”Människor av en god vilja” står fasta för sanningen
PEDAGOGER har länge riktat blickarna mot Afrika. Men det finns hinder, och ett av de svårare är de många stammarna, som ofta har varit i krig med varandra. Dessutom har skiljemurar i form av vidskepelse, analfabetism och stamreligioner hindrat framåtskridandet. Trots detta har hundratusentals afrikaner med glädje tagit emot den högsta formen av utbildning — biblisk undervisning. Dessa afrikaner har förvånat människor från så kallade ”kulturländer” genom sina starka kristna personligheter och genom att de orubbligt står fasta för vad som är rätt.
En särskild delegation från Nordamerika som för en tid sedan besökte Afrika hade tillfälle att vid sammankomsterna ”Människor av en god vilja” se denna utbildning i funktion tillsammans med resultaten av den. Tio av dessa sammankomster hölls i länder utmed ekvatorn i Afrika under december 1970. Sådana sammankomster har en viktig uppgift i Jehovas vittnens program för undervisning och enande.
Cotonou i Dahomey
Sammankomsten ”Människor av en god vilja” var planerad att hållas i Cotonou, den största staden i Dahomey, dagarna 8—11 december, och samtidigt skulle en sammankomst hållas i Lomé i Togo, grannlandet i väster. Det utvecklade sig emellertid så att sammankomsten i Togo varade bara en dag. Kolera hade brutit ut i delar av Afrika. Fastän 85 procent av sammankomstdeltagarna hade vaccinerats och de övriga var beredda att bli vaccinerade, krävde myndigheterna att sammankomsten skulle avslutas redan efter första dagen. Många av resenärerna for därför till Cotonou.
Dahomeys befolkning består av omkring sextio folkgrupper, och det talas omkring femtio språk eller dialekter i landet. Men vid sammankomsten behövde bara fyra språk användas: franska (det officiella språket), gun, joruba och ewe. Detta krävde att man byggde fyra podier, så att varje språkgrupp kunde höra hela programmet på sitt eget språk. De 1.835 vittnena i Dahomey gladdes åt att se 3.793 personer komma för att höra det offentliga föredraget: ”Människosläktet räddas — genom Guds rike”.
Vid sammankomsten döptes sextiosex personer som symbol av sitt överlämnande åt den sanne Guden, Jehova. Många av dem hade tidigare utövat fetischdyrkan, men nu har de övergett dessa magiska fetischer och står fasta för bibelns sanning.
Den största sammankomsten — i Lagos i Nigeria
Vidare till det stora och tätbefolkade Nigeria. Man väntade mer än 100.000 närvarande i Lagos, och det var tydligt att det inte fanns någon lokal som räckte till för sammankomsten. Man måste bygga någonting speciellt för sammankomsten.
Myndigheterna samarbetade genom att upplåta ett aderton hektar stort område och medge anslutning av vatten och elektricitet. Vid sammankomsten behövdes sjutton olika podier för talarna, som skulle rikta sig till sjutton språkgrupper. Podierna måste placeras så att ljudet från högtalarsystemen inte störde varandra. När Sällskapets president och vicepresident och andra höll tal på engelska, tolkades det de sade omedelbart till de sexton andra språken, så att alla de närvarande fick höra samma budskap från Guds ord, bibeln.
De sjutton språkgrupper som var representerade var engelska, joruba, urhobo, efik, ibo, isoko, ika, edo, ishan, kwale, ijaw, okpe, owan, itsekiri, ogoni, abua och hausa. Många av dessa människor brukade tidigare, innan de blev Guds ”människor av en god vilja”, föra krig mot andra stamgrupper; men nu kan de alla samarbeta och komma tillsammans i frid. Och hur kunde så många språkgrupper uppvisa sådan enhet? På grund av att de står fasta för bibelns sanning, som förenar människor av alla slag.
Bland sådant som det behövdes stora mängder av till en sådan stor sammankomst var bambupålar, 100.000 stycken mellan fyra och sju meter långa, och vidare 36.000 stora flätade stråmattor. Det var en stor beställning, men dessa människor kan uträtta mycket. Kvinnorna i församlingarna gick med på att fläta mattorna och ta dem till sammankomstplatsen. Bambun fanns på omkring 50 kilometers avstånd, och det krävdes en frivillig arbetsstyrka på mellan 1.500 och 2.000 man för att hugga pålarna. Därtill måste man gräva hål för bambustolparna; man måste bygga tunnlandsvis med tak för att ge konventdeltagarna skydd mot Afrikas brännande sol.
