Vilka talar i tungor?

”EN DAG låg jag på knä och bad här i mitt vardagsrum. Plötsligt fick jag en känsla av stor och ohämmad glädje. Jag började prisa Gud på engelska och gick sedan över till ett annat språk. Det var en underbar upplevelse.” — Kvinnlig baptist i Texas i USA.

”När det hände, blev min tunga som fångad, och i samma ögonblick visste jag ingenting. Jag visste över huvud taget ingenting, men jag fick den här ingivelsen att tala. Jag ville sluta tala, men min tunga blev på det här sättet aktiverad. ... När jag hör mina egna ord, förstår jag dem inte, men jag känner att min tunga måste tala.” — Manlig medlem av en apostolisk församling i Mexico.

”Det uttrycker någonting som händer i mitt hjärta.” — Katolsk man i Michigan i USA.

Vad är det de beskriver? Det är tungomålstalande eller glossolalia.a Under de 10 eller 20 senaste åren har bokstavligen millioner människor gjort anspråk på att från Gud ha mottagit den mirakulösa gåvan att tala tungomål. Denna ”gåva” finner man inte enbart i de ”klassiska” pingstkyrkorna, utan också i praktiskt taget alla samfund i den karismatiska rörelsenb — romersk-katolska, baptistiska, metodistiska, lutherska och presbyterianska samfund. Av de 29 millioner vuxna amerikaner som bekänner sig tillhöra pingströrelsen eller den karismatiska rörelsen påstår omkring 5 millioner att de har mottagit gåvan att tala tungomål, enligt en gallupundersökning i tidskriften Christianity Today.

Den här ”gåvan” kommer vanligen till uttryck i ett extatiskt utbrott av obegripliga ord och fraser. För den oinvigde kan det låta som meningslöst tal, men för den uppriktige pingstvännen eller karismatikern ”är det den mest underbara upplevelse en kristen kan ha”, som en tungomålstalare uttryckte det. Varför lägger många så stor vikt vid gåvan att tala tungomål?

”För det första”, förklarar Felicitas D. Goodman i sin bok Speaking in Tongues, ”visar det att den heliga anden är närvarande i personen. ... För det andra betraktas tungomålstalandet som en form av bön inspirerad av den heliga andens närvaro.” För den uppriktige tungomålstalaren är alltså hans gåva ett tecken på att han har mottagit helig ande. Han kan tycka att han har ett otillräckligt ordförråd för att uttrycka sin tacksamhet mot Gud. Han betraktar följaktligen tungomålstalandet ”som en andens gåva, som låter honom bedja mera effektivt” i ”en icke-förnuftsenlig, icke-intellektuell form av tal”, säger Clark H. Pinnock, docent i systematisk teologi vid McMaster Divinity School i Ontario i Canada.

Men visar verkligen gåvan att tala tungomål att den heliga anden är närvarande i en människa? Bör man söka den här gåvan för att få hjälp att ”bedja mera effektivt” till Gud?

[Fotnoter]