VEKSAXAR

Redskap av guld som användes i förbindelse med de lampor som fanns på tältboningens och templets lampställ. (2Mo 25:37, 38; 37:23; 4Mo 4:9; 1Ku 7:48, 49; 2Kr 4:19–21) Ordet veksax är en återgivning av det hebreiska ordet melqachạjim, som är en dualisform (tvåtalsform) och avlett av en rot som betyder ”ta”. Dualisformen tyder på att det är fråga om ett redskap som bestod av två delar. I Jesaja 6:6 betecknar melqachạjim den ”tång” med vilken en av seraferna tog ett glödande kol från altaret.

Det görs åtskillnad mellan ”veksaxarna” och ”ljussläckarna” som användes i förbindelse med lampstället i templet. (1Ku 7:49, 50; 2Kr 4:21, 22) Det finns inte någon närmare beskrivning av dessa redskap i Bibeln, men veksaxarna kan ha använts till att hålla de brända lampvekarna med, medan ljussläckarna kan ha varit saxliknande redskap som användes till att klippa av den utbrända delen av veken. I tältboningen lade man med hjälp av veksaxarna de avklippta delarna i fyrfat, som tydligen hade gjorts för det ändamålet, och där låg de till dess att man gjorde sig av med dem. (2Mo 37:23)