Sammankomsterna ”Glada arbetare” till stort gagn

OMRÅDESSAMMANKOMSTERNA som Jehovas vittnen höll förra sommaren under temat ”Glada arbetare” blev till gagn på många sätt. Hur då? Och hur kan du bli välsignad genom den goda undervisning som presenterades vid denna sammankomstserie?

För att så många som möjligt skulle kunna vara med ordnades det med 108 sammankomster enbart i Förenta staterna — det högsta antalet någonsin under ett enda år. Den sammanlagda närvarosiffran uppgick till 958.008. Samtidigt hölls många andra sammankomster i Canada, Europa och Asien, och därmed steg närvaroantalet till minst 1.847.653. Här i Sverige hölls sex sådana sammankomster — tre på svenska språket och tre på främmande språk — och det sammanlagda antalet närvarande var 19.911. Ytterligare hundratusentals personer samlades senare utöver hela jorden för att lyssna till samma program.

Redan i inledningen stod det klart att programmet skulle kretsa mycket kring ämnet glädje. Gud önskar att hans tjänare skall vara uppfyllda med glädje. (Rom. 15:13) En huvudframställning förklarade sammankomstens tema — ”Glada arbetare” — och påvisade hur man kan få mer glädje i sitt liv genom att delta i det mest världsomspännande arbetet i världen, Jehovas arbete.

Huvudtalet hade fått titeln ”Hur Guds rike kan bli till gagn för dig”. Talet beskrev de välsignelser som följer med att sätta Guds rike först i livet, som Jesus uppmanade till. (Matt. 6:33) ”Denna märkliga endräkt, som man lägger märke till enbart bland Jehovas vittnen jorden runt i våra dagar”, fortsatte talaren, ”är bara en av de belöningar i form av gagneliga ting som de åtnjuter tack vare att de i första hand ger sin tro och lydnad åt Guds rike och följer dess lag, kärlekens lag.” De som lyssnade fick uppmaningen: ”Må du nu orubbligt och lojalt ta ståndpunkt på Guds rikes sida, det rikes som har Jesus Kristus vid styret, och så få njuta av dess gagneliga verkningar till evig tid!”

GLADA OCH FLITIGA ARBETARE

Det har med sig praktisk nytta att leva efter Guds ord, bibeln. Det bevisades vid dessa sammankomster av den värdefulla arbetsinsats som tusentals frivilliga gjorde. De arbetade med iver, flitigt och noggrant. På sammankomstplatsen i Salt Lake City i USA fanns det till exempel inga cafeteriautrymmen. Därför gjorde man förfrågningar om den intilliggande Fort Douglas Mess Hall och fick använda den gratis. Efter sammankomsten, när ett av vittnena lämnade tillbaka nyckeln till mässofficeren, följde denne med för att inspektera mässlokalerna. Sedan sade han: ”Jag borde ta ett foto av det här och visa de andra som använder mässen. Ni lämnar den renare än den var när ni kom. Ni kan få använda den varje vecka om ni vill. Jag vet att det är rent här när ni går.”

Just innan den andra sammankomsten som hölls i Providence i USA skulle börja hade en popgrupp haft en konsert på sammankomstplatsen inför en publik på 8.000 personer. Dagen därpå skulle sammankomsten börja. Sedan konserten avslutats och massan skingrats, strömmade 400 frivilliga bland vittnena in för att ställa allt i ordning. Dessa glada arbetare sopade omsorgsfullt hela stadion och gjorde rent i alla vinklar och vrår. De flesta av dem arbetade ända till gryningen. En av de ansvariga för stadion sade: ”Det är otroligt. Jag tror inte att jag skulle kunna vara med i er religion, för ni arbetar alla så hårt.” Men dessa arbetare fick stor glädje av det hårda arbetet att få i ordning till sammankomsten skulle börja.

Både gamla och unga tog del i att göra rent i sammankomstlokalerna. Föreståndaren för Cow Palace i San Francisco sade: ”Vi är imponerade av att en hel familj kan hjälpas åt att städa. Till och med de små barnen vill vara med. Vi såg en liten flicka, som nyss lärt sig gå, med en sopskyffel i handen. Hon följde föräldrarna i hälarna och putsade på sitt lilla vis.”

Efter sammankomsten i Hallandale i Florida sade en anställd vid Gulfstream Park Race Track: ”Dessa glada arbetare gjorde verkligen ett fantastiskt arbete — byt aldrig ut er slogan ’Glada arbetare’; den passar er. Till och med när ni arbetar er svettiga har ni ett leende på läpparna. Och barnen — de var fantastiska.”

