Utmaningarna med ett enat Tyskland

FRÅN VAKNA!:S MEDARBETARE I TYSKLAND

”NÄR mina föräldrar och jag åkte bil över gränsen från Östtyskland in i Västberlin, såg vi många människor stå på broarna ovanför autobahn och vinka och ropa”, påminner sig Ronny. ”Vi gick omkring i affärskvarteren runt Kurfürstendamm i Västberlin, och så fort folk förstod att vi kom från Östtyskland, köpte de något att dricka till oss. Alla var i feststämning.” Det var den 10 november 1989, dagen efter det att Berlinmuren fallit.

Feststämningen sträckte sig utanför Berlin och omfattade hela Öst- och Västtyskland, som då var två separata länder. Die Wende — som avser den vändpunkt eller den fredliga revolution som ledde till det totalitära Östtysklands kollaps — kom som en ren överraskning för de flesta. Åratal senare tycker många fortfarande att ”die Wende” är det bästa som hänt de senaste 50 åren. Lyckoruset har naturligtvis fått ge vika för verkligheten, och därför frågar vi oss: Hur har livet förändrats efter ”die Wende”? Kan vi lära oss något av det som har hänt?

Kalla krigets slut

För de flesta tyskar innebar Berlinmurens fall en stor lättnad. Enligt vissa källor fick närmare ett tusen människor sätta livet till vid den dödsbringande gränslinjen mellan Öst och Väst. I oktober 1990 återförenades de båda tyska länderna till en enda stat, Förbundsrepubliken Tyskland, med en befolkning på omkring 80 miljoner. Tyska demokratiska republiken (DDR) — som ofta kallades Östtyskland — upphörde att existera bara 41 år efter sin tillblivelse. Det område som DDR innehade är nu uppdelat i sex delstater som kallas de nya delstaterna.

Omvärlden såg med förvåning på när ”die Wende” påskyndade det kommunistiska blockets sammanbrott, Warszawapaktens upplösning och det kalla krigets slut. De antagonistiska supermakternas trupper, som hade bevakat varandra över den inomtyska gränslinjen i omkring 40 år, drog sig undan från tysk mark. De här händelserna ägde rum utan att ett enda skott avlossades.

Efter återföreningen svepte förändringens dramatiska vindar fram över Tyskland, och de påverkade huvudsakligen livet i de nya delstaterna. För många var förändringen mer dramatisk än väntat.

Äntligen frihet!

Det som befolkningen i DDR önskade sig mest av allt av ”die Wende” var frihet. Och det är inte att undra på, eftersom den totalitära regimen hade hållit sina undersåtar i tvångströja. Före vändpunktens dagar var det svårt eller helt omöjligt att få visum för att passera den inomtyska gränsen. Plötsligt förändrades det. En kvinna utropade: ”Tänk er bara — vi kan åka till Amerika!” Att kunna återse släktingar och vänner på andra sidan gränsen förblir för många människor en orsak till tacksamhet.

Friheten tillåter inte bara östtyskar att resa till Väst, utan också västerlänningar att resa till Öst. Därför har turistattraktioner i de nya delstaterna nu så att säga återfått sin plats på kartan. Turister kan till exempel besöka Wittenberg, där Martin Luther satte i gång den reformation som gav upphov till protestantismen. Vidare har vi Meissen, en stad som är berömd för sitt handgjorda porslin, och Weimar, som en gång i tiden var hemstad för två av Tysklands mest framstående författare, Johann Wolfgang von Goethe och Friedrich von Schiller. År 1999 var Weimar Europas kulturhuvudstad — den första staden i det tidigare kommunistiska blocket som fått en sådan ära.

Hur är det då med yttrandefriheten? I de nya delstaterna kan man nu tala öppet utan att behöva vara rädd för att avlyssnas av Stasi, den statliga säkerhetstjänsten. Och mannen på gatan är glad över att han själv obehindrat får välja vilka TV-program han vill se och vad han vill läsa. Matthias minns: ”När jag gick i skolan konfiskerades alla böcker från Väst som vi kunde få tag i.”

Och religionsfriheten? I DDR motarbetades religionen, och två av tre medborgare var inte anslutna till något religionssamfund. Hela det återförenade Tyskland har nu åtnjutit religionsfrihet i mer än tio år, den längsta perioden sedan Hitler började göra inskränkningar på religionen 1933. Men att det råder religionsfrihet betyder inte att religionen är populär. De ledande kyrkosamfunden har under någon tid klagat på minskat inflytande, och ”die Wende” påskyndade den trenden. Jehovas vittnen däremot, som var förbjudna och förföljda av den totalitära regimen, har utökat sin verksamhet. Under de senaste tio åren har 123 Rikets salar och 2 sammankomsthallar byggts av vittnena i de nya delstaterna.