Bänkar utan ryggstöd gjordes av plankor som man hyrde av ett timmerbolag. Plankorna lades tvärs över stöd i marken. För att få en dopbassäng grävde männen med hjälp av spadar en grop i den hårda marken och fyllde den med vatten. Den var drygt en meter djup och sju meter i fyrkant. På den dag som var avsatt för dopet fick dopkandidaterna ställa upp sig i fem led, och 3.775 blev döpta, tjugo i minuten!
Planerarna hade inte räknat i överkant. Vid det offentliga föredraget, som hölls av N. H. Knorr och hade ämnet ”Återställelsen av allt som Gud har talat om”, var 121.128 närvarande! Med tanke på att så många människor var samlade kanske någon undrar hur många poliser som var i tjänst. Faktum var att inte en enda polisman kunde ses i tjänst under de fyra dagar sammankomsten varade. Till och med dirigerandet av den täta trafiken kring området hade överlåtits åt Afrikas ”människor av en god vilja”.
Nya undervisningsmedel i form av bibliska publikationer på sex språk mottogs med glädje. I de avslutande kommentarerna under sammankomstens sista session gladde N. H. Knorr de närvarande genom att tillkännage planer för att utvidga Sällskapet Vakttornets tryckeriutrymmen i Nigeria.
Läskunnighet och bibliska principer,
Det finns fortfarande många analfabeter i Nigeria. Bara var femte person kan läsa och skriva. Denna situation är en verklig uppfordran för dem som försöker undervisa om bibelns sanningar. Men bland Jehovas vittnen kan omkring tre av fyra läsa och skriva, och antalet läskunniga ökar snabbt. Detta beror på att Jehovas vittnen år 1951 började upprätta skolor för läsning och skrivning (liksom i många andra länder). En särskild broschyr, Learning to Read and Write (Lär dig läsa och skriva), används tillsammans med bibliska publikationer på det språk det gäller, så att bibelns sanning lärs in på samma gång.
En sådan läs- och skrivkurs pågår i ett helt år, varefter man har en examensdag, då äktenskapspartner, föräldrar och vänner är närvarande. Omkring ett tusen sådana skolor är i verksamhet. Under de senaste tio åren har 6.162 personer lärt sig läsa och skriva. För närvarande är 7.279 inskrivna.
Sådan utbildning och övning när det gäller bibeln har frambringat verkliga kristna, som kan stå sida vid sida med sina bröder i andra delar av världen i fråga om ostrafflighet och kristna egenskaper. Under inbördeskriget fick vittnena i ”Biafra” lida mycket på grund av sin opolitiska, neutrala inställning. De blev illa misshandlade, då grupper av män drog genom ”Biafra” och utskrev varje arbetsför man till krigstjänst. Men som kristna kunde dessa vittnen för Jehova inte ställa sig på någondera sidan eller ta del i dödandet. På grund av detta blev de misshandlade; somliga blev dödade, deras kvinnor våldtogs, och deras hus och mötesplatser brändes. Genom allt detta stod de fasta. Många framträdde under sammankomstprogrammet för att berätta spännande erfarenheter, som också avslöjade prövningar, från dessa besvärliga månader.
Rapport från Kamerun
Några av delegaterna vid sammankomsten i Lagos hade kommit från grannlandet Kamerun. I detta land har regeringen konfiskerat Sällskapet Vakttornets avdelningsexpedition, stängt några av de Rikets salar som vittnena använt till möten och förbjudit deras arbete. Vittnena har utsatts för påtryckningar och förföljelse i många former, men också de står fasta för sanningen.
Representanter för regeringen har från alla delar av världen fått tusentals brev med uttryck för sorg över detta ingripande mot vittnena, och regeringen har nu tagit saken under särskilt övervägande. Det finns 14.000 vittnen i detta land, och rapporter har sipprat ut från 65 procent av dem.