UNDERVISNING TILL GAGN FÖR FAMILJEN OCH FÖR FÖRSAMLINGEN

Programmet första dagen kretsade kring temat ”Att göra vad gott är i hemmet”, och flera tal handlade om familjelivet, hur det kan förbättras, och hur man tar itu med problem som kan uppstå i familjen. De här talen till exempel: ”Fostra barnen från späd ålder”, ”Fostran i familjen medför glädje” och ”Samarbeta för att göra äktenskapet framgångsrikt”, blev uppskattade därför att de gav sunda råd från Guds ord. Fostran i familjen, sades det, är inte liktydigt med att en förälder utövar myndighet, när han finner det för gott, utan fostran bör betraktas som en fortskridande utbildningskurs, där föräldrarnas eget föredöme ger tyngd åt undervisningen.

Att unga vittnen drar lärdom av sådana tal, det framkom av en kommentar i Morning Union som utges i Springfield i Massachusetts. Den tidningen berättade om sammankomsten och hade gjort den här iakttagelsen: ”Prydligt klädda tonåringar gjorde anteckningar medan de följde med i bibeln när skriftställen citerades.”

Den andra dagen var det den kristna församlingens tur att bli föremål för uppmärksamhet. Temat den dagen var ”Sporra varandra till kärlek och förträffliga gärningar”. Då fick man bland mycket annat höra följande: Jehovas vittnens församlingar skall var och en ha en sekreterare som sköter om register och skrivarbete. Äldste som visar sig ha särskild förmåga att undervisa skall permanent ansvara för teokratiska skolan och Vakttornsstudiet. Den centrala kretsen av äldste har ordnat med en reviderad kurs i Skolan i Rikets tjänst omfattande femton timmars specialträning för de äldste. Och en justering gjordes i sättet att anvisa äldste att handha rättsliga angelägenheter. I stället för att medlemskapet i den dömande kommittén roterar år från år, skall äldste som fått erfarenhet och som är särskilt kvalificerade utses av äldstekretsen på platsen att behandla varje särskilt fall.

Talet med rubriken ”Låt oss uppföra oss redbart i allting” visade värdet av att vara ärlig i allt man gör. Det resulterar i ett fint vittnesbörd för den sanne Guden Jehova och hans framstående egenskaper.

Och det fanns tillfällen att visa ärlighet. Vid en av sammankomsterna i St. Petersburg i Florida upphittades en herrplånbok med 70 dollar, och den lämnades in till avdelningen Förlorat och upphittat. Men ingen frågade efter den. Eftersom ägaren till plånboken hade körkortet i den, kunde ett vittne söka upp honom i hans hem. Ägaren själv var inte hemma, men hans hustru bekräftade att han förlorat den, förmodligen vid en brottningsmatch före sammankomsten. Hon blev förstummad när plånboken återställdes med alla pengarna kvar. På lördagsförmiddagen kom mannen i fråga till sammankomsten för att tacka vittnet som återlämnat plånboken och för att erbjuda en hittelön på 20 dollar. Vittnet tackade nej till hittelönen, men erbjudandet gav vittnet tillfälle att berätta om de normer för ärlighet som Guds ord lär.

Vid en annan sammankomst, i San Francisco, var det ett vittne som hittade en plånbok med 92 dollar och som lämnade den till avdelningen för Förlorat och upphittat. Föreståndaren för avdelningen ringde upp ägaren, som inte var ett vittne. Han sade att han förlorat den veckan innan vid en bilutställning. När han kom till sammankomsten för att ta rätt på plånboken, sade han fyra gånger: ”Snälla ni, jag trodde att jag sett plånboken för sista gången.” Vad blev följden av sådan ärlighet? Mannen uttalade en önskan att vara med vid den sammankomst som skulle hållas veckan därpå i den staden.

Sammankomstens tredje dag hade temat ”Vi bemödar oss på fältet”. Konventdeltagarna fick en del fina synpunkter på hur man kan använda bibeln från dörr till dörr för att nå människors hjärta. Undervisningen var avsedd att hjälpa dem att verkställa Jesu befallning till sina efterföljare att predika om Riket och göra lärjungar över hela jorden. — Matt. 24:14; 28:19, 20.

