Vad vi bör veta om gatugäng
Wade, som tidigare var med i ett gatugäng i Kalifornien, säger: ”Vi var bara några grabbar som bodde i samma kvarter. Vi började i skolan samtidigt. Felet var att vi inte fattade de rätta besluten.”
GATUGÄNG börjar ofta som kamratgrupper. Ungdomar i de tidiga tonåren eller ännu yngre samlas i ett gathörn. De gör saker och ting tillsammans och slår sig sedan ihop för att skydda sig mot ett mer etablerat gäng i närheten. Men snart börjar gruppens moral att sjunka till de mest våldsbenägna medlemmarnas nivå, och den blir inblandad i farliga kriminella aktiviteter.
Ett rivaliserande gäng från en annan gata kanske börjar betrakta den nya gruppen som sin fiende. Förbittringen tar sig uttryck i våld. Narkotikahajar utnyttjar gänget för knarklangning. Andra kriminella handlingar följer.
Luis var bara 11 år när han och några kamrater bildade ett gäng. Vid 12 års ålder började han använda droger. När han var 13 blev han arresterad för första gången. Han var med vid bilstölder, inbrott och väpnade rån och hamnade i fängelse gång på gång för ligaslagsmål och gatuupplopp.
Ibland kan man bli förvånad när man får höra vilket slags människor som tillhör gatugäng. Martha, en prydlig, högpresterande gymnasieelev, hade fina betyg och uppförde sig väl i skolan, men ändå var hon ledare för ett gäng som langade marijuana, heroin och kokain. Det var inte förrän en av hennes vänner blev skjuten med flera skott och dödad som hon blev rädd och förändrade sitt liv.
Varför ungdomar går med i gäng
Förvånande nog säger en del ungdomar att de gick med i ett gäng för att få kärlek. De längtade efter kamratskap och närhet, som de inte fann hemma. Hamburgtidningen Die Zeit förklarar att ungdomar i gatugängen försöker finna den trygghet som de inte har lyckats finna någon annanstans. Eric, som var med i ett gäng när han var yngre, säger: ”Om man inte får kärlek i hemmet, går man ut och letar efter något bättre.”
En far, som själv varit medlem av ett gäng, skriver beträffande sina ungdomsupplevelser: ”Jag kom i fängelse flera gånger för förargelseväckande beteende, gängslagsmål, upplopp och slutligen mordförsök.” När han längre fram fick sin lille son Ramiro, hade han sällan någon tid över för pojken. När Ramiro blev äldre, gick han också med i ett gäng och blev arresterad av polisen efter ett gatuslagsmål. När hans far krävde att han skulle lämna gänget, skrek han: ”De är min familj nu!”
En sjuksköterska på ett sjukhus i Texas, som under lite mer än ett år hade talat med 114 skottskadade ungdomar, sade: ”Det är konstigt. Jag tror inte att jag har hört någon enda av dem fråga efter sin mor eller någon annan familjemedlem.”
Betecknande nog är det inte bara barn från fattigare stadsdelar som är med i ungdomsgäng. För några år sedan skrev den kanadensiska tidskriften Maclean’s att polisen hade funnit att det i samma gäng fanns ungdomar både från de rikaste och från de fattigaste områdena i staden. Även om dessa ungdomar har olika bakgrund, går de med i gänget av ungefär samma skäl — de söker någon sorts familjegemenskap som de inte har funnit i sitt eget hem.
I vissa områden växer ungdomar upp med inställningen att gänglivet är det normala sättet att leva. Sextonårige Fernando förklarar: ”De tror att gänget kommer att hjälpa dem att lösa alla problem. De tänker: ’Jag skall skaffa mig kompisar. De är stora och starka och har vapen. De kommer att skydda mig, så att ingen kan göra mig något.’” Men när de har gått med i gänget, finner de snart att detta gör dem till måltavla för gängets fiender.
Ungdomsgäng florerar ofta i områden där det är ont om pengar och gott om skjutvapen. Massmedierna berättar om storstadsskolor där två tredjedelar av eleverna lever i enföräldersfamiljer. Ibland är elevens förälder narkotikamissbrukare och kommer inte hem på natten, och eleven kanske dessutom måste gå med sitt eget faderlösa barn till dagis innan hon går till skolan på morgonen.
Kaliforniens guvernör, Pete Wilson, säger: ”Vi har enorma problem här, för många barn växer upp utan en far, utan en manlig rollförebild som kan ge dem kärlek, vägledning, fostran och värderingar, och de har ingen känsla av självaktning eller respekt för andra.” Han menar att denna oförmåga hos somliga ungdomar att sätta sig in i andra människors situation är förklaringen till att de ”förefaller kunna skjuta ihjäl en människa utan minsta samvetskval”.
