Inblick i nyheterna

Påvens afrikanska dilemma

● Ett av de problem som påven Johannes Paulus II fick ta itu med under sin resa till Afrika var problemet med hur långt hans kyrka hade gått i att ta upp lokala äktenskapsseder. ”På många håll i buschen är”, rapporterar New York Times, ”präster och biskopar polygamister. En belgisk teolog i huvudstaden hävdade häromdagen att det inte är fråga om polygami i ordets mest egentliga betydelse, utan att det är fråga om ’konkubinat’ enligt kyrkans uttryckssätt. När det gäller prästmän, sade han, har äktenskap med flera hustrur aldrig blivit legaliserade.” Teologen sade också: ”Alla inser att det är orätt för en präst att ha hustrur, och därför förekommer det ingen ceremoni, inget bröllop.”

Sedan finns det en annan sida av saken. Påven har nämligen tagit bestämd ståndpunkt för celibat. Ironiskt nog strider den inställning som kyrkans ledare har i Afrika såväl som i Vatikanen mot de läror som Kristus och bibeln förkunnar. Polygamister och de som lever tillsammans utan att vara gifta begår otukt och/eller äktenskapsbrott. De borde bli uteslutna ur församlingen — sannerligen inte inneha ett ämbete som präst eller biskop. Och som bibeln säger: ”En pastor måste nämligen vara en god man med ett klanderfritt liv. Han måste vara trogen mot sin fru” — inte nödvändigtvis leva i celibat. — 1 Tim. 3:2, 12, Levande Bibeln; 4:3; Matt. 19:9; 1 Kor. 5:9—13.

Ger pengar lycka?

● Att man misslyckats med de sociala hjälpprogrammen som varit avsedda att bistå den infödda befolkningen i sådana länder där ”civilisationen” vunnit insteg skylls ofta på brist på pengar. Men när det gäller eskimåerna i Alaska kan man verkligen ifrågasätta om det varit orsaken. I själva verket gjorde, sades det i den kanadensiska tidningen Alberta Report, eskimåerna själva en undersökning, i vilken de ”drog den slutsatsen att den på olja baserade årliga inkomsten på ett hundra millioner dollar är på god väg att totalt förstöra den infödda befolkningen — både dem själva som individer och deras kultur”. Artikeln framhöll att ”för bara 15 år sedan levde detta folk, inupiaterna, ... i stort sett kvar i den anda som fått många forna upptäcktsresande att beskriva de ursprungliga eskimåerna som de lyckligaste människorna i världen”. Vad var det som hände?

”I slutet på 1960-talet upptäcktes stora mängder olja och gas vid Prudhoe Bay längs Alaskas norra kust”, förklarades det i artikeln. ”De vita strömmade in. Vad värre var: vita dollar kom tillsammans med dem.” Enskilda eskimåer får nu en inkomst av oljan på omkring 80.000 kronor per år, men ändå beskrivs deras situation som ”skrämmande”. Alkoholismen bland den vuxna befolkningen rapporteras vara 70-procentig, och den vanligaste dödsorsaken sägs vara våld. Följaktligen har effekten av alla dessa pengar ”varit fördärv”, konstaterades det i Alberta Report.

Detta tragiska resultat för ett folk som tidigare var lyckligt illustrerar på ett extremt sätt hur fel det är att tänka att enbart materiella ägodelar kan lösa människans missförhållanden. I själva verket får de ofta motsatt verkan, som bibeln också säger, nämligen den att de obetänksamma ”faller i frestelse och en snara och många oförnuftiga och skadliga begär, som snabbt drar ner människorna till undergång och tillintetgörelse”. — 1 Tim. 6:9.

Guds avsikt med bakterierna?

● Många människor har undrat varför Gud skapade sådana lägre livsformer som bakterier. När det gäller denna fråga är det intressant att lägga märke till vad med. dr Lewis Thomas skriver i sin nyutkomna bok The Medusa and the Snail (Maneten och snigeln). I den framhåller han att bakterierna spelar sin främsta roll i kolets och kvävets kretslopp och inte inom det sjukdomsalstrande området. Han tror också att till och med en sådan allvarlig sjukdom som hjärnhinneinflammation kommer ”som av en händelse”. Han skriver: ”Det är fortfarande ett mysterium att vissa patienter får hjärnhinneinflammation, men samtidigt verkar det osannolikt att bakterierna skulle ha någon speciell förkärlek för dessa människor; troligen är det så att försvarsmekanismen hos de drabbade patienterna på något särskilt sätt inte fungerar som den skall.”

Skall man betrakta mikroorganismerna som människans naturliga fiender? Doktor Thomas förklarar: ”Det är naturligtvis sant att mikroorganismer, mikrober, finns överallt runt omkring oss; de finns i riklig mängd i jordens mylla, liksom det vimlar av dem i luften. Men det är verkligen inte så att de är våra naturliga fiender. Det kanske kommer som en överraskning, när vi får veta att en så liten minoritet av jordens bakteriologiska befolkning över huvud taget har något intresse för oss. I allmänhet har inte bakterierna något med de högre livsformerna att göra förrän dessa dött — i den process som går ut på att bryta ner och återföra kropparna till jordens stoft. Detta är tydligtvis mikrobvärldens främsta uppgift, och i allmänhet har den ingenting med sjukdomar att göra.”

Bakterier skapades inte för att ge människor sjukdomar. Ju mer människan lär känna Guds skapelse, desto mer inser hon vilken stor vishet Jehova har lagt ner även i de minsta livsformerna. — Ps. 104:24.