SAMMANKOMSTDRAMER

De tre första dagarna av sammankomsten bjöd på bibliska dramer. I ett av dem, ”Gud är inte långt borta från någon enda av oss”, var kung Hiskia huvudpersonen, och dramat fick åhörarna att inse av hur stor betydelse det är för Jehovas tjänare att de ber. (2 Kon. 19:14—37; 20:1—11) Ett annat hette ”Jehovas namn skall bli förkunnat på hela jorden”. Det behandlade Guds uppsåt att låta sitt eget namn bli upphöjt genom att Egyptens Farao på Mose tid, som trotsade Gud, blev krossad. Konventdeltagarna förstod innebörden i detta och hur Gud än en gång kommer att handla som han gjorde mot det forntida Egypten och göra ett slut på alla Gud vanärande mänskliga styrelseformer.

Ett tredje drama, med rubriken ”Tjänar du Gud av hela din själ?”, visade hur lätt det är för en kristen att glida in i ett tillstånd likvärdigt med att offra lama eller sjuka offer åt Jehova. Detta hände i det forntida Israel under ståthållaren Nehemjas dagar, på 400-talet f.v.t. Konventdeltagarna insåg att profeten Malakis varning till Guds folk då på den tiden sannerligen är tillämplig i vår tid, och det med ännu större kraft. (Mal. 1:6—14) Det finns så mycket som distraherar och så många aktiviteter som till synes är fullt legitima men som ändå kan sänka kvaliteten på vår tjänst för Gud. För att behaga Gud är det nödvändigt att man är helhjärtad i sin tjänst för honom.

NYA PUBLIKATIONER MOTTOGS MED ENTUSIASM AV SAMMANKOMSTDELTAGARNA

Första dagen tillkännagavs utgivandet av en ny broschyr med titeln ”Jehovas vittnen och frågan om blodet”. Ett tal med likalydande rubrik betonade att i det forntida Israel var blodet, förutom den funktion det fyllde i kroppen, bara avsett att användas i samband med offrande. (3 Mos. 17:11) Bibelns förbud mot att äta blod var inte enbart en dietföreskrift, förklarade talaren. I stället hade det sin grund i att Jehova förklarat blodet heligt. Den nya broschyren kommer att hjälpa vittnena att förklara bibelns synpunkt på blodet för läkare och sjukvårdspersonal.

I det här dryftandet om blodet tyckte konventdeltagarna det var intressant att höra att den ena halvan av kristenhetens kyrkor iakttagit bibelns förbud mot att äta blod ända fram till 1100-talet v.t. Den andra halvan, den ortodoxa kyrkan, iakttar fortfarande detta förbud. Och visste du att Martin Luther erkände giltigheten i den föreskrift mot att använda blod som utfärdades av mötet i Jerusalem?

Det poängterades gång på gång att Jehovas vittnens invändning mot blodtransfusioner inte i första hand är grundad på medicinska skäl, utan den grundar sig helt på det faktum att Guds ord befaller kristna att ”avhålla sig från ... blod”. — Apg. 15:19, 20, 28, 29.

Efter det sista talet andra dagen kom det en glad överraskning. En ny bok i fickformat presenterades, Our Incoming World Government—God’s Kingdom (Vår tillträdande världsregering — Guds rike). Bland annat tar den upp och dryftar grundligt flera kapitel i Daniels bok, till exempel kapitel två (Nebukadnessars dröm om bildstoden), kapitel fyra (en syn om ett stort träd) och kapitlen sju och tolv.

Det kom en överraskning till under sammankomstens tredje dag, då ytterligare en ny bok i fickformat presenterades: Life Does Have a Purpose (Livet har verkligen mening).

Vid varje sammankomst var dopet höjdpunkten den andra dagen. Vilken glädje det var att se så många nya ge gensvar till Jehovas godhet och överlämna sig åt honom för att tjäna honom! Vid de 108 sammankomsterna i Förenta staterna var det sammanlagt 7.691 som framställde sig för dop. Vid de sex sammankomsterna här i landet var det 197 som blev döpta.

Dessa nydöpta berättade många erfarenheter som visade hur bibelns sanning varit till gagn för dem. Vid sammankomsten i Lubbock i Texas berättade en man, som haft problem ända sedan han var i fjortonårsåldern, att han börjat använda olika slag av narkotika medan han fortfarande gick i skolan. ”Jag var för det mesta drogad hela dagarna”, sade han. För att finansiera sin dyrbara vana stal han. Men så fick den här mannen undervisning om bibelns syn på narkotikabruk och slutade med det. ”Det är därför jag älskar Guds sanning så mycket”, förklarade han. ”Tack vare den kunde jag frigöra mig från alla dåliga vanor jag hade. Nu kan jag se en framtid, en framtid med en mening. Nu har jag något bättre att leva för än att bli ’hög’ på narkotika.”