Men även om bristen på familjegemenskap, uppfostran och goda föredömen i hög grad bidrar till ökningen av antalet ungdomsgäng, är också andra faktorer inbegripna, till exempel TV-program och filmer som framställer våld som en lättvindig lösning på alla problem, ett samhälle som ofta stämplar de fattiga som misslyckade och ständigt påminner dem om att de inte har råd att göra sådant som andra gör samt det växande antalet enföräldersfamiljer, i vilka en överansträngd ung mamma måste kämpa för att försörja ett eller flera barn som inte har någon tillsyn. En kombination av alla eller de flesta av dessa faktorer, och kanske ännu fler, har lett till att gatugäng har blivit ett växande globalt problem.
Det är svårt att bryta sig loss
En del ungdomar lämnar naturligtvis så småningom gänget och börjar ägna sig åt andra aktiviteter. Andra kanske flyttar till en annan plats och kommer därigenom ifrån gänglivet. Men ofta är det faktiskt inte så lätt att bryta sig loss från ett gäng.
I många fall måste en medlem ta emot stryk av flera andra medlemmar innan han får lämna gänget levande. Det har till och med hänt att en del som har velat komma ifrån vissa gäng har varit tvungna att finna sig i att bli skjutna. Om de överlevde, fick de lämna gänget! Är det värt att utstå sådan misshandel för att komma ifrån ett gäng?
En före detta gängmedlem säger som förklaring till att han ville bryta sig loss: ”Fem av mina kompisar är redan döda.” Ja, livet som gängmedlem kan vara oerhört farligt. Tidskriften Time skrev beträffande en före detta medlem av ett gäng i Chicago: ”Under sina sju år på brottets bana har han blivit skjuten i magen, slagen i huvudet med en järnvägssliper, fått armen bruten i ett slagsmål och suttit i fängelse två gånger för bilstölder. ... Men nu, när han äntligen har rättat till sitt liv, är till och med hans tidigare vänner ute efter honom.”
Ett bättre liv
Eleno, som bor i Brasilien, var tidigare medlem av ett gäng som slogs med knivar och ibland också använde skjutvapen. Han kände sig missgynnad och orättvist behandlad och fann därför nöje i att attackera människor och slå sönder saker och ting. Så började en arbetskamrat tala med honom om Bibeln. Lite längre fram var Eleno med vid en av Jehovas vittnens sammankomster, och där träffade han en av sina forna kamrater som hade lämnat gänget och även en medlem av ett rivaliserande gäng. De hälsade på varandra som bröder — något som skulle ha varit fullständigt otänkbart tidigare.
Händer sådant i det verkliga livet? Ja, det gör det faktiskt! En representant för Vakna! resonerade nyligen med tidigare medlemmar av några av de större gängen i Los Angeles vilka nu tjänar i församlingar av Jehovas vittnen. Efter att ha deltagit i ett samtal i flera timmar gjorde en av dem en paus, lutade sig tillbaka i stolen och sade: ”Tänk, här sitter före detta medlemmar av Bloods och Crips och älskar varandra som bröder!” De var alla överens om att förändringen från hänsynslösa gängmedlemmar till personer som var omtänksamma och kärleksfulla berodde på att de genom ett noggrant studium av Bibeln hade lärt känna gudaktiga principer.
Skulle detta kunna hända nu på 1990-talet? Kan gängmedlemmar verkligen göra sådana förändringar nu? Ja, det kan de, om de är villiga att undersöka det uppmuntrande budskap som finns i Guds ord och sedan bringa sina liv i överensstämmelse med Bibelns principer. Om du råkar vara medlem av ett gäng, varför då inte överväga att göra sådana förändringar?
Bibeln ger oss uppmaningen: ”Ni skall lägga bort den gamla personligheten, som svarar mot ert tidigare uppförande och ... ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet och lojalitet.” (Efesierna 4:22–24) Hur kan vi få denna nya personlighet? Bibeln svarar att genom ”exakt kunskap” kan vår personlighet ”förnyas efter bilden av honom [Gud] som har skapat den”. — Kolosserna 3:9–11.
Är det värt besväret att försöka göra förändringar? Ja, det är det verkligen! Men om du är medlem av ett gatugäng, kommer du troligtvis att behöva hjälp för att göra sådana förändringar. Det finns människor i ditt grannskap som med glädje kommer att bistå dig. Föräldrarna är emellertid ofta de som har de bästa utsikterna att påverka sina barn i positiv riktning. I nästa artikel skall vi därför se vad föräldrar kan göra för att skydda sina barn mot gatugäng.
[Bild på sidan 7]
Före detta medlemmar av rivaliserande gäng är nu förenade tack vare Bibelns sanning