KAREA

[Karẹa] Betyder ”skallig”, ”skallighet”.

En man i Juda vars två söner, Johanan och Jonatan, var bland anförarna för Judas militärstyrkor. De levde när Babylons kung insatte Gedalja som ståthållare över de judéer som inte hade förts i landsflykt till Babylon efter Jerusalems ödeläggelse 607 f.v.t. (2Ku 25:21–23; Jer 40:7, 8)