Att klara av problem med känslorna

HAR du just nu någon svårt sjuk anförvant att ta hand om? I så fall kan det mycket väl hända att du brottas med förvirrande och oroande känslor. Vad kan du då göra? Låt oss se på några av de känslomässiga problem som vissa anhörigvårdare har haft att kämpa med och de praktiska råd som har hjälpt dem att klara av dem.

Förlägenhet. Ibland kanske den sjuke uppför sig på ett sätt som gör dig förlägen inför andra människor. Att du förklarar för vänner och grannar hur sjukdomen yttrar sig kan emellertid hjälpa dem att förstå den sjukes beteende och kan också få dem att visa ”medkänsla” och tålamod. (1 Petrus 3:8) Försök om möjligt att få kontakt med andra familjer som befinner sig i en liknande situation. Du kanske känner dig mindre generad om ni får möjlighet att utbyta tankar och erfarenheter. Sue förklarar vad som hjälpte henne: ”Jag tyckte så synd om min far — det överskuggade alla känslor av förlägenhet. Hans sinne för humor var också till stor hjälp.” Ja, en god portion humor — såväl från den sjukes sida som från vårdarens — är ett fantastiskt hjälpmedel mot spända nerver. — Jämför Predikaren 3:4.

Rädsla. Okunnighet om sjukdomen och dess verkningar kan vara fruktansvärt skrämmande. Rådfråga därför om möjligt en fackman om vad ni kan förvänta er under det fortsatta sjukdomsförloppet. Ta sedan reda på hur du skall vårda den sjuke under dessa omständigheter. Det som framför allt hjälpte Elsa att komma över sin rädsla var att tala med andra anhöriga och sjukhuspersonalen om vad som var att vänta när den sjukes tillstånd försämrades. Jeanny ger rådet: ”Erkänn och ta itu med din rädsla. Rädslan för vad som kan hända är ofta värre än verkligheten.” Doktor Ernest Rosenbaum rekommenderar att vad orsaken till rädslan än är, bör man ”tala om den så snart den uppstår”. — Jämför Ordspråken 15:22.

Sorg. Det är inte lätt att klara av sorg, i synnerhet inte när man vårdar en kär anförvant. Du kanske sörjer förlusten av ett gott kamratskap, speciellt om den sjuke inte längre kan tala, förstå vad du säger eller känna igen dig. Andra har ibland svårt att förstå sådana känslor. Att tala med en förstående vän som lyssnar med tålamod och medkänsla kan kännas som en stor befrielse. — Ordspråken 17:17.

Vrede och besvikelse. Sådana känslor är en naturlig reaktion när man tar vård om en allvarligt sjuk person som ibland kan vara svår att ha att göra med. (Jämför Efesierna 4:26.) Försök att tänka på att det ofta är sjukdomen och inte den sjuke som bär skulden för det besvärliga beteendet. Lucy berättar: ”När jag blev riktigt arg, började jag alltid gråta. Men sedan försökte jag tänka på hans tillstånd och sjukdom. Jag visste att han behövde min hjälp. Det gjorde det lättare för mig att fortsätta.” Sådan ”insikt” kan ”bromsa” eller dämpa din vrede. — Ordspråken 14:29; 19:11.

Skuldkänslor. Skuldkänslor är mycket vanliga bland personer som vårdar sjuka anhöriga. Men tänk på att du utför en nödvändig men mycket svår uppgift. Acceptera att du inte alltid kan reagera perfekt i ord och handling. Bibeln ger oss påminnelsen: ”Vi felar alla många gånger. Om någon inte felar i ord, är denne en fullkomlig man, i stånd att också tygla hela sin kropp.” (Jakob 3:2; Romarna 3:23) Låt inte skuldkänslor hämma din initiativkraft. När du känner dig bedrövad över något som du sagt eller gjort, kommer ett enkelt ”Förlåt” säkert att göra att både du och den sjuke känner er bättre till mods. En man som hjälpte till att sköta en sjuk släkting ger rådet: ”Gör så gott du kan under rådande omständigheter.”

