Är det kristligt att ge julgåvor?
GIVMILDHET är något lovvärt. Den som är givmild bereder andra lycka, men än större lycka kommer givaren själv till del. Kristus framhöll detta i sina ord: ”Det ligger mera lycka i att giva än i att taga emot.” Stor lycka skulle alltså åtfölja givandet. Eftersom det denna tid på året brukar ges flera gåvor än vanligt i kristenheten, borde lyckan överflöda. Men kommer sig den huvudsakliga glädjen vid julen av att man ger gåvor åt andra? — Apg. 20:35, NW.
Alltför ofta ger man julgåvor bara därför att det skall så vara och går på så sätt miste om sann lycka. Somliga ger för att komma i rampljuset eller vinna personlig ära. ”När du giver en allmosa”, sade Kristus Jesus, ”så låt icke stöta i basun för dig, såsom skrymtarna göra i synagogorna och på gatorna, för att de skola bliva prisade av människorna. Sannerligen säger jag eder: De hava fått ut sin lön. Nej, när du giver en allmosa, låt då din vänstra hand icke få veta, vad den högra gör, så att din allmosa gives i det fördolda. Då skall din Fader, som ser i det fördolda, vedergälla dig.” — Matt. 6:2—4.
Kristendomens grundare visar således tydligt och klart att inte allt givande tillförsäkrar givaren en belöning från Gud. Alltså är inte allt slags givande kristligt givande.
Är det då kristligt att ge julgåvor? Om det är det, så skulle det inte bara ge upphov åt stor lycka att man gav julgåvor, utan denna sed skulle då också grunda sig på bibliska principer. Vanligtvis sker det ett utbyte av gåvor vid julen. Men var i bibeln finner vi något föredöme härtill?
De så kallade vise männen eller magerna gav gåvor åt det lilla barnet Jesus. Men det skedde inte något utbyte av gåvor. I varje fall var dessa mager inga föredömen för sanna kristna, ty de var demondyrkande astrologer, som fördöms av Guds ord, t. ex. i Jesaja 47:13, 14, 2 Konungaboken 17:16 och andra bibelverser.
Nej, Kristus gav aldrig bemyndigande åt ett gåvosystem enligt bytesprincipen. Att man ger gåvor bara för att få något i gengäld, som många människor gör under den stora gåvoväxlingen vid julen, är en vana som inte uppmuntrades av Kristus Jesus. Julen narrar många till att premiera själviskheten. Kristus visade att kristlig givmildhet inte innebär ett rätt och slätt utbyte av gåvor, då han sade: ”Och om I gören gott mot dem som göra eder gott, vad tack kunnen I få därför? Också syndare göra ju detsamma.” — Luk. 6:33.
Hur skall då en kristen ge? Så här svarar Kristus: ”När du gör ett gästabud, på middagen eller på aftonen, så inbjud icke dina vänner eller dina bröder eller dina fränder, ej heller rika grannar, så att de bjuda dig igen och du därigenom får vedergällning. Nej, när du gör gästabud, så bjud fattiga, krymplingar, halta, blinda. Salig [Lycklig] är du då; ty eftersom de icke förmå vedergälla dig, skall du få din vedergällning vid de rättfärdigas uppståndelse.” — Luk. 14:12—14.
Att se sådant givande, vilket man ibland gör vid jultiden, värmer hjärtat. Men alltför ofta ger man på det sättet bara vid julen. Kristlig givmildhet, å andra sidan, är inte begränsad till att utövas bara en dag om året. Den visar omtanke om nödställda människor också under årets övriga 364 dagar.