet. En faktor som kan få fördomar att blomma upp är rädsla.

”En djup känsla av otrygghet”

Etnologer har forskat i människans förflutna för att utröna var och när rasfördomar har utvecklats. De har funnit att intolerans av detta slag inte förekommer hela tiden och inte heller är lika framträdande överallt. Den tyska naturvetenskapliga tidskriften GEO hävdar att rasmotsättningar blossar upp i kristider, då ”människor har en djup känsla av otrygghet och känner sin identitet hotad”.

Kan man säga att ”en djup känsla av otrygghet” är utbredd bland människor i våra dagar? Absolut. Mänskligheten skakas av den ena krisen efter den andra i en utsträckning som saknar motstycke i historien. Arbetslöshet, höjda levnadskostnader, överbefolkning, uttunningen av ozonskiktet, brottsligheten i storstäderna, föroreningen av dricksvattnet, risken för en global uppvärmning — allt sådant skapar en växande oro. Kriser ger upphov till oro, och överdriven oro banar väg för intolerans.

Sådan intolerans kan göra sig gällande exempelvis när olika kulturella och etniska grupper blandas med varandra, som skett i vissa delar av Europa på senare år. Enligt en rapport i National Geographic år 1993 hade västeuropeiska länder då tagit emot 22 miljoner flyktingar och invandrare. Många européer ”kände sig djupt oroade över det stora antalet nykomlingar” med avvikande språk, kultur eller religion, sades det i rapporten. Utlänningsfientliga strömningar har blivit ett växande problem i Belgien, Frankrike, Italien, Spanien, Storbritannien, Sverige, Tyskland och Österrike.

Hur är det då med de styrande i världen? Under 1930- och 1940-talen var intolerans en integrerande del av Adolf Hitlers ideologi, och tyvärr finns det än i dag vissa politiska och religiösa ledare som använder sig av intolerans för att tjäna sina egna syften. Så har skett i flera länder, till exempel Frankrike, Irland, Rwanda, Ryssland, USA och Österrike.

Undvik likgiltighetens snara

Om det är för lite socker i kaffet märker vi att något saknas, och om det är för mycket socker får vi en kväljande söt smak i munnen. Det förhåller sig på samma sätt med tolerans. Låt oss ta ett exempel.

En lärare vid ett amerikanskt college, David R. Carlin j:r, kom för en del år sedan på ett enkelt och effektivt sätt att få i gång diskussioner i sina klasser. Han gjorde ett uttalande som var stick i stäv mot elevernas uppfattning, medveten om att de skulle protestera. Resultatet blev en livlig diskussion. År 1989 skrev emellertid Carlin att metoden inte längre fungerade så bra. Varför inte? Därför att eleverna inte längre brydde sig om att argumentera, även om de inte höll med honom. Enligt Carlin hade de lagt sig till med ”skeptikerns bekväma tolerans” — en inställning präglad av fullständig likgiltighet.

Men är likgiltighet detsamma som tolerans? Om ingen bryr sig om vad andra människor tycker eller gör, då finns det över huvud taget inga normer. Normlöshet leder till apati — fullständig liknöjdhet. Hur kan sådana förhållanden uppstå?

Enligt docent Melzer kan apatin sprida sig i ett samhälle som godtar många olika typer av beteenden. Människor tror till sist att man kan uppföra sig hur som helst, att det är vars och ens ensak hur man vill leva. I stället för att lära sig att tänka och fråga sig vad som är rätt och orätt lär sig människor ofta att ”inte tänka alls”. De saknar den moraliska tåga som gör att man kan stå emot andras intolerans.

Hur är det med dig personligen? Kommer du ibland på dig själv med att visa prov på en liknöjd inställning? Skrattar du åt skämt som är oanständiga eller rasistiska? Låter du din tonåriga son eller dotter se videofilmer som förespråkar materialism eller omoraliskhet? Menar du att det är i sin ordning att dina barn spelar våldsbetonade dataspel?

En alltför tolerant anda leder till problem i familjen och samhället, eftersom ingen vet — eller bryr sig om — vad som är rätt och vad som är orätt. Den amerikanske senatorn Dan Coats varnade för ”den fälla som består i att förväxla tolerans med likgiltighet”. Tolerans kan leda till öppenhet och fördomsfrihet; för mycket tolerans — likgiltighet — till motsatsen.

Vad bör vi då tolerera, och vad bör vi inte tolerera? Hur kan vi uppnå sund balans? De frågorna tas upp i följande artikel.

[Bild på sidan 5]

Sträva efter att bevara balansen i olika situationer