En man som blev döpt i Knoxville i Tennessee förklarade hur han försökt bevisa att Jehovas vittnen hade fel. ”Till min förvåning gick det upp för mig att de hade rätt och jag hade fel”, berättade han. ”Med Guds heliga andes hjälp har jag övervunnit många hinder. Jag var passionerad spelare, vanedrinkare, storrökare. Ett av mina största problem var mitt tal, som var ytterligt orent.” Det blev möjligt för honom att övervinna alla dessa problem, och därför sade han: ”Jag är tacksam mot Jehova för de välsignelser som jag fått ta emot genom hans ord.”

Vid sammankomsten i Hallandale berättade en kvinna denna erfarenhet: ”Jag är född i judaismen och uppväxt i ett judiskt men inte religiöst hem. Redan i mycket unga år sökte jag överallt och i alla religioner för att finna den sanne Guden. Till slut tyckte jag att alla religioner var skrymtaktiga. Hopplöst besviken gifte jag mig med en muslim och gick över till islam. Med tiden fick jag två barn. Hur skulle jag kunna uppfostra dem i denna otäcka värld — när jag inte ens själv fick svar på mina frågor? Jag gjorde ett besök i Persien i hopp om att finna svar på livets förbryllande frågor. Men jag fann inga svar. Sedan jag kommit hem från Persien, bad jag under tårar: ’Gud, om du verkligen finns, och om det finns en sann religion, VAR SNÄLL och hjälp mig att finna den.’

Jag bad så i nästan tre månader. En morgon var det ett vittne som knackade på dörren och hälsade vänligt på mig när jag öppnade. Jag sade till vittnet: ’Jag har hört allt det där; jag tror absolut inte att det finns något mer i fråga om religion som du skulle kunna förklara för mig.’ Vittnet svarade: ’Jag tror jag vet något som du aldrig har hört.’ Jag genmälde: ’Vad skulle det vara? Jag har hört allt!’ Hon svarade milt: ’Jag vet att alla religioner som du har undersökt inte har upplyst dig om Guds rike och hur det skall införa fred och återställa paradiset på jorden.’

Hon hade rätt! Ingen annan religion hade någonsin sagt mig detta! Inom en vecka slog bibelns sanning rot i mitt hjärta, och nu hade jag något som verkligen var konkret och tillförlitligt att undervisa mina barn om. Äntligen hade mitt sökande efter den sanne Guden och efter svaren på mina frågor fått ett slut. Inte långt efter mig började min mor, far, syster och hennes vän och min man att studera bibeln och kunde finna samma tillfredsställelse och sinnesfrid som jag gjort när jag lärde känna Jehova och hans underbara uppsåt för hela mänskligheten.”

MER UPPMUNTRAN

Sammankomstens sista dag hade temat ”Lojala arbetare ärver löftena”. Deltagarna fick mer ”matnyttig” undervisning då de varnades för materialismens snaror och för njutningslystnad. Talaren påminde med eftertryck om att det kan vara farligt att sträva efter att få leva bekvämt och ”normalt” i dessa dagar. Vi skulle då kunna sätta våra egna önskningar framför Jehovas vilja. Även när vi tycker att vi gör väl ifrån oss, bör vi ödmjukt inse att det kan finnas något område där vi kan göra förbättringar.

Sammankomstens siste talare berättade om upprättandet av ”pionjärskolor”, en anordning för att öva dem som är förkunnare på heltid av Guds ord. Ja, sannerligen — sammankomsten ”Glada arbetare” var till gagn på många sätt! Den uppmuntrade konventdeltagarna till ökade ansträngningar i tjänsten för Jehova och att på det sättet visa äkta uppskattning av vad de sett och hört.

Skulle du vilja veta hur bibeln kan vara till gagn för dig? Du behöver inte vänta ända till nästa sammankomst Jehovas vittnen har. Varför inte ta kontakt med vittnena på din ort? De kommer med glädje att hjälpa dig.

[Bild på sidan 4]

Glada arbetare i alla åldrar deltog i den frivilliga tjänsten så att sammankomsten kunde flyta smidigt

[Bild på sidan 5]

Mamma och pappa fick ta emot värdefulla råd som hjälper dem att fostra sina småttingar

[Bild på sidan 6]

Ett drama visar hur Hiskia ber Gud om att befria Israel från Assyrien

[Bild på sidan 7]

Sammankomstdeltagare studerar broschyren ”Jehovas vittnen och frågan om blodet”