Nairobi i Kenya
Till sammankomsten i Nairobi hade delegater kommit från Uganda, Etiopien och Tanzania med rapporter om tillväxt i arbetet i dessa länder. Den första gruppen med mer än 120 besökare från Nordamerika kom till flygplatsen Embakasi vid Nairobi kort efter gryningen. Tulltjänstemannen kände till det goda anseende för ärlighet som vittnena har och lät dem passera utan att kontrollera en enda väska i bagaget. Den andra gruppen anlände nära midnatt. En vänlig representant för det afrikanska flygbolaget förklarade för en annan grupp tulltjänstemän att de som nu anlände var vittnen. ”Ni kan lita på dessa kristna människor”, sade han. Den ansvarige tjänstemannen lät ett par av de vittnen som mötte de tillresande komma in i tullens lokaler, så att de kunde hjälpa till att bära ut bagaget. Tullmannen satte inte ett enda kritmärke på någon väska.
Guds sanningsord tillväxer snabbt i Kenya nu, men till att börja med gick predikandet långsamt. År 1931 tillbringade två Jehovas vittnen en kort tid där och placerade då biblisk litteratur av olika slag i 2.000 exemplar. År 1949 flyttade ett Jehovas vittne dit, och hon öppnade sitt hem som en mötesplats för bibelstudium. År 1955 besökte Sällskapet Vakttornets president, N. H. Knorr, och en medlem av Sällskapets styrelse, M. G. Henschel, detta land och började organisera arbetet. Man nådde ett hundra vittnen år 1960. En avdelningsexpedition upprättades år 1962. Nu finns där 966 kristna undervisare av Guds ord.
Ett av problemen i Kenya är, liksom i många afrikanska länder, månggiftet. Hittills har inom Jehovas vittnens församlingar 306 äktenskap reglerats för att överensstämma med Skriftens krav på engifte. Jehovas vittnen håller fast vid att bara de som når upp till denna höga moraliska måttstock kan godtas för dop, och detta har gjort intryck på representanter för regeringen.
Under sammankomsten i Nairobi frågade en dam ett vittne som besökte henne: ”Gör er religion verkligen att människor blir annorlunda?”
”Varför inte komma till stadion och ta reda på det själv?” blev svaret.
Och vilken förändring hon såg! På vilket sätt? Därför att en afrikansk man ofta äter sin mat ensam utan att fråga efter om det finns tillräckligt för de andra familjemedlemmarna, som väntar på att han skall bli färdig innan de kan äta. Han låter sin hustru göra allt det tunga arbetet och likaså ta hand om barnen. Men de vittnen som kom tillsammans i Nairobi lever inte längre på detta sätt. Männen och kvinnorna satt inte på olika håll, som de ofta gör i kyrkorna i Afrika. Familjerna satt tillsammans! Man och hustru delade ansvaret för vården om barnen. Far, mor och barn åt sina måltider tillsammans. Dessa familjer återspeglar det nya hemliv och den nya familjeenhet som bibelns sanning har gett dem.
De som blev döpta vid sammankomsten var från fyra olika länder och uppgick till 101 personer. Det offentliga föredraget, som hölls av Sällskapets president, tolkades till suahili och åhördes av 2.503 — det högsta närvaroantal man haft i Kenya.
I de avslutande kommentarerna under den sista dagen av sammankomsten i Nairobi uppmuntrade president Knorr alla att fortsätta i sitt undervisningsarbete och öva ytterligare andra att forma livet i överensstämmelse med bibelns höga principer. Han tillkännagav att det sammanlagda antalet närvarande vid dessa tio afrikanska sammankomster med temat ”Människor av en god vilja” var 175.218. Antalet som blev döpta som nya förkunnare som sluter sig till vittnenas led för att undervisa sina medmänniskor var 5.115. Ja, fler och fler afrikaner bevisar att de är Guds ”människor av en god vilja”, i det de står fasta för bibelns sanning.
[Bild på sidan 309]
Ett vittne hjälper till i byggnadsarbetet vid sammankomsten i Dahomey
[Bild på sidan 310]
Tak över sittplatserna vid sammankomsten i Lagos i Nigeria under uppförande
[Bild på sidan 311]
En mor i Kenya som är ett vittne bär sitt barn med sig, när hon går ut för att undervisa andra om bibelns sanningar
[Bild på sidan 311]
Familjer vid sammankomsterna satt tillsammans och åt tillsammans, som denna familj gjorde vid sammankomsten i Nairobi