Hemliga arkiv öppnas

FRÅN VAKNA!:S KORRESPONDENT I ITALIEN

”Vatikanen öppnar inkvisitionens arkiv.” Så har massmedier presenterat nyheterna om att forskare fått tillträde till de arkiv som tillhör Vatikanens kongregation för lära och tro, fram till 1965 känd som Sanctum officium (Det heliga ämbetet).

DET uppgavs att åtgärden skulle betraktas ”inom ramen för en lång och genomtänkt historisk revideringsprocess, som Johannes Paulus II vill fullborda före år 2000”.a Varför är man så intresserad av de här arkiven? Vilka hemligheter tror man att de gömmer?

”Det heliga ämbetet” upprättades av påven Paul III år 1542. Detta påvliga organ för att betvinga ”kätteriet” kallades också romerska inkvisitionen för att skilja det från spanska inkvisitionen, som infördes 1478.b Kardinalkongregationen, som kom till 1542, hade till syfte att ”ägna sig åt kätteriproblemet i hela kristenheten”, förklarar Adriano Prosperi, som är en auktoritet på området. Av de inkvisitioner som var i funktion under 1500-talet är det bara den romerska inkvisitionen som fortfarande är verksam, om än under ett annat namn och med andra uppgifter.

Inkvisitionens protokoll och andra anteckningar sammanfördes i ett register. De kom så småningom att utgöra Det heliga ämbetets hemliga arkiv. Delar av Roms befolkning gjorde år 1559 uppror och plundrade arkiven för att ”fira” påven Paul IV:s död. Denne påve betraktades som den romerska inkvisitionens främste förespråkare. Sedan Napoleon I hade erövrat Rom år 1810, lät han flytta arkiven till Paris. Både vid detta tillfälle och när dokumenten senare skulle återlämnas till påven gick mycket material förlorat eller förstördes.

Vad innehåller de?

De mer än 4.300 dokument som utgör arkiven fyller två rum i närheten av Peterskyrkan. Enligt chefen för Det heliga ämbetet, kardinal Joseph Ratzinger, har det material som arkiven innehåller indirekt samband med historiska tvistefrågor, men ”de är huvudsakligen av teologisk natur”.

Det är en allmän uppfattning bland historikerna att man inte kan vänta sig några stora avslöjanden. Professor Prosperi förklarar att de officiella protokollen från den romerska inkvisitionens sammanträden är bevarade men att ”rapporter, anteckningar, förteckningar och nästan alla rättegångshandlingar saknas. De flesta förstördes mellan 1815 och 1817 i Paris på order av monsignore Marino Marini, som sändes från Rom för att hämta tillbaka dokumenten som Napoleon hade tagit.”

Vatikanen har gett forskare tillgång till handlingar som avser tiden före Leo XIII:s död i juli 1903, om de kan förete rekommendationsbrev från religiösa eller akademiska auktoriteter.

Kritiska röster

Nyheten om att arkiven skulle öppnas mottogs visserligen överlag med tillfredsställelse, men kritiska röster höjdes också. Den katolske teologen Hans Küng funderar över varför bara dokument från tiden före 1903 skulle få lämnas ut och undrar: ”Kan det vara därför att just 1903 blir särskilt intressant, eftersom Pius X precis det året hade satt sig på påvetronen och inlett en kampanj mot modernisterna, en kampanj som skulle kräva som sina offer en hel rad teologer och vålla svårigheter för biskoparna i Italien, Frankrike och Tyskland och stöta bort otaliga människor från kyrkan?”

Även om inkvisitionen bytt namn och nu kallas ”Kongregationen för lära och tro” och arkiven har öppnats, menar rättshistorikern Italo Mereu att ”det arbete den utför är detsamma som det den gamla inkvisitionen utförde, med samma gamla metoder”, som till exempel att inte tillåta dem som är föremål för utredning att se handlingar som gäller dem.

”Ingenting [är] hemligt som inte skall bli känt”

Historikerna tror på det hela taget inte att de kommer att göra några sensationella upptäckter i ”inkvisitionsarkiven”. Men det är betecknande att katolska kyrkan känner sig tvungen att ge efter för den allmänna opinionens bedömning.

Vad som är långt viktigare är emellertid vad Gud menar i saken. I sin egen rätta tid kommer han att avkunna domen över en religion som har gjort anspråk på att vara kristen men som i århundraden har överträtt Guds bud och våldfört sig på själva andemeningen i vad Jesus lärde genom att leda häxprocesser med hjälp av den ondskefulla inkvisitionen. I dessa har ett oräkneligt antal oskyldiga människor blivit fasansfullt torterade och mördade, helt enkelt därför att de inte kunde godta kyrkans läror eller sedvänjor. — Matteus 26:52; Johannes 14:15; Romarna 14:12.

Oavsett hur ingående forskarna undersöker arkiven kommer deras analys alltid att förbli ofullständig. Å andra sidan är det så att ”det finns inte någon skapelse som är osynlig för honom [Gud], utan allting ligger naket och blottat inför ögonen på honom som vi har att avlägga räkenskap för”. (Hebréerna 4:13) Det är därför som Jesus med hänsyftning på de religiösa ledarna som motstod honom kunde säga till sina lärjungar: ”Frukta därför inte för dem; för ingenting är övertäckt som inte skall bli avtäckt och ingenting hemligt som inte skall bli känt.” — Matteus 10:26.

[Fotnoter]

[Bildkällor på sidan 12]

Det heliga ämbetets palats, Rom

Teckningar: Ur boken Bildersaal deutscher Geschichte