Vart har tron tagit vägen?

DEN kände brittiske journalisten och redaktören Malcolm Muggeridge sade för inte så länge sedan:

”Det blir allt tydligare för mig att den kris som den västerländska civilisationen genomgår i huvudsak beror på en brist på tro. ... Det blir allt vanligare att man accepterar den humanistiska tanken att det inte finns någon Gud och att människor har ansvar för sitt eget öde.”

Tidigare brukade de flesta människor medge att de hade tro på Gud och att de var intresserade av hans vilja. Men detta har drastiskt förändrats. Många människor menar nu att framstegen inom vetenskapen i vårt århundrade har gjort tron på Gud gammalmodig eller orealistisk. Andra har lagt märke till hur ondskan frodas och har kommit till den slutsatsen att Gud antingen inte bryr sig om detta eller att han inte existerar. Muggeridge konstaterade att dessa människor menar att de måste lita till sig själva och klara sig själva i livet utan tro på Gud eller på hans vägar.

Men sådana människor kan gå miste om något mer än tron. Hur då? Jo, om man kan konstatera att tron är praktisk i vår tid, går de också miste om de praktiska fördelarna det medför att ha tro.

VAD ÄR DENNA TRO?

Ordet ”tro” används på olika sätt i vår tid. Man kan till exempel höra någon säga: ”Jag tror att min bil kommer att starta trots den oerhörda kylan.” Men när vi begrundar frågan ”Är tron praktisk i vår tid?”, menar vi tron på Gud och på värdet av hans vägledning.

Somliga människor som utger sig för att ha sådan tro förväxlar den med ett slags mild sentimentalitet, en sorts ”tro på en tro”. De menar att det är bra att tro på någonting, och därför har de en svag, känslobetonad förnimmelse av att Gud borde existera. En sådan ljum tro har ringa inverkan på deras liv, och den förjagas snabbt när en verklig prövning inträffar. Vi kan därför förstå varför en sådan tro är opraktisk.

Den tro på Gud som bibeln uppmuntrar till är emellertid helt annorlunda. Den är ”den säkra förväntan om ting man hoppas på, det tydliga beviset på verkligheter som man inte ser”. — Hebr. 11:1.

Det grekiska ord som här översätts med ”den säkra förväntan” för tanken till någonting som utgör en grundval eller en garanti för något man väntar sig. Denna bibliska tro är alltså inte enbart en vag känsla eller ett ogrundat hopp; verklig förvissning är inbegripen. Det grekiska ord som återges med det ”tydliga beviset” innebär ett framläggande av bevis, särskilt sådana bevis som uppenbarar att någonting är annorlunda än det kan tyckas vara. På samma sätt förhåller det sig med tron på Gud, även om många människor säger att det inte finns någon Gud. Den tro på honom som vi här behandlar är direkt förbunden med vederhäftiga bevis.

Vad är din ståndpunkt i denna fråga? Äger du den förvissningen, som stöds av övertygande bevis, att Gud existerar? Vi kan gå ett steg längre och fråga: Är det verkligen praktiskt att ha sådan tro och att låta sitt liv styras av denna tro? Är då tron praktisk i vår tid?