Jehovas vittnens historia i våra dagar

Del 13 — Förkämpar för yttrandefriheten och friheten att tillbedja Gud

PREDIKANDET av budskapet om Jehovas rike över hundratals radiostationer i Nord- och Sydamerika, Europa, Afrika och Australien var särskilt livligt under ett tiotal år med början 1927. Det särskilt utvidgade kommersiella radionät, som hopkopplades av radiobolaget NBC i samband med det internationella konventet i Toronto i Ontario i Kanada år 1927, utnyttjades först med mycket god verkan, och år 1928 togs för första gången Vakttornets särskilda, mycket större radionät i bruk vid det internationella konventet i Detroit i Michigan det året, och dessa utsändningar blev också mycket lyckade. Sällskapet beslöt därför att varje vecka sända ett program över vad man kallade ”Vakttornets radionät” om trettio stationer, och på så sätt fick också under flera månader stora lyssnarskaror i Kanada och Förenta staterna tillfälle att en gång i veckan höra ett entimmesprogram, som sändes ut från studiolokalerna vid Vakttornets station WBBR i staden New York (Staten Island). Det program, som sändes varje söndag under ”Vakttornstimmen”, omfattade ett föredrag av domare Rutherford, och detta föregicks och avslutades med musik av WBBR:s orkester bestående av bröder ur Betelfamiljen. Dessa utsändningar över radionätet började den 18 november 1928 och fortsatte under 1929 och 1930.a

År 1931 började Sällskapet att varje vecka, medelst på elektrisk väg gjorda inspelningar, över inalles 250 radiostationer sända en serie femtonminutersföredrag av domare Rutherford.b År 1932 utvidgades radioverksamheten till att omfatta 340 stationer, som vecka efter vecka sände ut de bibliska föredragen, vilka avslöjade den avfälliga religionen. Under 1933 nåddes en höjdpunkt, då Sällskapet lät höra sin internationella radioröst över 408 stationer på sex kontinenter — i Argentina, Australien, Kanada, Kina, Frankrike, Sydafrika, Estland (varifrån det även sändes föredrag på svenska), Uruguay och Alaska, på Kuba, Hawaiiöarna och Filippinerna och i Förenta staterna. Under bara det året utsändes 23.783 enstaka bibliska föredrag.c

Vad de romerska katolikerna angår, så proklamerade deras påve, Pius XI, 1933 såsom ett ”heligt år”, som skulle inleda en ny period av katolsk verksamhet för att bringa fred åt nationerna.

Samtidigt, på våren 1933, började amerikanska katoliker, ledda av sina kardinaler, biskopar och präster, en samfälld kampanj över hela Förenta staterna för att ”driva bort Rutherford från radion”. Vid denna tid var Rutherfords röst den mest välkända och den som man flitigast lyssnade till i radion i Amerika. Om prästerna hade känt sig besvärade, när representanter för Sällskapet Vakttornet delade ut millioner traktater utanför deras kyrkor i början av 1900-talet, så blev den plåga de nu kände tusenfalt större genom det ovederläggliga predikandet av bibelns budskap med tillhjälp av radiovågorna. Tack vare Vakttornets verkningsfulla radioutsändningar fortsatte skarorna av vittnen att snabbt växa till. Det kostade Sällskapet millioner dollar att använda detta meddelelsemedel, och bröderna lämnade frivilligt bidrag till denna verksamhet under den stora depressionens år i Amerika (1929—1935). Som vi nu ser det, när vi gör en återblick, var det under 1933 som hierarkien i Vatikanen och Jehovas vittnen drabbade samman i frågan om yttrandefriheten. Katolska förkämpar övade med all kraft påtryckning på radiostationerna och hotade dem med bojkott, för att tvinga dem till att vägra vittnena att mot ersättning göra bruk av deras utrustning.d

Den 23 april 1933 framförde domare Rutherford för första gången personligen över en särskild ”Vakttornskedja” om femtiofem kraftiga stationer sitt nu världsbekanta entimmesföredrag ”Det heliga årets inverkan på freden och välståndet”. Två månader senare, den 25 juni 1933, utsändes inspelningar av samma föredrag över 158 stationer, och man hade låtit trycka och dela ut fem millioner löpsedlar med en inbjudan att lyssna till föredraget, för att det skulle få en väldig åhörarskara, då det nu skulle radieras på nytt.e Verkan av den ursprungliga utsändningen den 23 april lät inte vänta på sig, och den präglades av bitterhet och hets. Vissa radiobolags chefer dukade under för den med kraft bedrivna katolska skrämseltaktiken och vägrade sända några fler Vakttornsprogram.