Byggande i alla former har antagit enorma proportioner i de nya delstaterna. Berlin har återigen blivit huvudstad och genomgår en gigantisk ansiktslyftning. I alla de nya delstaterna förbättras infrastrukturen, vilket inbegriper stora satsningar på vägar och järnvägar. En hel del har gjorts för att rena miljön och höja standarden på hälso- och socialvården till västerländska normer. De flesta som bor i de nya staterna håller med om att de nu har en högre levnadsstandard.

”Det var goda tider”

Men somliga ser ändå tillbaka på tiden före vändpunkten med nostalgiska känslor. ”Det var goda tider”, förklarar en kvinna. Men vad skulle kunna vara gott med att leva i en diktatur? Somliga säger att livet var förutsebart och tryggt. Många uppskattade de nära banden mellan vänner och grannar, känslan av att hjälp och stöd aldrig var långt borta. Enligt institutet för opinionsundersökning i Allensbach ”ger diktaturer sina medborgare en känsla av moralisk överlägsenhet och trygghet”. När diktaturen i DDR försvann, flög också samhörighetskänslan sin kos.

Ett annat exempel: På 1980-talet hölls priserna på basvaror och tjänster nere, och alla hade arbete. ”En småfranska brukade kosta fem pfennig, men nu kostar den åtminstone tio gånger så mycket”, klagar Brigitte. Så snart konkurrensen i marknadsekonomin infördes blev tusentals statligt ägda affärsföretag utkonkurrerade, och det åstadkom arbetslöshet. Det tidigare Östtyskland har dubbelt så hög arbetslöshet som de västra delarna.

Hittills har återföreningen kostat uppskattningsvis 8.000 miljarder kronor. Och ännu återstår mycket. Vem betalar notan? Utgifterna täcks delvis av en särskild skatt. ”Die Wende” har således inte bara berört tyskens hjärta, utan också hans plånbok! Har det varit mödan värt — väl använda pengar? Majoriteten ser återföreningen som positiv och värd besväret, en bedrift att vara stolt över.

Vad kan vi lära?

”Die Wende” har visat att övergången från en styrelseform till en annan inte tillfredsställer alla. Många människor — också de som tycker att ”die Wende” varit värd kostnaderna — har upptäckt att livet i ett konkurrensbetonat kapitalistiskt samhälle kan vara precis lika frustrerande som livet under en totalitär regim. Frihet och välstånd är naturligtvis något önskvärt. Men om följden också är en kall och likgiltig livsstil, kan lyckan bli kortvarig.

I en färsk rapport från Dessau i det tidigare Östtyskland heter det: ”Ett årtionde har gått efter återföreningen, och miljarder DM har använts för att föra området ur sitt dystra förflutna.” Men ändå verkar många inte vara nöjda med resultaten så här långt.

Institutet i Allensbach förklarar att många hoppas att det ”förutom alternativen fri marknadsekonomi och planekonomi kanske finns ett tredje sätt” att sköta mänsklighetens angelägenheter. Detta hopp för tankarna till det hopp som Jehovas vittnen har.

Jehovas vittnen tror inte att något politiskt eller ekonomiskt system utformat av människor någonsin kommer att tillfredsställa mänsklighetens alla behov. Vittnena tror att dessa behov endast kan tillgodoses av Skaparens messianska kungarike. Enligt Bibeln skall denna himmelska regering inom kort upprätta ett kärleksfullt och rättfärdigt styre över hela jorden. Guds kungarike kommer att förena alla jordens nationer och åstadkomma att inte bara Tyskland, utan hela mänskligheten, lever i fred. Vilken välsignelse detta kungarike blir! — Daniel 2:44.

[Karta på sidan 23]

(För formaterad text, se publikationen)

Bonn

Berlin

Wittenberg

Weimar

[Bild på sidan 24]

Rivningen av Berlinmuren och öppnandet av gränserna hälsades med allmän lättnad

[Bildkälla]

Foto: Landesarchiv Berlin

[Bilder på sidan 24]

Checkpoint Charlie, Berlins symbol för det kalla kriget, före och efter

[Bildkälla]

Foto: Landesarchiv Berlin

[Bild på sidan 25]

Berlin, som nu återigen är huvudstad i landet, genomgår en ansiktslyftning

[Bild på sidan 25]

Jehovas vittnen har hittills byggt 123 Rikets salar i de nya delstaterna