Nedstämdhet. Nedstämdhet är en mycket vanlig — och förståelig — reaktion hos personer som tar hand om en svårt sjuk anförvant. (Jämför 1 Thessalonikerna 5:14.) En vårdare som själv lidit av nedstämdhet förklarar vad som hjälpte henne: ”Många tackade oss för det arbete som vi utförde. Några enkla ord av uppmuntran kan ge en kraft att fortsätta när man känner sig trött eller deprimerad.” Som det sägs i Bibeln: ”Oro i en mans hjärta böjer ner det, men ett gott ord får det att glädja sig.” (Ordspråken 12:25) Andra kanske inte alltid tänker på att du behöver uppmuntran, så ibland kanske du måste ge uttryck åt den ”oro” som du känner i ditt hjärta för att andra skall ge dig ”ett gott ord” av uppmuntran. Om din nedstämdhet är långvarig eller övergår i depression, kan det emellertid vara förståndigt att tala med en läkare.

Maktlöshet. Du kanske känner dig maktlös inför sjukdomens nedbrytande inverkan. Försök att acceptera situationen. Inse dina begränsningar — du kan inte göra något åt sjukdomen, men du kan ge den sjuke kärleksfull vård. Kräv inte fullkomlighet av dig själv, den du vårdar eller dina närmaste. En balanserad inställning lindrar inte bara din maktlöshet, utan underlättar också ditt arbete. Många som har vårdat en kär anförvant ger det kloka rådet: Lär dig att ta en dag i taget. — Matteus 6:34.

[Infälld text på sidan 8]

”Erkänn och ta itu med din rädsla. Rädslan för vad som kan hända är ofta värre än verkligheten”

[Ruta på sidan 7]

Uppmuntrande ord från sådana som vårdat sjuka anhöriga

”OROA dig inte över att du ibland har negativa tankar om dig själv. Det är helt normalt under sådana omständigheter. Men du bör definitivt inte stänga in dina känslor. Anförtro dig åt någon och tala om hur du känner det. Försök att få lite avkoppling, om det alls är möjligt — till exempel genom att åka bort några dagar — så att du kan vila upp dig.” — Lucy, som har hjälpt många patienter och anhöriga på den klinik där hon arbetar.

”Om det finns släktingar eller vänner som kan och vill hjälpa till, så låt dem göra det. Det är mycket viktigt att du inte försöker bära hela bördan själv.” — Sue, som skötte sin far tills han dog i Hodgkins sjukdom.

”Försök att uppodla ditt sinne för humor.” — Maria, som hjälpte till att sköta en kär vän, som dog i cancer.

”Håll dig andligt stark. Håll dig tätt intill Jehova, och be oupphörligt. (1 Thessalonikerna 5:17; Jakob 4:8) Han kommer att ge dig hjälp och tröst genom sin ande, sitt ord, sina jordiska tjänare och sina löften. Försök att organisera ditt arbete så bra som möjligt. Det är till exempel till god hjälp att göra upp ett schema över medicineringen och en lista över dem som skall hjälpa till.” — Hjalmar, som skötte sin döende svåger.

”Lär dig allt du kan om sjukdomen. Det kommer att hjälpa dig att inse vad du kan förvänta av den sjuke och av dig själv och hur du skall sköta honom eller henne på bästa sätt.” — Joan, vars man lider av Alzheimers sjukdom.

”Inse att andra har varit i samma situation som du och att Jehova kan hjälpa dig att klara av problemen, vad som än händer.” — Jeanny, som skötte sin man innan han dog.

[Bild på sidan 8]

För att dämpa din oro bör du ta reda på så mycket du kan om sjukdomen

[Bild på sidan 9]

Att tala med en förstående vän kan vara till stor hjälp