Några veckor senare vid ett offentligt möte i Plainfield i New Jersey, där Sällskapet Vakttornets president talade över ämnet ”Ofördragsamhet”, gavs ytterligare exempel på katolska våldsmetoder. Den officiella rapporten över mötet löd:

”Förföljelsen mot Jehovas vittnen i Plainfield, N. J., har givit anledning till ett offentligt föredrag, som hölls i en teaterbyggnad söndagen den 30 juli [1933] och sändes ut över många radiostationer. Talaren vid detta möte var bokstavligen omgiven av skjutvapen, i händerna på de sextio eller flera poliser, som objudna hade infunnit sig vid mötet och som varken var behövliga eller önskvärda, men som utan tvivel hade sänts dit på den katolska hierarkiens tillskyndan, för att söka ett tillfälle att förhindra mötet och möjligen också att röja talaren ur vägen.”f

Denna kränkning av yttrandefriheten och friheten att tillbedja Gud, här i Plainfield i New Jersey, gick alltför långt. I kampen om radiovågorna fortsatte Jehovas vittnen i slutet av 1933 och början av 1934 att i allmänhetens intresse driva på striden genom att över hela Förenta staterna samla namn på en petition ställd till kongressen i Washington, vari man på det kraftigaste protesterade mot skrämseltaktiken och hotelserna från katolskt håll till förfång för yttrandefriheten i radion. Man samlade 2.416.141 namnunderskrifter, och petitionen inlämnades till kongressen i Washington den 24 januari 1934. Kongressledamoten McFadden hade, understödd av andra, väckt en motion i kongressen för att stoppa sådan diskriminering och bojkott och andra hotelsemetoder, som man nu hade tillgripit i syfte att hindra utsändningen av radioprogram som var till nytta för allmänheten. Sällskapet framlade genom sina representanter en stor mängd bevismaterial till stöd för petitionen. Resultatet av denna aktion blev att kongressen antog en lag som föreskrev att alla elektriska meddelelsemedel skulle lyda under en ny förvaltningsnämnd kallad Federal Communications Commission. Denna nämnd satte ofördröjligen i gång med offentliga förhör, för att man till nästa kongressession skulle kunna lägga fram förslag till ytterligare lagstiftning beträffande radioutsändningar, om det visade sig behövligt.g Den 4 oktober 1934 inställde sig Sällskapet Vakttornets president personligen hos denna nya federala myndighet i Washington och framlade fakta beträffande den romersk-katolska hierarkiens olagliga ingripande mot Jehovas vittnens radioverksamhet. Trots dessa offentliga protester mot sådant olagligt ingripande utsände Sällskapet genom radion endast 20.743 bibliska föredrag under 1934, vilket var 3.040 färre än under rekordåret 1933, och detta gav bevis för den fördärvbringande verkan, som den fortsatta katolska skrämseltaktiken hade.h

Nedgången i fråga om antalet radioprogram som man kunde sända fortsatte, ty år 1935 sändes allt som allt 18.287 föredrag, eller 2.536 färre än under föregående år, som redan visat en nedgång. Jehovas vittnen fortsatte att driva på med kampen för yttrandefriheten och friheten att tillbedja Gud genom att över hela Förenta staterna samla namnunderskrifter på ännu en petition riktad till kongressen. Man lyckades få 2.284.128 underskrifter. Denna petition inlämnades till kongressen i januari 1935, men den beaktades inte alls.i Anordningar gjordes så för ett landskonvent av Jehovas vittnen i Washington D. C., som hölls 30 maj—3 juni 1935. Tjugo tusen människor mötte upp vid denna sammankomst för att höra domare Rutherfords enastående föredrag på söndagen den 2 juni över ämnet ”Världens styrelse”, som hölls i Washington Auditorium, varifrån det radierades över hela världen. Den 3 juni 1935 inlämnade Sällskapets president en besvärsskrift till Federal Communications Commission, i vilken man yrkade på att något mer skulle göras till försvar för yttrandefriheten.j

