48 STEFANUS
”Full av tro och helig ande”
STEFANUS var i en otroligt skrämmande situation. Han stod inför judarnas högsta domstol, Sanhedrin. Samma domstol hade dömt Jesus till döden bara några månader tidigare. Men trots att Stefanus visste att han riskerade att dö var han helt lugn. Bibeln säger att ”hans ansikte var som en ängels ansikte”. Stefanus var ju en helt vanlig människa, så hur kom det sig att han kunde vara så lugn? Han var modig och litade på Jehova.
Bibeln säger att Stefanus var ”full av tro och helig ande”. Apostlarna i Jerusalem litade på honom och gav honom ansvaret att sköta en del praktiska uppgifter i församlingen. En dag hamnade Stefanus plötsligt i en diskussion med några fanatiska judar, men han uttryckte sig så övertygande att de inte hade något att sätta emot. De blev så upprörda att de drog med sig honom till Sanhedrin. Så nu stod han där anklagad inför domstolen och visste att hans liv låg i deras händer.
Jesus hade lovat sina efterföljare att de skulle få hjälp i sådana här situationer. Han hade sagt: ”När man griper er för att utlämna er ska ni inte vara oroliga för vad ni ska säga. Säg det som ges er i den stunden, för det är inte ni som talar, utan den heliga anden.” (Mark. 13:11) Stefanus kände kanske till det här löftet, och i så fall hjälpte det honom säkert att vara modig. Och Jehova gav Stefanus helig ande när han stod där inför Sanhedrin. Han var så lugn och fridfull att andra tyckte att han såg ut som en ängel.
Domstolen bestod av 71 medlemmar, som alla var framstående och välutbildade ledare inom judendomen. De satt i tre rader i en halvcirkel i en imponerande sal, och två män antecknade allt som sades. Stefanus var anklagad för att ha hädat den mosaiska lagen och templet – allvarliga brott som kunde leda till dödsstraff. Översteprästen Kaifas vände sig till Stefanus och frågade: ”Stämmer det de säger?”
Stefanus började sitt försvar med att gå igenom Israels historia, från Abraham och framåt. Han pratade om Josef och lyfte fram att han hade blivit förföljd av sina egna bröder, som blev stamfäder i Israel. Sedan pratade Stefanus om Mose på ett respektfullt sätt och sa att folket hade vägrat att lyda honom. Dessutom berättade han detaljer om Mose som inte finns med någonstans i de hebreiska skrifterna.
Stefanus försvarstal visade att han hade stor respekt för anordningar som Jehova hade gett sitt folk, som lagen, tälthelgedomen och templet. Men samtidigt var Stefanus tydlig med att Guds folk gång på gång hade struntat i de representanter som Jehova hade skickat.
Stefanus försvarade sin tro inför en domstol som såg ner på honom och ville döda honom.
Stefanus insåg säkert att de obarmhärtiga män han hade framför sig inte skulle ge honom en rättvis dom. Och med hjälp av Jehovas heliga ande fick han modet att fördöma dem. I avslutningen på sitt försvarstal sa han: ”Ni är omedgörliga ... Ni motarbetar alltid den heliga anden. Ni gör precis som era förfäder.” De hade till och med avrättat ”den rättfärdige”, den profet som Mose hade förutsagt skulle komma. Den profeten var Jesus, alltså Messias, och Stefanus sa rätt ut att de hade ”förrått och mördat” honom.
Sanhedrins medlemmar blev ”ursinniga och började koka av ilska”. Men då gav Jehova Stefanus en uppmuntrande syn. Stefanus beskrev vad han såg: ”Jag ser himlen öppen och Människosonen stå på Guds högra sida.” Det här var droppen som fick bägaren att rinna över, och det bröt ut tumult i rättssalen. Varför reagerade de så starkt på just det här? Stefanus ord kan ha påmint om något som de hade hört bara några månader tidigare, när Jesus hade stått inför rätta. Då hade han förutsagt: ”Ni [ska] se Människosonen sitta på kraftens högra sida.” (Matt. 26:64) Det Stefanus sa visade att de här orden hade blivit verklighet – Jesus var nu i himlen tillsammans med Jehova!
De ursinniga styresmännen rusade mot Stefanus, släpade ut honom utanför staden och började stena honom. Stefanus, som kanske fortfarande såg Jesus i en syn, ropade ut: ”Herre Jesus, ta emot min ande.” Sedan bad han Jehova om en sista sak: ”Ställ dem inte till svars för den här synden!” Stefanus var lojal ända in i döden, och han blev den första kristna martyren. Men bland dem som var där och som ville att Stefanus skulle mördas fanns det en ung man som aldrig skulle glömma Stefanus sista ord. Den mannen kommer vi att läsa mer om i kapitel 50, 51 och 53.
Läs skildringen i Bibeln:
Prata om:
Hur visade Stefanus att han var modig och litade på Jehova?
Gräv djupare
1. Varför valde apostlarna att ge ansvaret att dela ut mat till Stefanus och andra män som var ”fyllda av ande och vishet”? (Apg. 6:3–5; bt s. 41, 42 § 17, 18) BILD A
Bild A
2. Vilken information om Mose finns bara i Stefanus tal och inte någon annanstans i Bibeln? (bt s. 48 § 13, fotnot)
3. Hur kunde Stefanus vara så lugn trots förföljelse? (w18.10 s. 32)
4. Betyder det som står i Apostlagärningarna 7:59 att Stefanus bad till Jesus? (w05 1/1 s. 31)
Fundera och praktisera
Stefanus ”var full av tro och helig ande” och ”hade Guds godkännande och var full av hans kraft”. Samtidigt var han villig att ta på sig en praktisk uppgift. (Apg. 6:2, 5, 8) Hur kan bröder som har talang och mycket ansvar i församlingen efterlikna honom? BILD B
Bild B
Stefanus bad för sina motståndare. Hur kan vi visa kärlek mot dem som motarbetar eller förföljer oss? (Matt. 5:44–48)
Hur kan du vara lika modig som Stefanus?
Se den större bilden
Vad lär den här skildringen dig om Jehova?
Hur hänger den här skildringen ihop med Jehovas avsikt?
Hur känner du för att Stefanus blev utvald till att styra med Jesus i himlen?
Ta reda på mer
Hur kan Stefanus exempel hjälpa dig att försvara din tro på ett modigt men respektfullt sätt?
”Stefanus – en man med ’Guds godkännande’ och ’full av hans kraft’” (bt s. 47–50 § 9–19)
Hur kan vi vara modiga som Stefanus om vi blir förföljda?