Bibeln kastar ljus över världshistorien
Ytterst få historieböcker som skrivs nu för tiden kastar i, verkligheten något ljus över världshistorien. De redogör visserligen för vad som hände vid en viss tid, men de skäl som anges till varför det ena eller det andra inträffade utgör ofta rena gissningar från människors sida. Var ligger felet? Världsliga historieskrivare ignorerar alltför ofta Guds ord; om de inte äger kunskap och insikt i det inspirerade ordet, kan de inte förstå de historiska händelserna.
När världsliga historieskrivare ignorerar bibeln, blir följden den att de i sina arbeten lägger för stor vikt vid människor, de förhärligar människor och deras bragder. När bibeln får kasta sitt ljus över historien, förhärligar denna i själva verket Gud och inte människor.
Även om ytterst få historieskrivare i våra dagar låter ljuset från Guds ord kasta sitt sken över deras historiska skildringar, har det funnits historiker i det flydda som har låtit Gud få all den ära som tillkommer honom. En av dem var Charles Rollin, som på 1700-talet utgav ett historiskt verk i fyra band. I inledningen till detta historiska arbete skriver han så här:
”Även om profanhistorien endast har att göra med nationer som hade insupit en vidskeplig gudsdyrkans alla vanföreställningar och hade utlämnat sig själva åt alla de förvillelser som människonaturen kunde råka i efter den första människans fall i synd, förkunnar den likväl universellt den Allsmäktiges storhet, hans makt, hans rättvisa. ... Därför bör vi — såsom en odiskutabel princip och såsom grunden och utgångspunkten för profan historieforskning — hålla före att det från evighet har tillhört den Allsmäktige att bestämma om rikens och väldens makttillträde, fortvaro och undergång. ...
Gud har i den Heliga skrift värdigats för oss uppenbara en del om det förhållande, i vilket flera av jordens nationer stod till hans eget folk; och [den] kastar en myckenhet av ljus över dessa nationers historia, nationers som vi bara skulle ha en vag föreställning om, ifall vi inte kunde vända oss till de inspirerade skribenterna. Endast de påvisar och drar fram till skärskådande furstars hemliga tankar, deras lösliga planer, deras dåraktiga stolthet, deras ogudaktiga och grymma äregirighet; de uppenbarar de verkliga orsakerna, de dolda skälen till segrar och nederlag, till nationers stolthet och förfall, till staters uppkomst och undergång, och de lär oss vilken dom den Allsmäktige uttalar över både furstar och välden och följaktligen även vilken uppfattning vi själva bör ha om dem. ...
Nebukadnessar, Babylons konung, tycks ... märkbart ha varit ledd av Försynen. ... Då denne konung i spetsen för sin här kom till ett vägskäl, där en väg gick till Jerusalem och den andra tog av till Rabba, ammoniternas huvudstad, överlade han en stund med sig själv, villrådig om vilken av vägarna han borde slå in på, och till sist kastade han lott. Gud lät lotten falla på Jerusalem, för att låta den olycka, som han hade förebådat, komma över staden. Den skulle nämligen förstöras, dess tempel brännas, och dess invånare skulle föras i fångenskap.
Man skulle i första hand ha varit böjd att tänka att denne konung drevs till att belägra Tyrus av rent politiska skäl, nämligen av den orsaken, att han inte skulle gå förbi en sådan mäktig och välbefäst stad; likväl var det en överlägsen vilja som hade bestämt att Tyrus skulle belägras. ...
När vi betraktar olika väldens storhet, furstars bjudande myndighet, stora mäns lysande bragder, de skilda samhällsbildningarna och samstämdheten mellan de olika medlemmar som de bestått av, lagstiftares vishet och filosofers vetande, tycks jorden inte uppenbara något annat för människoögat än sådant som är storslaget och lysande, men likväl var det i Guds ögon ... alltigenom besudlat och orent. ... Eftersom det är säkert och visst att alla dessa stora män, som blivit så omskrutna i profanhistorien, var olyckliga nog att inte känna den sanne Guden och väckte hans misshag, bör vi fördenskull vara särskilt angelägna att inte prisa dem för mycket.”
Om man studerar världshistorien utan Guds ords ledning, hamnar man alltså i många fallgropar, bland annat i de snaror som heter hjältedyrkan och falska slutledningar med avseende på skälen till städers och rikens fall. Den människa som är vis låter bibeln kasta ljus över historien, inte bara för att hon skall kunna urskilja sanningen, utan på det att Gud må bli förhärligad.