I förbigående kan nämnas, att detta konvent i Washington blev en riktig milstolpe med tanke på det nya ljuset över sanningen om den ”stora skaran” i Uppenbarelseboken 7: 9, ty det påvisades att medlemmarna i denna skara inte utgör en andlig andrarangsklass, som skall tagas till himmelen, utan att de är en jordisk klass, identisk med ”fåren” i profetian i Matteus 25:31—46, som man hade fått klarhet i år 1923, och med ”Jonadab”-klassen, som blev uppenbarad år 1932 i samband med att tredje boken i serien Rättfärdighetens triumf kom ut.k

Utifrån sett tycktes det som om vittnena höll på att förlora i kampen för yttrandefriheten. I september 1936 samlade man återigen över hela Förenta staterna namnunderskrifter för en tredje petition, som blev den största protestskrivelsen till regeringen i Washington mot dess oföretagsamhet i att ingripa mot de fortsatta ohederliga anslagen att undertrycka vittnena. Till stöd för denna slutliga protestl lämnades 2.630.001 namnunderskrifter in i Washington den 2 november 1936. Också denna protest förblev obeaktad.”a Men vittnena var inte utmanövrerade. Redan år 1933 vidtog de mått och steg för att på annat sätt bedriva sin offentliga föredragskampanj, om de slutligen skulle drivas bort från radion. Det året började Sällskapet tillverka bärbara elektriska transkriptionsmaskiner som användes för att återge radioinspelningarna (33 1/3 r/m) vid offentliga och mera privata möten. År 1933 hölls det 4.646 sådana möten, och antalet närvarande vid dessa uppgick till 240.434 personer.b Högtalarbilar byggdes också, för att Rikets budskap, intalat på skivor, bokstavligen skulle kunna tona ut på gator och öppna platser.c Detta slags föredragsverksamhet växte under 1930-talet och blev så småningom mycket omfattande. Det visade sig också att man på detta sätt fick mera påtagliga resultat än genom radioföredragen, eftersom man nådde en synlig åhörarskara, som fick ta emot undervisning.

Resultaten av denna föredragsverksamhet utan radions hjälp var så lovande, att Sällskapet år 1934 började framställa ett annat redskap för tjänsten, en bärbar grammofon, och låta göra en serie 4¹/₂ minuters skivor (78 r/m) med verkningsfulla bibliska föredrag.d Till en början användes denna bärbara grammofon i huvudsak i återbesöksarbetet, men den kom slutligen att i mycket stor utsträckning användas vid förstabesöken från hus till hus, och man framförde föredragen på förstugutrappor och vid dörrarna. Detta var verkligen ett nytt sätt att utföra predikandet på. Det spelade en stor roll vid 1937 års konvent i Columbus i Ohio, som samlade 25.000 personer söndagen den 19 september, vilka kom för att höra domare Rutherford framföra sitt betydelsefulla föredrag ”Trygghet”, som också radierades över 135 radiostationer. Vid detta konvent meddelades det historiska beslutet att Sällskapet självmant ämnade uppsäga alla kontrakt med kommersiella radiobolag efter den 31 oktober 1937.e Alla Jehovas vittnen borde i stället ägna tid och medel åt den långt effektivare verksamheten från hus till hus och använda de bärbara grammofonerna, medelst vilka fler än nittio olika bibliska föredrag kunde framföras, och så skulle millioner människor få höra och lära känna bibelns sanning. Arbetet med grammofonerna tog ny fart, vilket framgår av rapporten för 1938, som visar att det fanns 19.600 grammofoner och andra talmaskiner och 430.000 skivor på sexton språk i användning. År 1937 rapporterades 10.368.569 åhörare, och år 1938 var siffran 13.070.426.f Ett bokstavligt, mäktigt rop höjdes sannerligen bland jordens invånare!

(Fortsättning följer.)

[Fotnot]

[Bild på sidan 412]

STATIONER ÅR 1933 ▸ FÖRENTA STATERNA

▸ KANADA

▸ FRANKRIKE

▸ ARGENTINA

▸ KUBA

▸ URUGUAY

▸ FILIPPINERNA

▸ AUSTRALIEN

▸ ALASKA

▸ ESTLAND

▸ KINA

▸ HAWAII

▸ SYDAFRIKA